lördag 22 november 2014

Stänga av eller byta kanal


För praktiskt taget alla nu levande svenskar (möjligen med undantag för ett fåtal av de allra äldsta) är det alltså fullständigt självklart att Sverige är ett stabilt, välorganiserat välfärdssamhälle utan minsta risk för någon allvarlig social/politisk oro. Det är självklart att vi har fungerande polis och rättsväsende som kan hantera brottsligheten, att vi har god, skattefinansierad sjukvård som är tillgänglig för alla, att vi har ett fungerande skol- och utbildningssystem som också är tillgängligt för alla, att vi har en fungerande infrastruktur (vägnät, elnät/energiförsörjning, järnvägar osv), samt att vi har väl utbyggda sociala trygghetssystem som ska kunna hjälpa den som drabbats av någon form av ekonomiska/sociala svårigheter.

Men vad sker när allt detta på allvar börjar krackelera? Vad sker när en kommun helt enkelt inte längre kan betala ut försörjningsstöd till alla som är arbetslösa och utförsäkrade, utan tvingas säga: ”Vi kan ge dig matkuponger, och så får du väl försöka hitta någon kompis eller släkting att bo hos.”? Vad sker när polisen tvingas säga: ”Vi har inte längre resurser nog att rycka ut på alla ärenden, inte ens om det är fråga om pågående allvarliga våldsbrott, utan vi uppmanar människor att skydda sig själva i den mån de kan.”? Vad sker när en kommun tvingas säga ”Tyvärr, vi kan helt enkelt inte ordna skolplats åt ert barn, ni får väl försöka bedriva hemundervisning tills vi hittar något.”? Vad sker när ett sjukhus tvingas säga: ”Jo, vi vet att du är döende i cancer och har svåra smärtor, men vi har helt enkelt inga lediga platser. Du får åka hem, och så kommer en sköterska och ser till dig en gång om dagen”?

Om/när den välfärd och sociala trygghet så gott som alla svenskar tar för given verkligen börjar falla samman, och om/när detta blir kännbart även för stora delar av medelklassen, då tror jag att reaktionerna kommer att bli väldigt starka. Svenskarna må vara konflikträdda, fredsskadade och inskolade i konsensustänkande i en sådan utsträckning att det nästan är patologiskt. Men vi är inga idioter, och även svenskar kommer att reagera när de ser att den trygghet de upplever som självklar tas ifrån dem. Stänga av eller byta kanal.


Indkomne asylansøgninger 2014. Til tallet skal blandt andet lægges 34.226 ‘anhöriga’ – familiesammenførte. Man ser let hvorfor der i 2017 vil være flere mænd end kvinder i Sverige for første gang siden 1749: Der indvandrer dobbelt så mange mænd som kvinder – i den våbenføre alder, skal det tilføjes. Man ser resultatet for sig: Svenske queer-feminister skal sidde og føre bekymringssamtaler med mellemøstlige patriarker, når socialchecken udebliver i en ikke alt for fjern fremtid.

- Det svenske socialdemokrati har nedsat en valganalysegruppe ledet af en genusforsker, der skal sikre at partiet ikke forstår hvad der er sket, og at partiet fortsætter med at udslette sig selv. Havde de dog bare ikke trukket landet med sig. Jeg ville gerne sige noget pænt om kvinder, men kvinder i svensk politik fremstår i øjeblikket som den mest ødelæggende og reaktionære kraft af alle.

Källa: http://snaphanen.dk/2014/11/19/pat-condell-choosing-to-be-offended/

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar