Den humanitära stormakten kontra de inhumanitära småmakterna

Ett land utmärker sig genom att agera helt annorlunda än de tre andra. Ett land har därmed en helt annan situation, andra kostnader, andra problem (186 utanförskapsområden, 55 ”no go-zoner), inga bostäder åt alla det tar emot, ett allt mer sönderfallande, segregerat och otryggt samhälle/land, än de tre andra.

Tre länder ser till sina egna länder och folk i första hand och kan därför också på ett bättre sätt ta emot och ge förutsättningar för skyddsbehövande att komma in i samhället.

I ett land går mycket på löpande band och man beviljar inte sällan PUT åt fel personer (som redan har PUT i andra länder eller inte alls behöver skydd utan söker ett bättre liv) medan man i tre länder utreder ordentligt och följer sina egna utlänningslagar. Och varken accepterar att man stannar illegalt i länderna, att asylsökande inte styrker sin identitet (undantagsfall finns) och inte accepterar att personer som är betydligt äldre än de påstår sig vara, behandlas som ”minderåriga”.

Var och en kan själv följa statistik och bestämmelser på respektive lands relevanta sidor:

- Migrationsverket, Sverige
- Utlendingsdirektoratet, Norge
- Migrationsverket, Finland
- Udlændingestyrelsen, Danmark

[©  författaren, Merith Wager]

Källa: https://meritwager.wordpress.com/2014/11/05/den-humanitara-stormakten-kontra-de-inhumanitara-smamakterna/