Opinionsmätningarna slog fel

Det gick inte att lita på opinionsundersökningarna, de missade ett parti på ett sätt som inte är acceptabelt. Vi får utgå ifrån att det skedde omedvetet. De som utmärkte sig mest var Ipsos och Novus.

Ipsos gjorde sina mätningar på DN:s beställning. I deras slutmätning sa de att MP skulle få 10,3 % och SD 10,4 %. Facit är MP 6,9 % och SD 12,9 %. Sover Peter Wolodarski gott om natten? Novus på uppdrag av TV4 var lika pinsamma i sin undersökning en kvart innan vallokalerna stängde med 8,1 % för MP och 8,3 % för SD.

De mer anonymiserade webbenkäterna lyckades mycket bättre med Sentio i spetsen som förutspådde ett resultat för SD på 12,7 %. Även Metro/Yougov och Aftonbladet/United Minds med sina 11,1 % var väsentligt närmare sanningen.

Slutsatsen bland de som bestämmer på medieföretagen borde vara att det är slut med telefonbaserade opinionsundersökningar och att enbart webbenkäter gäller framöver. För övrigt, de enda som mig veterligen förutspådde 13 % för SD innan vallokalerna stängde var Mats Dagerlind (Avpixlat) och Åsa Linderborg (Aftonbladet).

Det fanns ett nätroll här som inte trodde på min analys i en tidigare text om att SD skulle få fasta mandat i minst 25 valkretsar med möjlighet till upp till 27. Facit visar att jag fick rätt, det blev fasta mandat i 27 av 29 kretsar och det var nära att SD också fick ett fast mandat i Jämtland där knappt 300 röster fattades.

Genom att SD blivit ett parti som är representerat i hela Sverige belönas de av valgudarna med två extra mandat. Vad jag förstår är det Nina Kain och Cassandra Sundin som blivit bönhörda, på avgående bostadsminister Stefan Attefall (KD) och tidigare LUF-ordförande Adam Cwejmans bekostnad. Två unga starka kvinnor alltså, något som borde glädja alla feminister.

Den stora framgången för SD innebär det som egentligen borde vara självklart sedan länge – en normalisering. Det första tecknet på normalisering är självklart talmansvalet. S, M, C, FP och KD har valt att i varje fall i detta avseende respektera folkviljan hos de drygt 800 000 som röstade på SD. MP var tveksamma till att låta SD få en talmanspost medan V var motståndare. V:s trovärdighet när det gäller att bedöma politiska partiers anständighet är noll, men den självinsikten får de nog aldrig.

Jag är helt säker på att SD förstår att talmansposten innebär ett förtroende och därmed gör ett klokt val. Hade jag fått bestämma bleve det Paula Bieler, en ung och intelligent kvinna. I gamla gardet tror jag mest på Richard Jomshof. Tänk, vad skall de som nekade Jomshof lärarjobb för hans politiska engagemangs skull säga om han blir talman.

Normaliseringen måste nu fortplantas ut i samhället. Det avståndstagande som bland annat fackföreningar har ägnat sig åt är inte längre acceptabelt. Det ofoget har i internationell press, bland annat New York Times, beskrivits som något de inte trodde var möjligt i Sverige.

TCO och SACO borde båda göra avbön nu, dels för att markera att de respekterar folkets val att göra SD till Sveriges tredje största parti och dels för att hundratusentals av deras medlemmar röstat på partiet. Eva Nordmark (TCO) och Göran Arrius (SACO), träd fram nu och visa att ni står på demokratins sida.

Media gjorde sitt bästa (läs: sämsta). Expressen försökte en hel vecka, men till slut blev det nästan löjligt. Det var rätt i sak av Expressen att granska ledande företrädare som Christopher Dulny i Stockholm, även om tidpunkten för publiceringen var medvetet vald för att skada partiet. Där borde de ha satt en gräns och inte jagat personer som stod på icke valbara platser. Slutomdömet är att Expressens granskning blev mer förödande för tidningen än för SD. En slutsats som även Smålandspostens chefredaktör torgfört.

Att Expressen valde att låta sin stjärnreporter Lars Lindström följa Jimmie Åkesson säger väl allt om Åkessons storhet. Lindströms glidande på sanningen var väl inget som förvånade med tanke hans uppdragsgivare. Påståendet att ingen i Dorotea gillade SD visar sig vara helt fel då de fick 10 % av rösterna. Succémöte med över 1 000 personer i Vetlanda var det däremot tyst om. Orsaken är självklar. Om Lindström åkt till Vetlanda skulle han genast ha tagits för Klabbarparn. Vem som är medievärldens Åsa-Nisse behöver inte nämnas, för det förstår alla, särskilt efter valbevakningen.

Jag har dock svårt för att vara alltför kritisk till de statliga medierna, även om både SVT och SR gjorde misstag. Det var pinsamt för Knutson och Hedenmo att inte vara pålästa innan de konfronterade Åkesson. Oscar Sjöstedt redde ut begreppen och förklarade, vilket blottade Knutsons och Hedenmos okunskap. Ekots snokande i Åkessons privatliv kändes inte okej och diskussionen om etik måste fördjupas.

Valvakorna i såväl SVT som SR gjorde faktiskt skäl för begreppet public service. Jan Sjunnessons (Samtiden) och Dagerlinds (Avpixlat) medverkan bekräftar det. Det är bara hoppas att det fortsätter på det spåret och att exempelvis de båda herrarna får medverka flitigt i panelen i program som Gomorron Världen.

Avpixlat