torsdag 31 mars 2016

Erdogan comedian


Ref: http://sputniknews.com/europe/20160331/1037261075/erdogan-satire-song-comedian.html

-------------------------

- Som bekant är inte humor muslimers starka sida. Erdogan
borde tacka sin favoritpartner Tyskland för denna exposé,
trots att turk-fantasten Merkel inte är inblandad.

onsdag 23 mars 2016

Europas dörrvakt

KRÖNIKA Äntligen är lösningen på vår tids största utmaning här: EU har slagit sönder den gordiska flyktingknuten genom att komma överens med Turkiet och deras pan-islamska premiärminister Ahmet Davutoğlus om hur migrantflödet till Europa ska regleras. Med flyktingavtalet gör Europa sig till Turkiets egen lilla sprattelgubbe och sätter sig helt frivilligt i knät på den lynniga despoten Erdoğan – en islamist som bland annat vill inskränka pressfriheten och kvinnans rättigheter.
Precis som vid klimatmötena rådde det vid EU-Turkiet-mötet också oenighet in i det sista, och bara i kraftödande nattmanglingar lyckades man i absolut sista sekunden komma överens om ett gemensamt avtal. Champagnen flöt sedan nästan lika flott som de utnötta floskler som det brukar skålas för i sådana sammanhang: ”Vi har räddat klimatet, vi har räddat världen, vi har räddat Europa.” Med beslutet att outsourca sin framtid och säkerhet till en semi-diktatur kommer EU att göra sig själv lika handlingsförlamat som ett ackusativobjekt och är fortsättningsvis helt utlämnat åt Erdoğans och hans premiärministers subjektiva nycker.
Som vanligt i EU-sammanhang är det den professionella folkförstöraren Angela Merkel som går i täten för en storvulen, utopisk lösning enligt den tyska devisen ”varför göra det enkelt för sig när man kan göra det komplicerat?” Merkels fallenhet för att låta andra länder lösa hennes problem har tradition. Som ”Klimakanzlerin” har hon kidnappat flera av de Grönas bärande idéer och kastrerat partiet på förbundsnivå genom att eliminera deras hjärtefråga: avskaffandet av kärnkraften. Kärnkraftsbortfallet kompenseras bland annat med import av olja och gas från Ryssland och uppgår numera till 36 % respektive 35 % av totalinförseln. Putin kan, precis som med Ukraina, använda gasen i utpressningssyfte när han vill sätta ett utropstecken bakom en politisk fordran gentemot Tyskland. Oj, tänkte inte på det.
Merkel upprepar nu samma misstag för att få stopp på eroderingen av det kristna Europa och undvika en förödande flyktinfarkt genom att lägga kontrollen över kontinentens hela framtid i händerna på ett muslimskt land. Nu kan Erdoğan sitta och stänga av och på flyktingkranen till Europa beroende på hur nöjd han är med de villkor EU för tillfället erbjuder. EU kommer att få tassa på tå runt honom som en gårdstomte runt het julgröt för att undvika högre volymer.
Att göra Turkiet till Europas dörrvakt är så utomjordiskt korkat, verklighetsfrånvänt och historielöst naivt så att det nästan får Luffarnas nekrofilliberaliseringsförslag nyligen att framstå som ett under av intellektuellt skarpsinne. I utbyte för äran att bestämma över vår migrationspolitik ska turkar få resa till EU utan visum, och som ytterligare sås på kebaben återupptas förhandlingarna om ett fullvärdigt turkiskt EU-medlemskap.
Merkels ledarstil har fått så maktfullkomliga drag att man börjar ifrågasätta om hon verkligen förstår att hon är förbundskansler i en demokrati. Hon verkar inte begripa inte att hon utan väljarnas stöd hänger lika löst som strupskinnet på en kalkontupp.
Från att ha varit Tysklands mest omtyckta politiker befinner sig hennes popularitet nu i fritt fall. Den aldrig sinande finansinjektionen till Grekland och hennes välkomstkultur och envisa vägran att sätta ett tak för flyktingmottagandet har gett att alltfler tyskar en Merkel-överdos. Dessutom har regeringen Merkel tänkt ut allt mer skurrila förslag, som att begränsa eller helt avskaffa hanteringen av kontanter. En sådan idé skulle kanske inte vara så omstridd i Sverige, men i ett land där man för runt hundra år sedan körde med skottkärror fulla med riksmark för att kunna köpa en bit bröd är det onekligen kontroversiellt och gränsar till politiskt harakiri.
Kvittot på sin impopulära politik fick hon också i de tre delstatsval som hölls den 13 mars 2016. Visserligen jäser det sedan länge också i CDU-leden, men det var säkert ändå många av dess medlemmar som betraktade sitt eget partis tillbakagång på bekostnad av Alternative fur Deutschlands framgång med hakorna nere vid knäna. I Rheinland-Pfalz fick AfD 13 %, i Baden-Württemberg (där jag själv bor) 15 % och i Sachsen-Anhalt blev de näststörsta kraft med över 24 %. Sammanlagt var AfDs resultat en svidande örfil för de etablerade partierna i delstatsparlamenten och en fingervisning om valresultatet på förbundsnivå 2017.
Hur reagerade då de andra partierna på AfDs sensationsval? Jo, det var som om de hade anställt Reinfeldtsom motivationscoach. Avståndstagandena haglade som het pimpsten efter ett vulkanutbrott: ”Inget samarbete med AfD! Vi ska inte ta i dem med tång” och så vidare. Och så bäddar de, precis som i Sverige, för att ett uppstickarparti kör om de konservativa på högerkanten och i nästa val kanske fördubblar sina siffror. Att Merkel inte reflekterar över att någonting måste vara fel när hennes flyktingpolitik får mer beröm från ultraliberala miljöpartister, som på åttiotalet fortfarande ville legalisera incest, än från sina egna led säger lite om hennes verklighetsuppfattning.
Under senaste veckan har man kunnat ta del av den allt hårdare kritiken mot henne från höga företrädare inom systerpartiet CSU. Speciellt Peter Ramsauer, före detta kommunikationsminister i Merkels regering, har drivit på den verbala upprustningen och jämfört henne med pianisten på Titanic som obekymrat spelade vidare på sin fungerande flygel medan skeppet sjönk.
En passande liknelse: Den enda som inte verkar ett dugg skärrad över Tysklands kraftiga slagsida är nämligen Merkel själv. Inte heller ser hon AfDs framgångssaga som ”ett existentiellt problem” för sitt parti. Hon sätter hela sin tillit till dealen med Turkiet och att hon kommer att kunna kandidera som kanslerkandidat också vid nästa val 2017 trots att hon även utanför Tyskland blir alltmer omstridd. I Frankrike kallas migranterna i Calais konsekvent för ”les Merkels”.
Hitlers Bagdad-Bob, chefsdemagogen Göbbels, hade i Berlins Sportpalast 1943 i alla fall den relativa hederligheten att fråga tyskarna om de ville ha ”Det totala kriget”. En retorisk fråga som besvarades med ett rungande ”ja”, och folket fick precis som de ville. Hade Merkel frågat tyskarna om de vill ha totalinvandringen hade det besvarats med ett öronbedövande ”nej”. Men det skulle hon förstås aldrig göra eftersom det skulle vara detsamma som att skriva under sin avskedsansökan.
Med EUs kollektiva självmordsbeslut sitter förstås också Sverige i samma sönderskjutna båt som Tyskland. Medan politikerna i riksdagen under 40 års tid experimenterat lite som de vill och bedövat svenskarna med dyrt välfärdsgodis har de avlägsnat sig från folket och blivit alltmer elitistiska. Ledaren för det svenska arbetarpartiet framstår knappast längre som en knegartyp tagen direkt ur spåren på en Bruce Springsteen-platta, och det enda Löfven jobbat med är att svetsa ihop en ny verklighet som ingen känner igen sig i. Han är exakt lika naiv och förbländad som Merkel, och de passar ihop som hand i handske. De är lite som EU-politikens svar på Helan och Halvan.
Också Löfven har satt hela sitt hopp till fördelningskvoter inom EU och Turkiet som entrévärd. I likhet med Merkel öppnade också han på flyktingdörren tills gångjärnen gick av. Visserligen har hans inrikesminister Ygeman aviserat att 80 000 personer ska ut, men det är förstås ett fullständigt teoretiskt resonemang. Hur det kan gå till i praktiken såg vi när en enda migrant med avvisningsbeslut knivmördade två personer på IKEA.
EUs politiker hoppas att det snart blir fred i Syrien så att situationen normaliseras. Det är inte så mycket som tyder på det i nuläget, men även om det scenariot skulle slå in löser det inte kärnproblemet. Endast 20 % av migranterna beräknas komma därifrån. Hur gör vi med migranterna från de andra härkomstländerna?
Summa summarum är dealen med Turkiet landsförräderi på högnivå och kommer inte att lösa EUs flyktingproblem utan bara förvärra dem. Turkiet kan nu bestämma exakt vem de vill släppa in för att ytterligare försvaga vår kontinent. Snacka om att låta räven vakta hönshuset. Och även om det skulle funka med Turkiet kan det leda till att många av migranterna i stället väljer den så kallade Kaukasus-rutten in till Europas välfärdsparadis.
Så fortsätter vi ner för det sluttande stupet, och det går fort nu. Ytterligare ett år med liknande invandringstal som 2015, plus anhöriginvandring, innebär ingenting annat än en säker undergång för det Europa som vi känner och älskar.
Är det förresten någon som tvivlar på att Turkiet hade ett finger med i spelet under den koordinerade migrationsvåg som svepte över Europa i slutet av förra året?

Källahttp://avpixlat.info/2016/03/23/europas-dorrvakt/

- Uppgörelsen med diktatatur- och sunniextrema staten Turkiet är ett fatalt anti-demokratiskt panikbeslut. Det blir Schengens sorti, och indirekt EU:s fall. Organisationen kan inte själv hantera det den skapat, på dessa grunder överlever inga imperier, ej heller vansinnesprojektet EU.

tisdag 15 mars 2016

Bojkottlistan

Här får du veta vilka företag man bör bojkotta och varför man ska göra det.

Ett sätt att visa avsky för den politik som bedrivs i Sverige och för den agenda som etablissemanget ofta tillsammans med internationellt orienterade storföretag driver är att helt enkelt bojkotta sådana verksamheter. Bojkotta svenskfientliga företag!

27 september 2015 skrev krönikören och författaren Julia Caesar en tänkvärd artikel om hur varuhuskedjorna H & M och Åhléns sprider reklam för den muslimska hijaben. Med inspiration från den texten kommer den här sidan att lista företag som bör bojkottas för att de bidrar till att undergräva det svenska Sverige och bereda väg för att Sverige koloniseras och blir mångetniskt. (Exempel på hur orter förstörs härhär och här. Exempel på hur blåsta journalister resonerar här. Läs om hur man stoppar invasionen här.)

Källahttps://asylkaos.wordpress.com/2015/09/27/bojkottsidan-har-far-du-veta-vilka-foretag-man-bor-bojkotta-och-varfor-man-ska-gora-det/

Evertebraten



Ryggradslösa djur eller evertebrater (Evertebrata) är en sammanfattande beteckning på alla de djurgrupper som inte ingår i ryggradsdjuren och inkluderar till exempel blötdjur, leddjur, armfotingar, nässeldjur och många fler djurgrupper, samt Sveriges statsminister Stefan Löfven.” – saxat ur Wikipedia, och milt redigerat.
Jag somnade till Agenda på SVT Play i morse, till den monotona, malande rösten som aldrig kan ge ett enda rakt svar på en enda fråga. Rösten var Stefan Löfvens, mannen som inför kamerorna vred sig som en daggmask på en metkrok, som kröp omkring under frågorna sig som vilket leddjur som helst. Det var Sveriges statsminister jag fick se och höra, och det var plågsamt. Det var evertebraten som excellerade med sin ryggradslöshet…
Löfven förstår ingenting alls. Löfven kan inte fatta varför folk tycker att det är vämjeligt att se hur han transformerats från flyktingkrisens Messias, med sitt “Refugees Welcome”, sitt maranata-möte i Münchenbryggeriet och sitt brandtal på Medborgarplatsen till någon som säger allt det som han har fördömt innan han fick upp sina ögon. Det är bland det mest ryggradslösa som vi har upplevt i Sverige i modern tid. Journalister försöker få Löfven att förstå att han sviker alla de principer som han tidigare säger sig ha stått upp för. Folk undrar hur en statsminister kan svänga så som Löfven gör, utan en tillstymmelse till skam eller ånger över att ha kastat skit på andra för de argument och de ord som han nu själv har gjort till sin retorik. Det är evertebraten som excellerar med sin ryggradslöshet.
I Löfvens värld är det alla andras fel att han inte såg vad som skulle komma i tid. Det var Migrationsverkets fel. Det är de andra EU-ländernas fel. Det är i förlängningen flyktingarnas fel som söker sig hit. Men det är inte Löfvens fel, inte regeringens fel att de saknar förmågan att regera, bara att reagera. Inte i Löfvens ögon.
I Löfvens värld är det ett ständigt tjoller och käbbel om det där med att ta ansvar. Löfven tror säkert att han tar ansvar genom att ändra sig, ändra sig igen, fördöma andra då för sådant som Löfven själv gör nu – när han tar ansvar. Det är en ansvarslös politik alldeles oavsett, eftersom den saknar självkritik. Det är en ansvarslös politik, då det enda den gör är att öka på politikerföraktet till episka dimensioner och sänka förtroendet för svensk politik och svenska politiker till ett “all time-low”. Det kommer att vara Löfvens bedrifter i svensk politik när han avgår, det är Löfvens politiska testamente.

“Återigen. Tidigare var du väldigt hård i dina omdömen när ordet ‘volym’ dök upp, till exempel när den moderata migrationsministern Tobias Billström för några år sedan efterlyste en debatt om volymer. Då skrev du att Billström avhumaniserade flyktingarna, på ett avhumaniserande språk där människor som flyr för sina liv beskrivs som ‘flöden’ och ‘volymer’. Har du själv nu ett avhumaniserande språk, Stefan Löfven?
– Upp och nicka, sockerdricka. Korv med bröd, Domsjö.
Men? Det var ju faktiskt så att var du väldigt hård i dina omdömen när ordet ‘volym’ dök upp, eller hur? Som till exempel när den moderata migrationsministern Tobias Billström för några år sedan efterlyste diskussion om volymer. Då skrev du ju att Billström avhumaniserade flyktingarna, på ett avhumaniserande språk där människor som flyr för sina liv beskrivs som ‘flöden’ och ‘volymer’. Har du själv nu ett avhumaniserande språk, Stefan Löfven? 
– Moped.”
Ungefär så givande är en intervju med landets statsminister, evertebraten Stefan Löfven. Plågsamt. Pinsamt. Patetiskt.
Källahttp://www.6mannen.se/evertebraten/

--------------

- Lysande, dagens asgarv, tidernas sågning av evertebraten som chefar över det enda landet i världen med en insekt som statsminister, muhahahaha....

Löfven borde ha Evert som sitt tilltalsnamn efter detta.

lördag 12 mars 2016

Liberalt badmanifest

KRÖNIKA Den malliga morgontidningens mest betydelsefulla kolumnist retar mig ibland. Hon är obegriplig, onationell, olidligt ointresserad av kvinnlig fåfänga. Om man väljer att träna längdskidåkning på ett värmländskt skidgymnasium (vinna ungdoms-SM, två Kalle Anka-cup) och sen läsa tyska på universitetet (och inte för att bli tysklärare) är det nog en rätt ovanlig karriär för en Bonnierskribent. Lägg sen till en uppväxt i Tensta så står sig de välkammade vänsterliberala goddagspiltarna och vänsterduktiga feministfröknarna sig slätt.
Hon gav sig på dem nyss när de ville undanta ett badande kön från det andra av hänsyn till att, tja – att könen inte ska nudda vid varandra i vattnet eller se bara ben bakom handdukar. Pyttsan skrev hon och föreläste om liberalismen för dem, dessa ängsliga herrar och damer som simmar runt runt i den radikala socialliberalismens ankdamm, bedande fel kön badande därifrån.
”Liberalismen handlar inte om att få göra som man vill. Den kretsar i hög grad kring frågan vad man inte får göra mot andra”, förmanade hon och fortsatte:
Att respektera olikhet är tolerans, att beordra andra att flytta på sig för att jag ska få leva ut min egenart är intolerans.
Allmänna simhallar bekostas av skattemedel och ska därför inte ingå i separatistiska projekt konkluderade hon ampert efter en snårig utläggning om den liberala simkonstens politik.
I hennes första bok om barndomen på 1970-talet i Tensta är hon en liten åttaåring som utsätts för multikulturella experiment. En förmiddag är hennes klass i ”turkklassen”.
– Era kamrater från Turkiet vill bara ha kontakt säger fröken när det har varit bråk. Det är visst ofta bråk. Det är därför de är på besök hos turkklassen så att de ska få kontakt genom att pyssla tillsammans. I turkklassen går alla turkar tillsammans oavsett ålder, bara blod och språk räknas. Huvudpersonen Lotta, 8 år, sitter bredvid Zeynep och ler onaturligt. Även små människor kan le onaturligt när de känner att det behövs.
I nästa bok om den utlandsfödda vaktmästaren och tidigare sockerbagaren Fatima som av en tillfällighet råkar bli den svenska statsministerns älskarinna. Sverige har då infört ett integrationsindex med vilket man kan räkna ut hur integrerad man är. Födelseort, läggning, språk, hudfärg, kroppsstorlek – ja allt kan kodas in i en mångfaldsberäkning som 2004 var satir men idag existerar som appen Rättviseräknaren på Rättviseförmedlingen.
Hon som åkt så mycket skidor, kan tala tyska och reda ut svenska mångfaldsliberalers felsteg heter Lena Andersson. Jag är henne evigt tacksam för att hon retar oss.
Jan Sjunnesson
Fler krönikor av Jan Sjunnesson hittar du HÄR.
DN kolumn 3 mars, 2016
Källahttp://avpixlat.info/2016/03/11/att-som-liberal-undanbeda-badande/

------------------------------

- Vad ont har vi svenska män gjort, för att 'begåvas' med dylika, näbbgäddiska, kaosfruntimmer? Endast Sverige svenska fruntimmer hava. *suck*

onsdag 2 mars 2016

Karlssonsk beröringsskräck




Förlorare har beröringsskräck

Beröringsskräcken, vars syfte är att söndra oss, att underminera vår enhet och vår genomslagskraft, är troligen det viktigaste maktinstrumentet våra motståndare lyckats implementerat i våra kretsar. Ett som det verkar ständigt aktuellt exempel i denna fråga är Mattias Karlsson, SD, som strör misshagliga begrepp runt om kring sig för att underminera personer denne ser som ett hinder i de interna maktkamperna. Metodiken är enkel, någon närstående grupp klassas med ett nedsättande epitet och personer i det egna partiet kopplas till denna närstående grupp för att sen uteslutas.
Vad politikern i fråga egentligen tycker är ointressant som framgår av denna ganska underhållande artikel (http://www.expressen.se/nyheter/har-skriver-mattias-karlsson-pa-fascistsajt). Samma person har varit central i diskussionerna runt Folkets Demonstration, där han verkar hävda att istället för att försöka samla en bred folklig rörelse runt någon nyckelfråga så ska demonstrationsdeltagare förhöras om alla möjliga åsikter, engagemang och vänner för att så att sägas i förväg godkännas.
Det är ofta fruktsamt att betrakta propaganda utifrån marknadsföringens paradigm. Att syftet är att skapa vissa handlingar, må så vara om de är aktiva eller passiva. Ett sådant exempel är det faktum att det är många fler som håller med om SD:s politik än som vågar rösta på dem. Många vill minska invandringen, ibland mer radikalt än vad SD vill, men de är ju inte ”rasister” eller ”högerextremister” och upplever därför att de inte kan rösta på SD. Den nya eliten bryr sig inte om vad du tycker, utan de bryr sig om vad du gör och inte gör, att du tittar på Paradise Hotel och att du inte engagerar dig.
Teorier om skapandet och upprätthållandet av sociala stigman utvecklade Durkheim redan i slutet på 1800-talet. Han menade att samhället skulle gå att ändra genom att utesluta vissa grupper genom skapandet av sociala stigman, genom brännmärkning. Vi ser dessa teorier ta konkret form hos Adorno och hans ”The Authoritarian Personality” där han på fullt allvar framhåller att traditionella familjevärderingar är tecken på en psykologisk störning som leder raka vägen till fascism. Först betraktades nog detta som obskyriteter men med tiden, med den nya eliten som nu befolkar våra universitet och media, tas detta på fullaste allvar. Syftet är inget mindre än att bryta ner själva de värderingar och beteendemönster som byggt vår civilisation. Detta görs genom att stigmatisera de få som står upp för normala värderingar, att exkludera dem från det ”demokratiska samtalet”, att patologisera dem, att få dem sparkade från sina jobb, att exkludera dem från akademierna och så vidare. Det hela är ett led i att underminera motståndet mot de destruktiva förändringar som nu drabbar vårt land.
Sverige blöder och vi behöver snabbt ena krafterna. Att falla in i beröringsångest är att i praktiken stödja våra motståndare. Expo är en av många vänstergrupper som systematiskt jobbar hårt med att upprätthålla beröringsskräcken. Metodiken syftar till att dränera oss på resurser, att inte låta oss samlas och korsbefruktas av varandras kompetenser och engagemang. Genom att acceptera beröringsångesten blir vi våra egna bödlar.
Med det sagt behöver givetvis inte alla inom den Sverigevänliga sfären hålla med varandra om allt, vi behöver inte ens avhålla oss ifrån att kritisera varandra, men det får i så fall ske genom saklig debatt. Det har inget med beröringsskräck att göra. Det som istället är komprometterande och som kommer ifrågasättas av eftervärlden är om någon upprätthåller fiendens maktinstrument, om någon konsekvent arbetar i enlighet med fiendens riktlinjer, om någon upprätthåller beröringsskräcken.
Patrik Forsén

Källa
http://www.motpol.nu/gastkronikor/2016/02/28/forlorare-har-beroringsskrack/

Löfven rätt, GW fel

Kriminologen Leif GW Persson är starkt kritisk till statsminister Stefan Löfvens uttalande om att han tror att det var Christer Petterson som mördade Olof Palme.
– Jag tycker det är förskräckligt, säger GW Persson i SVT om det Löfven sa i helgen:
– Lisbet Palme säger bestämt att hon vet att det var Christer Pettersson och då tror jag på det, sa statsministern.
Visst är Pettersson friad i Hovrätten, men då på grund av att man inte hade tilltro till Lisbet Palmes vittnesmål och utpekande. Det är en värdering av bevis som vi har all rätt att diskutera. Detta särskilt som Leif GW Persson och andra närmast bedriver kampanj för att det skulle vara en politisk konspiration som ligger bakom mordet. För det kan ju inte vara så att det bara är tillåtet att diskutera alla andra än Pettersson som förrövare. Pettersson hade inte heller själv något emot att diskutera i media huruvida han var oskyldig eller inte.
Det finns inga bevis som utesluter Pettersson. Dessutom begärde riksåklagaren resning i målet 1997, vilket ju uppenbarligen betydde att de måste ha diskuterat Christer Petterssons skuld och ansåg det fanns skäl att pröva saken igen. Om resning får lämnas in, måste det ju vara tillåtet att diskutera och analysera huruvida Pettersson trots allt var skyldig. (Det blir också fel att jämföra politikeruttalande under pågående rättegång med att uttrycka synpunkt om vittnesvärdering 30 år efter mord då den misstänkte gärningsmannen är död.)
Själv har jag från början varit av den uppfattningen att det var en ensam galning. Om det varit planerat av kyligare gärningsmän hade man inte skjutit endast ett skott mot vardera mål, dessutom på öppen gata med mängder med vittnen, för att sedan småspringande ta sig därifrån. Risken för att bli stoppad, förföljd eller tydligt identifierad är ju mycket hög.
Det första en yrkesmördare planerar är flyktvägen och att undvika att bli kopplad till mordet. Därför föredrar sådana antingen att skjuta med gevär på avstånd eller med rånarluva från passagerarplats på motorcykel eller annat sätt som gör att man snabbt och säkert kommer bort från mordplatsen. Att mördaren gick och småsprang därifrån gav mig från första början ett tydligt intryck av amatörism.

Källahttp://erixon.com/blogg/2016/03/har-har-lofven-ratt-och-gw-fel/

- Delar slutsatsen, ingen proffessionell  mördare beter sig så klumpigt som fallet var, när Palme fälldes för gott. Juridiska finlirare, sossepartiets vägran att acceptera en samhällets bottenfigur som ikon-mördare, och linslusen Hans Holmérs förvirrade "spaningsledning", plus hovrättens majoritetskollaps, att komma fram till den enkla sanningen, Christer Pettersson var den skyldige. Det bidrog inte ens, att använda CP:s CV, han hade mördat tidigare, och fällts. Att en proffslikvidator skulle missa Lisbet Palme på någon meters avstånd, är befängt. Det var ett fylle-/drog~scenario, CP:s aggressiva humörsvängningar, hans kamratskap med den s k bombmanen Lars Tingström, detta och mycket annat pekade i klar riktning. Avslutningsvis, misstron mot Lisbeth Palme var en rättsskandal, antaganden om att hon "borde varit  så uppskärrad , att........ inte bli trodd".

GW har tyvärr trampat snett. Kanske hans ego och rampljusbehov mår väl av hans status, och numera även som privatspanande 'superexpert', har tagit över hans neutrala vetenskapsprofil. En utredare som GW kan hålla igång sig själv till dödagar, ny näring ges i all oändlighet, men meningslös, eftersom fallet är (#borde vara) avslutat rent polisiärt, men även i ett bredare perspektiv. Revolvern vilar i sin egen grav, sönderrostad i bottendy, eller i annan avskrädesmiljö, kommer aldrig fram, och det innebär att den aldrig vilande Palmeutredningen kommer att vara Sveriges svar/bidrag till perpetum mobile, den kommer att harva vidare tills konungariket och landet Sverige upphör, inkl allt som därtill hör.