Sveket

                     Flyktingläger i Jordanien

“…Och då finns den här möjligheten, den är helt internationellt erkänd, det är helt enligt OECD:s regler, och då gör vi det” är statsministerns kommentar till att minst – MINST – 8.200 miljoner kronor tas från biståndet för att kunna hantera flyktingvågen som sköljer in över Sverige. Minst 8.2 miljarder kronor från de fattiga som finns kvar i flyktingläger, i slummen, i U-landet och som aldrig någonsin kommer att ha ens chans i helvete att ta sig från helvetet till den “humanitära” stormakten. Det är sveket, Löfvens svek, regeringens svek och Sveriges svek. Sveket är möjligheten som finns, som är internationellt erkänd och helt enligt OECD:s regelverk – och då sviker vi…

Medan man sitter och funderar på det rimliga i att ta från de fattigaste och ge till de som ändå har haft råd att fly till Sverige så bör man fundera på hur mycket mer än de där 8.2 miljarderna som kommer att försvinna från biståndsbudgeten. Den kalkylen där 8.2 miljarder kronor från bistånd till flyktingmottagande är nämligen hopplöst förlegad och grundar sig på siffror och “volymer” av flyktingar som inte är aktuella idag. Sanningen är att 8.200 miljoner kronor kommer att bli avsevärt mycket mer när regeringen har räknat klart och sveket blir ännu tydligare.

Hans Rosling kom ut häromveckan och berättade om det absurda i att vi sviker de som har det svårast i världen för att istället hjälpa de och dem som har lyckats ta sig över en hel kontinent av säkra länder för att komma till vårt vackra väder, vårt underbara klimat och vår generöst tilltagna välfärd. Rosling sade att det Jimmie Åkesson har malt på om i 2-3 år var sanningen, nämligen att vi hjälper många fler på plats för samma summa som vi hjälper väldigt många färre för inom våra gränser. Rosling sade att Sverigedemokraternas tes stämmer, men att de inte får vara ensamma om att berätta sanningen. Offentligt tyckande hottentottar som tidigare avgudat Rosling blev jättearga och jätteledsna på att Rosling berättade sin sanning om sveket där Sverige blir det enskilt största mottagarlandet av svenskt bistånd, och där mer än dubbelt så mycket biståndspengar per år hux flux hamnar i Konungariket Mellanmjölk som på hela den afrikanska kontinenten…

Läser man på det ledande regeringspartiets hemsida om hur sosseriet tycker och tänker om det här med bistånd så blir sveket ännu lite mer absurt. “Minst 50% av biståndet ska riktas till kvinnor och barn” heter det där, samtidigt som man snor bistånd till en flyktingvåg där antalet flyktingar till Sverige under september bestod av 17.450 män och 6.856 kvinnor.

Ett annat stycke från regeringspartiets biståndstext – “Bistånd kan, rätt använt, vara en katalysator för utveckling, jämlikhet och framtidstro, men också ett sätt att bekämpa korrumperade odemokratiska styrelseskick.” Sug på rätt använt och jämlikhet samtidigt som du funderar över varför biståndsbudgeten skall dräneras på pengar för att hjälpa färre här än fler där.

Det är ett svek, ett svek som Löfven gör för att han kan och får enligt OECD. Sveket är tydligt, och sveket beror på att Löfven har kommit till insikt om att “vi har heller inte hur mycket resurser som helst.” Godmorgon herr Yxskaft. Vad gör man när man inte har hur mycket resurser som helst? Man prioriterar, och regeringen Löfven prioriterar de som lyckats fly till Sverige framför de som är kvar i kriget, i fattigdomen och svälten. Det är sveket. För skulle Löfven mena allvar med sitt babbel om solidaritet så skulle han ju kunna börja skära i svensk välfärd, i skolan, sjukvården, infrastrukturen, bidragssystemen. Löfven skulle kunna börja plocka pengar från allt det där som går till oss som har det rätt okej i Sverige istället för att sno av biståndet, han skulle ju kunna höja världens högsta skatter mycket mer. Men det gör han inte, för Löfven vet vad effekten då blir – ett Sverige som stänger sina hjärtan snabbare än Löfven hinner säga “Det där är bara käbbel…”

Källa: http://www.6mannen.se/sveket/

---------------------------

- Man töttnar på att kommentera all tillrättalagt nonsens. Bara att konstatera att Sverige är en land i förfall, en banandemokratur. Med splittring och oro inom alla samhällsområden, i stort sett irreparabelt, man gör det gradvis allt värre från PK-härket, som behärskar makten och media. Nåt mer landsförrädiskt än det som pågår är svårt att föreställa sig. Våra klassiker Wennerström och Bergling framstår som äventyrliga småpojkar i jämförelse.