På tio år fick Sverige 33 kommuner med flyktingar

Med 50 miljoner människor på flykt är efterfrågan på humanitära stormakter omättlig. Vi är det land i världen som har det mest generösa utbudet av nödhjälp och att det kommer många till Sverige är därför en enkel matematik. De senaste tio åren har 500 000 flyktingar kommit hit. Lika många till beräknas komma inom de närmaste fem åren.

På sistone har Dagens Samhälles debattsajt publicerat en mängd artiklar om den rekordstora invandringen. Undantagslöst har debatten förts av personer som argumenterar sakligt.

Trafiken till sajten har under året ökat dramatiskt och antalet unika besökare än större än någonsin. Vi ser i läsningen på sajten (50 000 unika besökare per vecka) att det finns ett uppdämt intresse av att få diskutera invandringen utan att stämplas som ”SD” eller ”rasist”. Debatten är bred, balanserad och handlar om att flyktingmottagandet måste matchas av en fungerande integration.

Många är kritiska till att flyktingar hamnar i arbetslöshet och bidragsberoende. Andra hävdar att dåliga resultat i grundskolan delvis kan förklaras av nyanlända barn från hem med låg utbildning. Somliga påpekar att generaliseringar som ”massarbetslöshet” och ”barnfattigdom” döljer att utrikes födda är systematiskt diskriminerade genom reglerna på arbetsmarknaden.

Vänstern sa att landet blev ”kallt” under Fredrik Reinfeldt. Den måste ha syftat på annat än migrations- och integrationspolitiken. 2013 kostade den skattebetalarna 18 miljarder, 2015 slutar på 34 och 2017 passerar kostnaderna 46 miljarder, allt enligt den statsbudget som kanske fälls av SD.

Migrationsverket höjer nu asylprognosen till cirka 100 000 personer 2015, varav minst 7 av 10 får stanna. Därefter tillkommer anhöriginvandring. Människor som ska försörjas, bo, gå i skolan och ha samhällsservice. Så hur stor är flyktinginvandringen, egentligen?

På individnivå blir talen abstrakta. Vi kan inte relatera till 496 674 individer från jordens alla helveteshörn, såvida man inte lever bland dem. I centrala Stockholm gör man inte det. Där är en annan verklighet. Men så här går det i alla fall att relatera siffrorna:

En svensk normalkommun har 15 000 invånare (hälften har färre).

2003–2013 (tio år) har en halv miljon flyktingar och anhöriga fått uppehållstillstånd.

Summan motsvarar alltså 33 ”normalkommuner” med flyktingar.

Eller 100 småkommuner typ Ljusnarsberg (S) med fem tusen invånare.

Med 50 miljoner människor på flykt är efterfrågan på humanitära stormakter omättlig. Vi är det land i världen som har det mest generösa utbudet av nödhjälp.

Att det kommer många till Sverige är därför en enkel matematik. Efterfrågan söker det tillgängliga utbudet, och de första som räknar på ekvationen efterfrågan/utbud är flyktingssmugglarna.

Sen kommer Migrationsverket och justerar sina prognoser. I nuvarande takt kan ytterligare 500 000–600 000 flyktingar komma hit 2014–2018, på fem år. Kalla detta ”tolv gånger Lidingö (M)”. Och 2018 är det val igen.

Källa: http://www.dagenssamhalle.se/kronika/pa-tio-ar-fick-sverige-33-kommuner-med-flyktingar-11852