“En ständigt växande politisk korrekthet som hotar att kväva demokratins fundament”
Allt fler danskar ställer sig undrande inför den svenska politiska debatten. Danskarna, som är vana vid ett fritt och öppet debattklimat, häpnar över den repressiva politiska korrekthet enligt vilken minsta ifrågasättande av invandringspolitiken betecknas som “rasism”. På fredagen tog Olav Skaaning Andersen, chefredaktör för den danska kvällstidningen BT, bladet från munnen och levererade några beska sanningar om Sverige.
Tidigare har i huvudsak öppet invandringskritiska debattörer med kopplingar till Dansk Folkeparti (DF) riktat kritik mot den ansvarslösa svenska invandringspolitiken och den i Sverige extremt starka politiska korrektheten i invandringsrelaterade frågor. Det mest kända exemplet är kanske när Pia Kjaersgaard, DF:s f.d. partiledare, menade att Danmark kan “sätta en klaff på Öresundsbron om svenskarna fortsätter förvandla sitt land till Skandinaviens Beirut“.
De senaste månaderna, i synnerhet i samband med att den svenska valrörelsen intensifierats, har emellertid allt fler danska debattörer som inte är kända som invandringskritiker och inte är knutna till DF öppet börjat kritisera svensk invandringspolitik och den extrema politiska korrektheten i Sverige. Kritik har kommit från både akademiker, politiker och kulturpersonligheter. De danska politiker som öppet ifrågasatt situationen i Sverige har bland annat representerat liberal-konservativa Venstre och traditionellt borgerliga Konservative.
På fredagen gav Olav Skaaning Andersen, chefredaktör för den danska kvällstidningen BT, sin syn på debattklimatet i Sverige i en krönika. I krönikan konstaterar Skaaning Andersen att svenskarna tycks ha glömt bort “det skandinaviska frisinnet“; alltså förmågan att öppet och fördomsfritt kunna diskutera olika frågor, med stor respekt för åsiktsfriheten och utan politiskt korrekta skygglappar. Han skriver (i översättning):
När poeten Yahya Hassan tog danskarna med storm, sålde fantastiska 100 000 exemplar av sin diktsamling, och gjorde det möjligt att tala om missbruk och psykiskt lidande i danska ghetton, var reaktionen helt annorlunda bland svenskarna. I Svenska Dagbladet blev Politikens litteraturredaktör kallad “rasist” för att han tillåtit sig att hylla Hassans genombrott som poet och debattör. En annan svensk recensent menade att man inte, som Yahya Hassan, får skriva om familjevåld bland muslimer.
Nyligen fängslades den svenske konstnären Dan Park för att han – i konstens provokatoriska namn – överträtt den svenska lagen om hets mot folkgrupp. Och under veckan har det avslöjats att ett 2000 år gammalt konstverk med nakna bröst var för snuskigt för att få visas på en affisch i Stockholms tunnelbana. Apropå den pågående valrörelsen får det invandringskritiska partiet Sverigedemokraterna förresten inte heller annonsera i tunnelbanan. Inte heller Aftonbladet, Sveriges största tidning, tar in annonser från partiet, som för övrigt tros fördubbla sitt väljarstöd vid söndagens val.
Olav Skaaning Andersen menar att det finns enstaka punkter där den svenska demokratin fungerar bättre än den danska. Han varnar dock skarpt för den kvävande politiska korrekthet som i allt högre grad präglar det offentliga samtalet i Sverige. Skaaning Andersen avslutar sin text med att skriva:
I Sverige lägger man stor vikt vid transparensen i den politiska, demokratiska processen. På denna punkt ligger Sverige långt före Danmark, som i och med den nya offentlighetslagen har mörklagt en stor och viktig del av lagstiftningsarbetet. Men detta faktum kan inte dölja att Sverige just nu lider av en ständigt ökande politisk korrekthet som hotar att kväva det som utgör de skandinaviska demokratiernas själva fundament. Den provokativa konsten och den fria, folkliga debatten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar