Goodbye Sweden

- I går skrev jag om hur svenska politiker på 1970-talet tog in romer till Sverige, hur en expertgrupp valde ut de romer som de trodde var i störst behov av att få komma till lyckolandet Sverige. Gunnar läste och konstaterade att det är ju precis likadant våra politiker gör i dag, när de beviljar asyl till de människor som har sämst möjlighet att integreras och hitta sin försörjning och därmed bli en tillgång, såväl för sina familjer som för Sverige. Visst, sa jag lite förstrött. Detta är ju en fråga som både han och jag skrivit om flera gånger. Andra har också gjort det. Ingen nyhet precis. Därefter satte jag mig att arbeta med en text där det bland annat ingick en uppgift från Tino Sanandaji. Han konstaterar att anledningen till att Sverige klarat sig hyfsat i det Europa som lagt i backväxeln var att 85 procent av svenskarna i arbetsför ålder arbetade och betalade skatt. Det är långt över det europeiska snittet – det ligger på 70 procent. Emellertid, av icke-västliga invandrare i Sverige arbetade bara 50 procent.

Jaha, tänkte jag, egentligen är det ju en ganska hög siffra med tanke på vad som ligger framför oss. För de som kommer framöver, mest lågutbildade människor från muslimska krigsländer, inte kommer några femtio procent att jobba. Inte nu och heller inte efter sju år, som visst är den siffra som nu gäller för hur lång tid det tar innan de är i arbete. Det är ju bara en gissning men om tjugofem procent efter fem år har ett jobb som de kan försörja sig på så får man nog vara nöjd. Ännu starkare: väldigt nöjd!

Det är lite gåtfullt hur synapserna fungerar men så minns jag en passus i Lars Hedegaards intervju med Gunnar Heinsohn (se en tidigare text: Ungdomspucklar och våld). Han sa att en undersökning visade att 52 procent av tyska ungdomar ville lämna landet. Så många realiserar givetvis inte sina drömmar men dagens västerländska ungdom är språkkunnig, ofta välutbildad och pigg på att pröva sin lycka någon annanstans i världen. Jag vet inte om det finns några undersökningar som visar hur svenska ungdomar tänker, men det är rätt många i min vänkrets som har sina barn någon annanstans. Greger har en dotter i Australien, Sten-Åkes yngsta dotter var ett år i USA och vem vet, hon kanske återvänder dit för gott. En annan kompis har en dotter på Island. Ja, så där håller det på. Själv har jag min yngste son i Thailand. Där har han bott i tio år.

Så är det enligt Gunnar Heinsohn inte med dem som kommit från icke västliga länder och beviljats asyl. Med Frankrike och Tyskland som exempel konstaterade han att det finns inga andra i världen som vill öppna dörrarna för dem. När de haft turen att bli insläppta i en välfärdsstat med allt vad det innebär, så flyttar de inte på sig i onödan. Och som sagt, de är inte heller särskilt välkomna i andra välfärdsländer, i varje fall inte de lågpresterande och bidragsberoende.

Plötsligt nådde min insikt om vad som händer med Sverige en ny nivå. Det är inte bara så att vi fyller på landet med kostsamma nya medborgare i en takt och omfattning som inget annat land, utan konsekvensen blir att många ur det högpresterande elitskiktet (naturligtvis också de invandrare som platsar där) kommer att lämna Sverige. Höga skatter men alldeles för lite tillbaka, därför att hur ska annars alla dessa nya medborgare försörjas. De med ett arbetsmarknadsperspektiv mest attraktiva sticker, samtidigt som vi får allt fler i gärsgårdsserien. Och nu kommer den insikt som gör mest ont: detta är en irreversibel process!

Visst, jag är förbannad på alla dessa korkade, hycklande efter-oss-syndafloden-dårar till politiker och journalister – men det har jag varit i flera år. En av de saker som Gunnar och jag ofta både tänkt och skrivit är att de odlar ett folkförakt. De gillar inte svenskar och bryr sig inte om att det går åt helvete för Sverige. De kommer aldrig att erkänna att de hade fel, totalt fel. Så låt oss säga att de inte hamnar särskilt högt på en lista över folk som vi respekterar.

Samtidigt finns där en tanke som är svår och som jag inte gärna vill släppa fram. Jag är på väg in i ett folkförakt, jag också. Nu har jag satt det på papper (åtminstone elektroniskt), så nu erkänner jag det: jag är skitförbannad på detta naiva godhjärtade och hiskeligt okunniga svenska folk (inbegripet en del vänner) som inte förstår att vi alla har ett ansvar för det land som gett oss ett väldigt bra liv. De är inte tacksamma mot tidigare generationer och de förstår inte att de bör värna Sverige så att deras barn kan få det något sånär lika bra. (Drontsyndromet, googla på dront). Jag läser om kineser i Hongkong som demonstrerar och kämpar för att få demokrati. Sådant händer inte i Sverige. Här träffar jag vanliga svenskar som är förbannade på Sverigedemokraterna. Snacka om att pissa på fel ställe! Märker ni inte hur lurade ni är?! Ni klarar ju att hantera en dator. Varför går ni inte ut på nätet och kollar runt lite? Ni har ett politiskt ansvar! Morr, morr, morr!

Jaha, och var skriver jag detta? Jo, på Gunnars och min blogg. Det blir som en lärare som ska hålla en ointressant föreläsning och är sur över alla som valt något roligare och uteblivit. Han/hon (jag skriver tamejfan inte hen) passar på att skälla på den glesa skara som kommit. Men i dag griper det tag i mig. Bevisen och insikterna om att det faktiskt går åt helvete hopar sig.

Karl-Olov Arnstberg

Källa: http://morklaggning.wordpress.com/2014/10/02/goodbye-sweden/#more-12280

anm. Undertecknad bloggare tillhör en av ca 550 000 svenskar, som funnit det lämpligare - av varierande skäl - att bo och verka utomlands. Vi utgör (#utgjorde) en mkt stor andel av rikets befolkning, och kan sorgset konstatera att den demografiska utvecklingen i fäderneslandet, och framförallt följderna av densamma, i rasande takt går i fel riktning.  :(

tgg: Pat Condell, om det svenska raset:

"Goodbye Sweden - Adjöss med Sverige!" 
http://www.youtube.com/watch?v=rnVZPdpWxZ8

tgg 2: "Goodbye, Sweden-That-Was"

http://gatesofvienna.net/2013/05/goodbye-sweden-that-was/

tgg 3: en videosnutt om det Sverige, som många vill komma ihåg:
http://www.youtube.com/watch?v=OWpIY-wUhVI