tisdag 21 oktober 2014

Vem vill betala för en söndagsskollärare?

De tryckta tidningarna är i kris, men det är deras eget fel. Om de slutade moralpredika för läsarna, kanske de skulle ha läsare.

- Föreställ dig en situation där alla restauranger serverar samma mat. Kanske kan man bara få hamburgare. Kanske har de valt att servera köttfärslimpa tillagad på exakt samma sätt över hela landet – med brun sås och potatis. Det är inget fel på hamburgare eller köttfärslimpa, men när folk har varit ute och ätit några gånger blir det för enformigt. Många kommer därför att stanna hemma och laga sin egen mat, med resultatet att de flesta restauranger måste slå igen. Restaurangerna skulle kunna välja att variera kosten, men det skulle strida mot deras ”värdegrund”.

Ungefär så är det med de tryckta tidningarna. Alla har samma värdegrund. Alla deras journalister tycker samma sak, för annars får de inget jobb. Det finns heller inga utsikter för nya journalister med en annan grund, för de skulle inte godkännas på journalistutbildningen.

Är det då så konstigt att folk säger upp sina prenumerationer och försöker orientera sig i världen på andra sätt? På nätet finns många möjligheter att inhämta en annan vinkel av verkligheten och det väljer allt fler att göra.

Betyder detta att den tryckta tidningen är död?

Inte alls, skriver Søren Schultz Jørgensen på Kommunikationsforum.dk. Om de hade varierat sitt utbud, skulle de ha sin publik.

Papperstidningarnas kris beror inte på internet, konstaterar han. Deras nedgång startade långt innan någon hade tänkt på internet eller Facebook.

Den började när de slutade vara vänner med sina läsare. Den vän man fick in genom brevlådeinkastet varje morgon. Den tidning som stod på din sida.

När tidningarna slutade vara läsarnas vänner, och i stället lät dem förstå att det var något fel på dem och att de var i behov av uppfostran i den nya journalistiska ”värdegrunden”, slutade folk betala för dem.

Det kommer alltid att finns en viss efterfrågan på smisk. Man kundunderlaget är inte så stort som värdegrunds-grabbarna hade föreställt sig.

Folk kan tänka själva och om deras tidning dag efter dag säger åt dem att de tänker fel, har de två val: De kan klä sig i säck och aska och avnjuta dagligt smisk från tidningarnas söndagsskola, eller så kan de strunta i tidningarnas moralpredikningar. Det gör lyckligtvis fler och fler.

Jag växte upp i en socialdemokratisk arbetarfamilj i den jylländska staden Horsens. Här höll arbetarna som en självklarhet Horsens Socialdemokrat. Det var ingen särskilt bra tidning och journalisterna hade uppenbara problem att fylla sidorna. I Horsens fanns det en professionellt sett bättre tidning vid namn Horsens Folkeblad, men den höll med de borgerliga och ingen arbetare med självrespekt skulle betala för den.

Jag tänker inte göra mig till åtlöje för mina egna pengar”, sa min far, målaren Kristian Jensen. Hans far hade varit med och startat socialdemokraterna i Brædstrup, några kilometer utanför Horsens. En anständig människa var socialdemokrat och fanns det vissa brister i den lokala socialdemokratiska tidningen, var den ändå arbetarnas tidning. Min far hade aldrig kunnat drömma om att få Horsens Folkeblad genom brevinkastet.

Som ni vet har viDispatch International försökt utge en tryckt tidning. Det gick inte eftersom folk var rädda för att prenumerera på den. Vad skulle hända om grannarna upptäckte det eller om brevbäraren berättade det för prenumerantens arbetsgivare eller för den svenska statens uniformerade våldsgäng?

Men vi har inte gett upp denna ambition. Det kan komma bättre tider.

Just nu är vi nöjda med att hålla en kurs som gör oss till läsarnas vän.

Vi hittar inte på något. Våra artiklar håller för granskning. Efter två år har ingen ertappat oss med någon lögn eller några felaktigheter.

Vi gör grundlig research innan vi publicerar något.

Det vet makthavarna mycket väl. Därför nöjer de sig med att kalla oss onda.

Vi befinner oss alltså precis där vi vill vara.

På samma ställe som Horsens Socialdemokrat befann sig när den var den hederlige arbetarens vän.

Källahttp://www.d-intl.com/2014/10/10/ledare-vem-vill-betala-for-en-sondagsskollarare/

-----------------------------

Lösnummerpriset på kvällsblaskorna, Aftonslasket och Ex-Pressen:

Numera kostar båda kvällstidningarna normalt 17 kronor, men på årets röda dagar har iaf Expressen testat ännu högre pris (med extrabilaga som 'skäl').

Hutlösa priser, för att bli lurad av tillrättalagd 'information'. Den viktigaste informationen finns hos nätmedia, hos samizdat-sajterna, som avslöjar sånt som gammelmedia-fossilerna undanhåller sina läsare, av Pk-censur-skäl. T ex Avpixlat, eXponerat, Fria Tider, Dispatch International, snaphanen.dk. Bloggarna Jan.Milld, Henrik Alexandersson, Petterssons, Tobbes, Varjager, Dick Erixon, Motpol... för att nämna några.

SLUTA KÖPA kvällstidningar, och bidra därigenom till deras DÖD!!!
SLUTA SURFA in på deras nätsajter! Varje besöksklick stärker blaskorna inför reklamköpare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar