På så sätt hjälpte de sossarna att inte förlora ansiktet ytterligare – kan man anta. Den politiska striden i offentlighetens ljus är en sak. Men när det verkligen gäller då har även politiken en kollegialitet, en kåranda.
Och så, i slutet av alliansregeringens tid vid makten avslog förra justitieministern Beatrice Ask en begäran från två Säpo-anställda om att få bli befriade från sin tystnadsplikt. Vad det handlar om är att de vill kunna berätta för polisens Palme-grupp om olaglig avlyssning av en sovjetisk diplomat. Av innehållet i denna avlyssning sägs det framgå att Sovjetunionen i förväg kände till mordet på statsminister Olof Palme. Länk.
Oaktat vad man tror om uppgifterna som sådana – så är hemlighetsmakeriet märkligt. Det handlar om en teori som är allmänt känd. Det handlar om en olaglig avlyssning som alla redan känner till (av diplomater från ett land som inte längre existerar). Uppgifterna är inte tänkta att offentliggöras, utan bara överlämnas till polisen. Och det rör en polisutredning av ett mord som fortfarande är ett öppet sår i vårt land.
Men Beatrice Ask (M) har sagt nej. Man kan fråga sig vem hon vill skydda och vad det är som inte får komma fram.
För något skäl finns det. Det behöver inte nödvändigtvis ha med Palme-mordet att göra – utan kan lika gärna handla om att skydda sossarna från pinsamma avslöjanden om vad de låter Säpo syssla med. (Möjligen även på grund av att alla regeringar gör samma sak.) Politisk kåranda, åter igen.
Detta är helt åt helvete. Representativ demokrati kräver transparens för att vara meningsfull, eller ens kunna sägas existera.
Källa: http://henrikalexandersson.blogspot.com.tr/2014/11/politisk-karanda-stoppar-palme.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar