Turkiet är det land som har flest antal flyktingar i världen, närmare 2 miljoner syriska flyktingar finns i landet och många försöker ta sig vidare till Europa via turkiska kuststäder. Staden Mersin vid Medelhavet har blivit nytt nav för smugglare. Där finns hundratusentals syrier och många är där för att ta sig till Europa sjövägen. Vår reporter Jalal Lalouni har varit där.
- Vi kör igenom de syriska kvarteren i turkiska kuststaden Mersin vid sydöstra Medelhavet. Här finns flera hundratusen av de syrier som tagit sin tillflykt till Turkiet. I delar av staden har affärer fått skyltar på arabiska, restaurangerna serverar falafel, hummus och foul, det finns en vårdcentral med syriska läkare och ett antal skolor för syriska elever. Men många av syrierna är inte här för att stanna utan väntar bara på att få ett samtal från smugglaren de betalat pengar till och komma i väg till Europa.
I hopp om att få höra deras historia kör vi till ett av hotellen där syrierna tar in i väntan på att resan till Europa ska bli av. H:et i hotellskylten har fallit bort. Några män vankar av och an på verandan utanför. Det är påtagligt kalt när man kommer in. Några barn spelar spel vid ett bord.
Hotellägaren som sitter bakom sitt mörka skrivbord intill receptionen förklarar att han inte kommer låta mig prata med någon här. De är hans gäster och han vill skydda dem. "Det handlar om deras säkerhet", säger han.
Senare på kvällen vid strandpromenaden där palmerna vajar i mörkret och vågorna bryts mot stenklipporna är det två män som känner igen mig från hotellobbyn och en av dem, Mohammed, är villig att berätta sin historia.
Genom bekantas bekanta lurades han att komma hit till Mersin, berättar han, och betalade 5.500 dollar till en smugglare. Men nån båtresa till Europa blev det inte.
– De tog mina pengar och jag väntar fortfarande, säger Mohammed som nu har väntat i över sju månader.
Mohammeds historia börjar när revolten mot syriska regimen börjar för fyra år sen. Då blev han kallad till militärtjänstgöring men hans familj ville att han skulle lämna landet. Med turistvisum tog han sig till Dubai, men kunde inte stanna kvar. Det blev ett par år i Jordanien innan han tog sig till Turkiet för att ta sig till Europa sjövägen.
– Tusentals syrier är i samma sits, säger Mohammed.
Under de månader han väntat har många hunnit lämna Mersin och tagit sig till Europa och en del har påbörjat resor men inte nått hela vägen. Mohammeds vän som är med på strandpromenaden men inte vill låta sig intervjuas har fått avbryta två resor. Ena gången hade de tagit in alldeles för många ombord på båten och hamnade i sjönöd och fick vända. En annan gång blev fartyget upptäckt av myndigheter till sjöss, men försökte ändå komma undan. De blev dock beskjutna och tvingades stanna. Kvinnor och barn undsattes på en gång medan männen hölls kvar på fartyget i timmar.
Mohammed berättar också om vänner som tagit sig till Europa o berättar att de sett döden i vitögat under överfarten. Men smugglarna ger en annan bild av resorna.
– Jag som syrier vet ju att antingen så överlever man eller så dör man på vägen, men smugglarna säger att det är femstjärnig resa där det serveras frukt, säger Mohammed och skrattar.
En timmes tågresa från Mersin ligger Adana och på Cukurova universitetet här forskar statsvetaren Fulya Memisoglu om situationen för syriska flyktingar
– Mersin har blivit ett nytt nav för smugglare och därmed syriska flyktingar som vill ta sig till Europa, säger Fulya Memisoglu.
Resorna till Europa, berättar hon, börjar ofta med att mindre fiskebåtar tar flyktingarna till större fraktfartyg längre ut till havs, därifrån går resan först till antingen södra Cypern eller Libyen innan det bär av till Europa, framförallt Italien.
Att tusentals syrier är beredda att betala stora summor och riskera sina liv för att ta sig till Europa är något som både turkiska o europeiska regeringar måste ta ansvar för.
Turkiet kanske borde fundera på varför syrierna vill iväg härifrån till vilket pris som helst och försöka underlätta tillgången till arbetsmarknaden här och Europa i sin tur borde kunna underlätta kraven för kvotflyktingar och ta emot fler.
– Om det vore så, skulle fler kunna ta sig till Europa lagligt o inte riskera sina liv på de här farliga resorna", säger Fulya Memisoglu.
I Mersin slår vågorna aggressivt mot klipporna på strandpromenaden. Av medelhavets förföriskt blågröna nyanser syns inget i nattmörkret. Här i Turkiet ser Mohammed, som har en examen i engelsk litteratur från universitetet i Damaskus, ingen framtid. Han hoppas på ett liv och en framtid i Europa o att han nu efter sju månaders väntan ska komma iväg snart.
– Det går en resa om ett par dar men jag har inte tillräckligt med pengar, så om två tre veckor hoppas jag komma iväg.
Med det inte så inbjudande havet som kuliss bakom oss hänger frågan i luften. Är han inte rädd?
– Inte alls, svarar han, I fyra år har jag flyttat från land till land, från hem till hem, från hotell till hotell. Fyra år utan att se min familj, fyra år utan att komma nånstans. Så jag är inte rädd.
Jalal Lalouni
jalal.lalouni@sverigesradio.se
Källa: http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3304&grupp=6240&artikel=6220611
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar