“Yttrandefrihet medför en plikt att förarga människor”

Det var en gång svenska liberaler. De stod upp för yttrandefriheten och citerade det de trodde var Voltaire: ”Jag avskyr din åsikt, men är beredd att dö för din rätt att uttrycka den.” Nu säger de: ”Jag avskyr din åsikt, och du borde dö eller åtminstone fängslas för att du uttrycker den."

En av de mest förtappade så kallade liberalerna är Per Svensson på Sydsvenskan. Nu när hovrätten har halverat Dan Parks fängelsestraff kan han kosta på sig att tycka att det är bra, tio månader var nog lite väl hårt. Men så kommer det:

”Borde han, med stöd i respekten för yttrandefriheten, ha friats helt? Absolut inte. Yttrandefrihet betyder inte rätten att säga vad som helst om och till vem som helst när som helst.”

Jo, Per Svensson, det är precis vad det gör! De enda godtagbara undantagen från absolut yttrandefrihet är hot och förtal. Och även om Dan Park också fällts för förtal (vilket jag menar är ett juridiskt misstag), så är det inte det som gett honom fängelse – det är hans ”brott” mot den yttrandefrihetsföraktande lagen om hets mot folkgrupp.

Per Svensson borde ha kommit till Christiansborg (det danska parlamentet) i söndags, där några fantastiska frihetskämpar höll tal. Det var Trykkefrihedsselskabet som bjudit in de dödshotade islamkritikerna Geert Wilders från Nederländerna, Daniel Pipes från USA, Lars Hedegaard och Kurt Westergaard från Danmark, Lars Vilks från Sverige och Robert Redeker från Frankrike – för att markera tioårsdagen av mordet på den holländske filmaren Theo van Gogh.

Filmaren, som var ättling till den berömde konstnären Vincent van Gogh, hade 2004 släppt filmen Submission (Underkastelse) tillsammans med Ayaan Hirsi Ali. Den handlade om det utbredda våldet och förtrycket av kvinnor i den muslimska världen. 2 november samma år, när van Gogh som vanligt cyklade till jobbet, mördades han på öppen gata av en muslim vid namn Mohammed Bouyeri. van Goghs sista ord var: ”Nåd, nåd, vi kan väl tala i stället, kan vi inte det?”

Men att tala var Bouyeri inte intresserad av. På van Goghs döda kropp lämnade han ett skrivet meddelande bestående av fem papperslappar, fastnaglade med kniv, där han förklarade att mordet var en följd av van Goghs ”brott mot islam”. Här fanns även hot mot Ayaan Hirsi Ali, judarna och Västvärlden i stort.

Den talare som gjorde störst intryck på mig var Robert Redeker, en kort och stillsam lärare i franska och filosofi som 2006 tog sig friheten att beskriva profeten Muhammed i tidningen Le Figaro. Sedan dess har han tvingats leva under jord med ständigt polisskydd.

Vad var det då han skrev som fick upp honom på muslimernas allt längre dödslista? Jo:

”En skoningslös krigsherre, plundrare, judeslaktare och polygamist – sådan framträder Muhammed i Koranen.”

Redeker konstaterade också att Koranen är en bok med otroligt mycket våld, och att medan Jesus är en mästare på kärlek så är Muhammed en mästare på hat.

Har Per Svensson någonsin, i någon enda artikel, stått upp för islamkritikernas rätt till sina liv? Nej, han har fullt upp med att fjäska för sina blivande herrar.

Men om Per Svensson hade hört Robert Redekers brandtal om yttrandefriheten – den banbrytande erövring européerna drivit igenom de senaste århundradena och som i dag är under hot – hade han kanske fått lite ont i magen. Möjligen hade han skämts över sin egen fesljumma inställning om han hört Redeker dundra på franska:

“Yttrandefriheten medför rätten att förarga andra – oavsett om det handlar om personer, organisationer, företag, samhällen eller stater. Eller för att uttrycka det mycket enkelt: Yttrandefrihet medför en plikt att förarga människor!

Tyvärr har motsatsen blivit norm: Numera ses yttrandefrihet som rätten att säga och skriva saker som varken förargar, chockerar eller sårar folks känslor. Därmed blir dagens yttrandefrihet intetsägandeoch smaklös. Den är lika sövande som tv-nyheterna som bara talar om sport och väder. En hel rad ideella organisationer (som anklagar folk för att vara reaktionära och islamofobiska), vill att yttrandefrihet ska vara något som inte gör någon upprörd. I deras ögon är yttrandefriheten (som de påstår sig försvara) bara acceptabel om den bekräftar det de själva menar är sant.”

En klockren beskrivning av Per Svensson och hans gelikar. De förstår inte Dan Parks satir, och därför ska den förbjudas och leda till fängelse. Som jag skrev i ett av mina rättegångsrefererat fick jag känslan av att åklagaren Linda Rasmussen och de fyra målsägandena är som små barn, som inte förmår se något annat än det uppenbara i bilderna. De har vare sig inlevelseförmåga eller intelligens nog att se djupet, satiren och budskapet som Dan Park förmedlar.

De tror att han sparkar nedåt, när det är precis tvärtom. Momodou Jallow, som rakar in det ena skadeståndet efter det andra från Dan Park, befinner sig i själva verket skyhögt över Park. Jallow är ordförande för Afrosvenskarnas forum för rättvisa (som får årliga miljonbidrag), politiker för Vänsterpartiet och han har tillgång till alla svenska medier. När han gråter kommer varenda journalist springande till hans försvar.

Dan Park, däremot, är paria. Han är hemlös, utstött och så långt ner i klassystemet som någon kan komma i Sverige. Som vit etnisk svensk förväntas han gå runt med tagelskjortan och be om ursäkt för förfädernas synder – definitivt inte sätta sökarljuset på Jallow och hans kompisar i landets nya frälsegrupper. När han ändå gör det, får han känna på eliternas rasande vrede. Samma eliter som visar sin egen inneboende rasism genom att förutsätta att svarte Jallow är ett offer och vite Park en förövare.

Åter till Robert Redeker. Han sätter fingret på en grundläggande sanning när han påpekar att yttrandefriheten är intimt sammankopplad med konflikter. Det är konflikterna som ger demokratin struktur och ramverk. Och det handlar framförallt om åsiktskonflikter. Redeker säger:

“Demokrati kan inte existera utan ett latent inbördeskrig. Ett inbördeskrig med ord. Men nu talas det i stället om ”gemenskaper” och ett enda stort lyckligt ”leva tillsammans”. Det betyder farväl till yttrandefrihet, demokrati och politik. Eftersom grundstenen för demokrati är samexistens av motsatta åsikter, kommer den antirasistiska neokonformismen ofelbart att leda oss in i en postdemokratisk era.”

Vågar man hoppas att det fortfarande bor en äkta liberal djupt därinne i Per Svenssons själ? Kan han gräva fram sin gamla förståelse för åsikts- och yttrandefrihet och ta till sig Robert Redekers slutord?

“Låt inte konformismen kväva konflikten, i syfte att slå samman olika gemenskaper till en enda stor lycklig familj. För den regim vi då får är själva motsatsen till demokrati. Demokratin lever av konflikter – inte av social pacifism. Social pacifism underminerar i själva verket demokratin.”

Ingrid Carlqvist, chefredaktör Dispatch International

Fotnot: Citatet som brukar tillskrivas Voltaire formulerades i själva verket av Evelyn Beatrice Hall (1868-1919), brittisk biografiförfattare.

Källa: http://avpixlat.info/2014/11/07/yttrandefrihet-medfor-en-plikt-att-forarga-manniskor/