Tung samhällsdebattör: Sverige går sönder

72-årige Lars Bern har en gedigen bakgrund som bland annat teknologie doktor, företagsledare, författare, tidigare ledamot av Kungl. Vetenskapsakademiens miljökommitté m m. I ett blogginlägg från helgen med titeln “Integrationskatastrofen” berättar han om ett möte några av landets mest kända opinionsbildare och politiska skribenter som samtliga oroades över ett Sverige som håller på att gå sönder, och det råa debattklimatet.

- Bern har haft policyn att inte explicit ta upp invandringsfrågan på sin blogg då han menar att den behandlades bättre på annat håll. Efter mötet insåg han dock att vi alla har ett ansvar för att debatten kring invandringspolitiken får ett större utrymme och kommer nu att ta upp den med jämna mellanrum.

Det som oroade mötesdeltagarna mest var hur Sveriges extrema invandringspolitik utvecklas på senare år och den råa och primitiva debatt som omger den.

Bern konstaterar att sju av riksdagens partier har kollektiv beröringsskräck avseende invandringen, “som börjar bli till allvarlig skada för den svenska demokratin”, och att det enda partiet som driver frågan är Sverigedemokraterna – “som är utsatta för en så rå hatkampanj från övriga partier och i de gamla etablerade medierna, att partiets ledare måst sjukskriva sig”.

Jag måste fråga mig, hur politiker och journalister som berömmer sig om att vara demokrater och humanister kan bete sig som de gör. Det vore möjligen försvarbart om invandringspolitiken fungerade. Men nu gör den ju inte det och behöver därför inta en framträdande plats i den politiska debatten, så att väljarna får en chans att påverka den förda politiken.

I grunden är det inte storleken på invandringen som är problemet, menar Bern och hänvisar till att en omfattande invandring tidigare i historien lagt grunden för framgångsrika stater. Istället pekar han ut den bristfälliga integrationen som det stora problemet.

Jag frågar mig ibland om de infödda svenskarna ens vill, det patetiska talet om öppnade hjärtan till trots. Våra politiker föregår heller inte med några öppnade hjärtan, de bosätter sig starkt segregerat och undviker regelmässigt invandrade som grannar.

Alliansregeringens tidigare integrationsminister Nyamko Sabuni menar han var “mycket dugande” och hade, med tanke på hennes bakgrund, bättre förutsättningar att förstå problematiken. Hon blev dock ett hot mot den inre kretsen inom Folkpartiet, menar Bern, och manövrerades ut för att ersättas av “den arketypiska politiska broilern Ullenhag”.

Han har misslyckats katastrofalt vilket inte längre går att dölja. Klumpiga försök från honom att trixa med statistik för att dölja sitt misslyckande förstärker det sjaskiga intrycket av pojken. Antalet s.k. utanförskapsområden i landet har vuxit okontrollerat under hans och Alliansregeringens tid vid makten och vi är på väg att skapa en stor frustrerad bidragsberoende underklass som vi inte sett på snart hundra år.

Bern pekar bland annat på skolans genomklappning där Sverige sjunker som en sten jämfört med andra länder. Han vågar också peka ut orsaken till de kraftigt försämrade resultaten – en stor andel av invandrade barn och tidigare invandrares barn som inte klarar skolan. Något som i sin tur leder till att skolarbetet förstörs för alla i de aktuella skolorna, och i förlängningen till utanförskap i gängbildning, subsamhällen och organiserad kriminalitet.

Alliansregeringen hade den dåliga smaken att utropa landet till en humanitär stormakt, trots integrationskatastrofen som snarast är ett tecken på att landet är en inhumanitär lilleputtstat. Detta pinsamma högmod som våra politiker lägger i dagen, jämnar knappast marken för en förstående attityd från våra nordiska grannländer och från övriga länder i Europa, när våra problem börjar gå över gränserna.

Bern menar att våra nordiska grannländer snart kommer att drabbas av Sveriges extrema invandringspolitik och misslyckande, på samma sätt som Rumänien och Bulgarien med zigenarna. Kriminella gäng från de svenska så kallade utanförskapsområdena kommer att börja invadera Finkand, Norge och Danmark. Att svenska politiker inte inser att denna slags politik i ett öppet Norden får konsekvenser för grannsämjan menar han är fegt och obegåvat, och det är bara en tidsfråga innan man börjar stänga gränserna i Europa för personer med svenska pass.

Vad som behöver göras menar Bern är att “begrava det högmodiga skrytet om den humanitära stormakten och i ödmjukhet sätta oss ner med de övriga nordiska länderna och forma en gemensam invandringspolitik”, vilket måste ske innan den extrema politiken hunnit förgifta våra relationer till dem alltför mycket. Regeringen bör även ta en diskussion med länder vars medborgare bedriver organiserade stöldturnéer och tiggeri i Sverige.

Idag fegar den svenska politiska adeln ur av skräck för de vänsterextremistiska journalister som invaderat våra stora tidningar och Public Service. Där skulle den politik jag pekar på omedelbart brännmärkas som rasism, vilket det givetvis inte är. Att vika sig för rasistargumentet är direkt fegt. Vi kan föra en bra invandringspolitik ihop med våra grannländer och vi kan begära av andra EU-länder att de tar hand om sina medborgare utan att för den skull vara rasister.

[...]

Det börjar bli dags att röka ut den privilegierade politiska adeln ur deras innerstadshålor och tvinga dem att ta sitt ansvar för den situation som de skapat med sina påstått öppna hjärtan.

Källa: http://avpixlat.info/2014/10/23/tung-samhallsdebattor-sverige-gar-sonder/