torsdag 13 november 2014

Från apatiska flyktingbarn till nyval

Det fanns en tid när t.o.m. statsministern vågade tala om “social turism”. Det var Göran Persson som använde uttrycket eftersom han förutsåg sociala kostnadsökningar i samband med att bl.a. Rumänien och Bulgarien blev EU-medlemmar. Året var 2004. Reaktionerna från extremvänstern blev kraftig och i vanlig ordning backade han från krav på övergångsregler.

- Jimmie Åkesson blev ordförande i SD 2005 och samma år började barn till familjer som sökte asyl i Sverige drabbas av uppgivenhetssyndrom. Diagnosen “apatiska flyktingbarn” såg dagen ljus. Syndromet drabbade endast barn i asylsökande familjer som riskerade utvisning ur Sverige. Märkligt nog drabbades uteslutande barn i asylsökande familjer i Sverige – i andra länder förekom diagnosen överhuvudtaget inte.

Med ömmande och vinklade reportage om utvisningsbeslut utmålades Sveriges invandringspolitik som alltmer främlingsfientlig. Vänstern, inklusive MP och partiets främsta språkrör SR och SVT, lanserade den nu rådande humanitära strutspolitiken. Ledstjärnan blev FN’s barnkonvention blandad med en naiv världsbild och vänsterideologi. När inget annat kunde påverka enstaka utvisningsbeslut togs fallen upp i Sveriges högsta migrationsinstans – media. Så är det fortfarande.

Läkare och psykologer som genomskådade apatifenomenet blev utpekade som främlingsfientliga och rasistiska och tystades ganska snabbt. Snart hade Sverige, som enda land i världen, ett snabbt växande antal apatiska flyktingbarn. Att apatin var ett medel för att få uppehållstillstånd var uppenbart men att nämna detta föll långt utanför den vänsterdefinierade åsiktskorridoren och således inkorrekt att framhålla. Medlöpande och ryggradslösa tjänstemän, politiker och journalister anammade snabbt denna ideologi och blev ambassadörer för massinvandring och ett mångkulturellt samhälle.

Den exempellösa undfallenheten har fortsatt till extremistiska nivåer. Samtidigt har antalet asylsökande ökat lavinartat.  De apatiska flyktingbarnen från öststater och sydöstra Europa har ersatts av ensamkommande barn som blev allt äldre. Numera får alla ”barn” som lyckats ta sig hit permanent uppehållstillstånd och ingen behöver längre bli apatisk.

Barnens ålder har heller inte längre någon betydelse. Uppger man att man är under arton så är man det!. Tand- och skelettröntgen för att bedöma ålder får inte göras eftersom det betraktas som kränkande och främlingsfientligt.

FN’s barnkonversion har sedermera kompletterats med deklarationen om alla människors lika värdighet som i den humanistiska stormakten Sverige blivit felöversatt till ”alla människors lika värde” (dignity betyder egentligen att man skall behandla människor värdigt).

Flyktingströmmen från Balkan har ersatts av syrier som får automatiskt permanent uppehållstillstånd oavsett var i världen de kommer ifrån. Strömmarna från Mellanöstern och afrikanska länder pågår i oförminskad omfattning.

Uppemot 90 procent av alla flyktingar som kommer till Sverige saknar ID- och resehandlingar. Att ifrågasätta deras ursprung och skyddsbehov betraktas som rasistiskt, varför alla är välkomna oavsett verklig bakgrund och reellt skyddsbehov – alla människors lika värde.

Personer som inte får uppehållstillstånd kan ofta inte utvisas. Svensk lag förbjuder tvång. Antigen uppger man inte vilket land man är medborgare i eller så motsätter man sig helt enkelt utvisningen. Bråk och scener på flygplatsen stoppar utvisningen och man får då stanna och bli papperslös. Gratis boende, vård och uppehälle ordnar Migrationsverket på skattebetalarnas bekostnad. Grova brottslingar utvisas inte heller längre. Att stanna kvar i Sverige och fortsätta sitt kriminella entreprenörskap är OK.

Det senaste tillskottet bland de utsatta som svenskarna måste öppna sina hjärtan för är tiggande romer. Trots att de saknar flyktingskäl skall dessa behandlas som sådana och bättre än utsatta svenskar. Samhället tillhandahåller fri sjuk- och tandvård, skola, logi med mera.

När etablissemanget märker att folk blir tveksamma bemöter man det med grundlösa påhitt som t.ex. att invandringen är lönsam, att den räddar landsbygd, vård och välfärd, att mångfald är bra, prat om pizza och koldolmar osv. Det senaste och bland de mest banala uttalandena i den vägen är nytillträdde migrationsminister Morgan Johanssons (S) argument att ett årligt mottagande om 200.000 asylsökande och deras anhöriga till en kostnad för skattebetalarna på ett par hundra miljarder kr om året kan legitimeras med att Sverige kanske får en ny Zlatan eller Loreen till 2030.

7-klöverpartierna hänvisar till att situationen i världen är extrem och att vi måste ta emot alla som knackar på vår dörr. Strutspolitiken innebär att man inte inser att den extrema situationen tyvärr aldrig kommer att ta slut.

Svenska ungdomar mår allt sämre fick jag höra i SR P1 häromdagen. Konstigt tycker etablissemanget; de står ju i kö både för bostad och jobb, direkt efter det ökande antalet nyanlända. Köplats 100 000 för jobb och 200 000 för bostad. Och ni pratar om att kunna se era barnbarn i ögonen – fy fan, 7-klövern!

Om inte Sverige av egen kraft orkar begränsa invandringen kommer marknadskrafterna att göra det när vårt samhälle totalhavererat och ingen längre vill hit i här.

Vi är många som nu ställer vårt sista hopp till SD. En ny politik är helt nödvändig för att rädda landet! SD har en unik möjlighet att visa att partiet står upp för det trygga Sverige genom att fälla vänsterregeringen. Det är bråttom och röstningen om regerings budgetproposition är ett unikt tillfälle som man inte får missa!

Källa: http://avpixlat.info/2014/11/13/fran-apatiska-flyktingbarn-till-nyval/

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar