- Till vardags bekänner sig sossarna till keynesianismen. De menar att om staten gör offentliga investeringar, då sipprar dessa pengar ner i samhället – varpå vårt land förväntas få fart på hjulen igen.
Det absurda i sammanhanget är att regeringen med sina skattehöjningar tar pengar från det samhälle vars hjul man vill skall snurra fortare.
Sedan slösas en del av de pengar man tar in bort på byråkrati, projekthantering och finansiering av den härskande politiska klassen. Det som är kvar investeras sedan i projekt där en del (det som inte behålls av det företag eller den offentliga institution som genomför projektet) av de pengar som satsas går till de anställda som genomför projektet. Sedan skall det dras sociala avgifter och skatt på pengarna. Använder folk sedan sina pengar, då går dessutom en femtedel bort i moms.
Nu är jag inte på något sätt skatte- eller ekonomiexpert. Men låt oss måla med mycket bred pensel och följa näringskedjan ner till den vanliga människan:
Säg att staten tar in 100 kr i skatt. Uppskattningsvis en femtedel går bort i administration och planering. 80 spänn kvar. Säg att 20 spänn stannar hos utföraren av de projekt man satsar på (vilket nog är lågt räknat). 60 spänn kvar. Om dessa pengar oavkortat skulle gå till lön, då försvinner först en tredjedel i sociala avgifter. 40 spänn kvar till löner. Efter skatt blir det, låt säga 25 spänn kvar. Om löntagaren sedan använder dessa pengar, då går en femma bort i moms. Kvar är 20 spänn – med vilka den arbetande medborgaren förväntas leva loppan och sätta fart på hjulen i vårt samhälle.
Man tar alltså 100 spänn, som folk hade kunnat använda – stoppar in dem i systemet och ut kommer i bästa fall 20 spänn att använda, vilket förväntas stimulera ekonomin. Det känns inte helt genomtänkt.
Visst, det skapas jobb i byråkratin. Den offentliga sektorn göds. Men vad man i slutändan åstadkommer är bara att tynga ner ekonomin med icke-produktiv verksamhet. Möjligen får de som bygger broar (eller något) och deras underleverantörer en del tidsbegränsade uppdrag.
Naturligtvis hade vi fått mer fart på hjulen om staten låtit folk behålla sina pengar från början. Vilket med säkerhet hade skapat fler riktiga jobb. (Vilket så småningom dessutom hade givit större skatteinkomster, till broar eller vad man nu vill använda dem till.)
Men sossarna saknar tyvärr helt förmåga till dynamiskt tänkande. De har ingen fantasi. De kör på i gamla hjulspår, hur tokigt dessa än leder.
Sverige har fortfarande världens högsta marginalskatter. Vi har världens femte högsta skattetryck. Och nu skall det alltså bli värre.
Vad kan väl möjligen gå fel..?
Källa: http://henrikalexandersson.blogspot.com.tr/2014/11/sossesverige-reloaded.html
- 2005 fanns 242 100 statligt anställda, varav 200 300 fast anställda enligt SCB. 2013 var siffran 266 400 respektive 219 700. Samtidigt har befolkningen ökat med 6.6%, från 9 047 752 till 9 644 864, vilket kan jämföras med statligt fast anställda som ökat med 9.7% och totalt antal anställda med 10.0%.
Trots avsuttna alliansregimens påstådda avregleringar och nyliberalism svällde alltså antalet direkt statligt anställda snabbare än befolkningen i stort. Givet evig tillväxt, vilket ju är populärt när vi pratar alliansen, så kommer alltså tids nog 100% av alla i landet vara statligt anställda, eller (s)ocialis(m) som det också kallas.
Så vad vi ser under nyliberala alliansen är en allt fetare stat där allt mer pengar går till administration och inspektion och allt mindre till nattväktarstatens grundläggande statliga engagemang som försvar och rättsväsende. Vi lever alltså mitt i en Taintersk förestående kollaps under lagen om minskande avkastning på tvångsbeskattade pengar. Allt snack om besparingar och nedskärningar är just snack - det handlar om minskad effekt för pengarna och mer overhead.
ref: http://cornucopia.cornubot.se/2014/08/10-fler-statligt-anstallda-nar.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar