Är det konstigt om folk tröttnar?

Krönika: Vår tids världsfrånvända överhet 

 Om moraliska indignationsnummer och känsloutbrott kring tankegränser.

- 1879 lade kung Oscar II grundstenen till Uppsala universitets ståtliga huvudbyggnad i romersk renässansstil. Det var samma år som August Strindberg gav ut sin genombrottsroman, Röda rummet, där författaren gjorde upp med samtidens punschborgerliga förljugenhet och hyckleri.

Den inskription som kom att pryda Uppsala universitets aula när byggnaden stod klar var utmärkande för tidsandan: ”Tänka fritt är stort men tänka rätt är större”. Andemeningen var tydlig. Fritänkare och rabulister göre sig icke besvär. Att devisens upphovsman, den sedan länge avlidne filosofen Thomas Thorild, aldrig haft en fullt så inskränkt inställning spelade mindre roll för samtiden.

Vi tror gärna att vi lever i ett betydligt mer upplyst, frimodigt och öppet samhälle i dag. Man kan fråga sig om det stämmer. I synnerhet vad gäller den offentliga debatten och makteliten.

Jag skulle säga att samhällets självutnämnda stöttepelare och moralväktare i princip bara bytt kläder. Om dåtidens parnass, med Svenska Akademin och kretsen kring hovet, gärna sågs med cigarr, frack och cylinderhatt så försöker dagens kultur- och medieetablissemang anlägga en förment enklare apparel med sotarmössa, hipsterskägg och t-shirt.

Den nya överheten framhäver inte gärna sin makt. Tvärtom. Den intresserar sig inte för ekonomi men är desto ivrigare att synas. Den traditionella vänstern har i offentligheten ersatts av en medelklassbaserad, urban, hipp och självbespeglande nyvänster, vars hela livserfarenhet verkar bestå av ett bollande med symboler. Stockholmsfixeringen är därtill öronbedövande.

Denna klass av Twitterati, politiskt korrekta akademiker och kulturskribenter verkar ha gjort det till sin livsuppgift att förespråka tankemässig enfald i mångfaldens namn. De påminner inte så lite om 1880-talets välgörenhetstanter, uppbyggelsepredikanter och upphöjda smakdomare.

Högern har inte heller gått fri. En flera decennier lång resa mot ytlighet firade nog sin slutliga triumf med Schlingmannifieringen av svensk politisk borgerlighet. Ideologi ersattes av varumärkesbyggande. Istället för tanke och konsekvensanalys fick vi terapi och positionering. Kunskap har sällan värderats så lågt som i dag.

Resultatet är att få förmår diskutera sakpolitik och målkonflikter. När debatten inte består av ett ältande kring strategi och signalpolitik domineras den av moraliska indignationsnummer och känsloutbrott kring tankegränser som inte får passeras. Är det konstigt om folk tröttnar?

Håkan Boström, GP

Källa: http://www.gp.se/nyheter/ledare/ledarkronika/1.2783030-kronika-var-tids-varldsfranvanda-overhet
Ref: http://erixon.com/blogg/2015/07/valfardens-grans-mot-omvarlden/