Anna Kinberg Batra (M) inledde med att läsa innantill – i tio minuter. Jag tycker rakt av illa om politikerförakt som bygger på antiintellektualism (som Sverigedemokraterna) – men att komma ut till ett av sitt livs största och viktigaste politiska ögonblick och stirra ner i ett papper i tio minuter var ingen så kallad höjdare. Hörde man inte hur några politiska journalister satt och småsnarkade? Det var extremt sömnigt.
In kom fyra rookier. Det var inga partiledare över huvud taget.
Anna Kinberg Batras inledning gränsade faktiskt till politisk misär. Fredrik Reinfeldt och Anders Borg har ju rätt så fegt (?!) lämnat det sjunkande skeppet, men först när man ser en komplett övergiven och utspilld Anna Kinberg Batra förstår man omfattningen av den moderata katastrofen. Jösses Amalia: Är det inte rätt otroligt att medierna så till den milda grad skonat Reinfeldt–Borg från frän kritik, är det någon som på allvar har kunnat förklara (eller försvara) deras beteende, deras märkligt synkade avhopp? Finns det ingen Daniel Suhonen inom den borgerliga journalistiken?
Nej då, där hänger man tydligen bättre ihop. Inga förrädare på våra möten.
Om Stefan Löfvens regering överlever budgetomröstningen lär de kunna fortsätta att regera ostört de närmaste åtta åren – borgerligheten har knappast några som helst karismatiska politiker på tillväxt (som åtminstone vi kan upptäcka ur tv-soffans perspektiv). Jag förstår verkligen att många borgerliga väljare är djupt oroliga. Tillkommer: Sverigedemokraternas partiledare (den egentligen enda sverigedemokraten som någonsin fungerat i till exempel tv) är sjukskriven för utbrändhet.
Vad är det som händer?!
Erik Ullenhag (FP) är en superslipad politisk broiler (alldeles för länge i ugnen – blev småtorr redan innan han fyllde 30), det gäller också Centerns påläggskalv Emil Källström (dock tv-mässig) – han låter ibland nästan som en riktig centerpartist, född och uppvuxen i Västernorrland, värnar landsbygdsfrågorna. Lägger han på lite mer Fälldindialekt och går upp i vikt och blir som folk, och skaffar sig en betydligt sämre och billigare kostym, finns det kanske en möjlighet att han också kan gå igenom i medierna i allmänhet, och tv-rutan i synnerhet.
Vad säger man om Jakob Forssmed från Kristdemokraterna? Helst inget särskilt.
Det var lite som att lyssna på hur man lagar mat – i radio.
Och vad värre är: På regeringssidan är det i stort sett lika överjävligt. Vi vill ju givetvis helst att det bara skall vara politiken som talar, men så har det aldrig någonsin varit. Historien berättar något helt annat. Vi väljare behöver ledare och politiker som besitter ledarens och politikerns bästa egenskaper, också rent personliga. Lyssna, leda, tolka. Tro, hopp, mänsklighet, medkänsla – ett sätt att göra sig förstådd, helst på det sätt som vi känner igen.
Gå in på SVT Play och lyssna på alliansens presskonferens ännu en gång. Det är en hopplös halvtimme, som skapad för en kurs i politikerförakt, oavbrutet snömos utan slut.
Någon som har ett recept på politiskt antidepressiva...?
Källa: http://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/johan-croneman-otroligt-hur-medierna-har-skonat-reinfeldt-och-borg-fran-fran-kritik/
- Efterlängtat. Jag har länge undrat hur det s k 'radarparet', vars insatser höjdes till skyarna, sen försvann båda som strykrädda, blöta katter, ut i anonymiteten, lämnade sitt parti vind för våg. Ett tecken på att deras beskrivning av rikets tillstånd var en lång räcka av BLUFF och dimridåer, som när det obönhörligen skulle avslöjas efter valkatastrofen, ledde till reträtten *bättre fly än illa fäkta*.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar