Försvunnen tillit

Tilliten försvinner nu snabbt i svenska samhället.

- Den mest relevanta intervjun på länge står Axess för när man analyserar svensk politisk opinion, Ingen tecknar Sveriges firma. Mats Wiklund intervjuar Peter Santesson, statsvetare och opinionschef på Demoskop. Här gör sig utopismen som numera hämningslöst härjar i partier och medier inte besvär.

Realism och krass verklighet kännetecknar samtalet, vilket är en enorm befrielse för mig som läsare. De godhetshyllande artiklarna utan varje tanke på konsekvenser står mig upp i halsen. De visar ett fullständigt förakt för verkligheten.

I samtalet tar man just upp att svenska folket i snabb takt inte bara förlorar framtidsoptimismen utan också tilliten till andra människor i samhället.

Vad har hänt i det politiska landskapet? Du talar om ett nytt läge?
– Det har länge varit så att den förda invandringspolitiken skilt sig från den allmänna opinionen. I många år har det varit en övervikt för negativa opinioner kring en ökad invandring. Men tidigare har det inte varit en viktig fråga för väljarna, som istället varit jobb, ekonomi och välfärd.

Men nu har det förändrats.

– Folk börjar nu agera utifrån var de står i invandringsfrågan och det är bakgrunden till att SD ligger uppe på 20 procent och mycket väl kan öka ännu mer. Missmatchning mellan politik och opinion har alltså börjat få effekt.

Samtalet analyserar i vad motståndet består, något som jag inte sett en enda annan medieaktör ens försöka göra något seriöst om. Santesson konstaterar:

– Sverige är det mest toleranta landet i världen. Samtidigt som många är negativa till invandringens storlek är de positivt inställda till invandrare (…)
Det är alltså volymerna som det handlar om?
– Ja (…) man kan säga så här: Ett fenomen som jag i grunden uppfattar som positivt kan bli så pass omfattande att vi får praktiska problem som jag inte tror att vi kan hantera. Och då kommer andra viktiga värden att hotas.

Det finns ett gammalt ordspråk som lyder: “För lite eller för mycket skämmer allt”. Exakt där är vi. Vi spränger nu alla gränser i utopismens anda utan att någon, allra minst riksdag och regering, vet hur man ska hantera situationen. Det är revolution. Och de borgerliga partierna står på barrikaderna med kommunister och anarkister och skriker “Mer, mer, mer”.

Den som tar upp att volymen på invandringen är revolutionärt stor blir omedelbart i alla medier stämplad som djävulen själv – rasistisk, främlingsfientlig och nazistisk, redo att öppna gaskamrar.

Detta utopiska beteende i medierna leder nu till något mycket skrämmande, svenska folket tappar den tillit som varit den största tillgången i byggandet av vårt välfärdssamhälle. Allt detta bryter nu riksdagspartierna sönder genom att stå för ohämmad invandring.

– För fyra år sedan ansåg en majoritet att Sverige var på väg åt rätt håll. Nu är majoriteten pessimister och den synen blir alltmer utbredd. (…)

Spelar invandringsfrågan in här?
– Ja, det tror jag. När den nu har blivit störst på agendan är den mer speciell. Sverige är normalt ett högtillitssamhälle. Vi litar på att de besked man får är sanna och att systemet fungerar. Men i migrationspolitiskt relaterade frågor i vid mening kan man se spår av en mycket hög och utbredd misstro. Lite mer än halva svenska folket instämmer i påståendet att medier inte berättar sanningen om samhällsproblem som är förknippade med invandringen. Så länge det var en undanskymd fråga var det inte så dramatiskt. Men när det nu är den viktigaste samhällsfrågan — den största utmaningen — och att det finns en misstro mot att man får korrekt information blir det väldigt allvarligt.

Massmedierna och partierna inklusive de borgerliga, ljuger rakt upp och ner för folket om vad den stora invandringen innebär. Man bryter ned politikens förtroende, inte bara i denna fråga, utan för politiken som helhet. Dagens partier offrar förtroendet för hela vårt demokratska styrelseskick för att få ta emot ett antal hundra tusen människor från andra värdsdelar, så att de inte bor i tält i varmt klimat utan i tält där det blir kallt, minusgrader och snöar.

Hela det politiska etablissemanget kommer, när minusgraderna lägger sig över tältlägren, att framstå som galna. Inte ett uns av respekt kommer att finnas kvar när svenska folket ser att etablissemangen saknar förmåga och kompetens att leda detta land.
Och medierna blir allt tydligare avslöjade som vinklade kampanjmakare, inte förmedlare av nyheter och information. Inte undra på att de tappar kunder och är en krisbransch.
Min fråga till politiker och journalister blir, är det värt det? Är några hundra tusen migranter i tält här istället för i tält där, värt att krossa det svenska samhället så som vi känner det?

Källa: http://erixon.com/blogg/2015/10/tilliten-forsvinner-nu-snabbt-i-svenska-samhallet/

--------------------------------

- Självklart. Med den underordning som 7Partiet, först genom Reinfeldt, nu genom Löfven, hänger sig åt, FN:s Agenda 2030, mm självutplånande och världsunika självdestruktion, så är det givet att "tilliten" försvinner. Det är helt naturligt och ett friskhetstecken, men försent, och för lite. Svenska majoriteten är soffliggande drönare, 87:an Svenne föredrar en sexpack i Tv-soffan, framför att bry sig.