KRÖNIKA: Nu vaknar de privilegierade

Under valnatten såg jag många journalister som förvirrat irrade omkring. Med rädda ögon och förvirrade steg frågade de sig: Vad fan hände? Hur kunde vi misslyckas trots vår smutskastning av SD? Journalister, ska vi ta en fika så kan jag förklara för er?

Många av er journalister lever i en verklighet få av oss är i närheten av. Ni har arbeten med höga inkomster, lever flott i privilegierade områden och ni har den ekonomiska möjligheten för valfrihet. Det stora misstaget ni gör är att ni tror att alla andra har det precis som ni. Jag måste spräcka er drömbubbla, så är det inte. De allra flesta hårt knegande människor är långt ifrån det sus och dus-liv ni lever.

Utan insikt har ni i många år pratat om de hemska Sverigedemokraterna. Ni har smutskastat och påstått att deras väljare är lågutbildade, lallande dårar som bara inbillar sig saker. Ni har dissat och faktiskt pissat på alla de människor ute i landet som drabbats av nerdragningar och konkurser. Samhällen som fått sin sociala välfärd nedmonterad, små byar ni inte kan namnen på, här ute finns det vanliga folket som har drabbats av invandringspolitiken. Ni har helt ignorerat dem. Med självgoda hånskratt som stinker surdeg har ni använt all er makt för att jaga och dumförklara dem.

Nu har en del av er börjat vakna. Joakim Lamotte skriver insiktsfullt om ert svek. Han är ärlig, men jag vill säga att sveket är större, det rör inte bara dem som bor på landsbygden. Journalisterna har inte bara svikit landsbygden utan hela svenska folket – eftersom ni inte har skött ert jobb, nämligen att granska makten. I stället har ni gått hand i hand med makten, och skapat er en maktposition i samhället som ni brutalt utnyttjar.

I dag är det ni i medierna som bestämmer vilka som ska hängas ut och göras non grata i samhället. I skaran av icke önskvärda står till exempel jag. Allehanda självgoda journalister och ledarskribenter som ni har använt er makt för att utmåla mig som nazist, rasist och påstått att jag har allehanda fobier mot muslimer. Från er upphöjda position har ni använt era plattformar för basunera ut att Roger Sahlström är fritt villebråd, och får sänkas på alla tänkbara sätt.

Många har följt era råd och försökt. Jag förföljs när jag är ute på fotouppdrag. Jag blir spottad på, man kastar sten och avföring på mig. Ni har med era Stasimetoder i princip ödelagt mina chanser att jobba som fotograf. Ni har tagit ifrån mig en del av min försörjning och min stora hobby.

Det som är så sjukt är att ni journalister har skapat denna hatiska hets, men får det att framstå som en form av godhet. Men låt mig upplysa er om detta, det finns absolut inget gott hat. Hat är alltid hat. Det fattar till och med ett litet barn.

Från era priviligierade skrivbord pekar ni ut människor som inte delar era idéer. Ni tar ifrån dem deras sociala liv, inkomster och möjligheter att verka i samhället och debatten.  Till er hjälp har ni använt starkt vänsterorienterade grupper som likt Stasi och SS ringar in och registrerar människors privatliv. Det är inte inbillning, jag är en av dem som drabbats.

På samma sätt som ni våldtagit min integritet har ni gett er på dem som röstar på Sverigedemokraterna. Expressens uthängningar av dem som stödjer och läser Avpixlat är ett lysande exempel på ert osmakliga och totalitära beteende. Ni använder metoder man förknippar med diktaturer.

Få av er journalister vet hur det är att vara en vanlig människa. Hur det är att få sitt liv nedmonterat av politiska beslut. Hur det är att brottas med myndigheter vars inställning är att man bara är en börda. När man upplever och ser hur myndigheter gör skillnad på människor. Allt beroende på om du är ”invandrare” eller inte.

Jag har själv levt i ett utanförskap. Många av er goda journalister menar att det är ren inbillning. I er värld kan vita svenskar inte leva i utanförskap, vita svenska män är alltid privilegierade. Jag har ställt frågan men gör det igen: Exakt vilket privilegium har jag och andra som varit utan bostad eller är drabbade av en kronisk sjukdom? En sjukdom som alltid är närvarande och som på en millisekund slår undan fötterna.

Nu stirrar ni blint framför er och låtsas varken se eller höra. Det jag säger passar inte er uppfattning om hur ni vill att samhället ska vara.

Sverigedemokraterna växer för att de har sett vad vanligt folk drabbas av. De har lyssnat på de ensamstående mammorna som tvingas fylla i en enkät till socialen för ekonomiskt bistånd. Sverigedemokraterna har lyssnat på dem som tvingats gå från sina jobb och hamnat i en byråkratisk tillvaro som knäcker både ekonomin och psyket. SD har lyssnat på de oroliga föräldrar som får hem gråtande barn, barn som i skolan får höra att de är svennehoror, jävla horor, jävla svennar. De har sett och hört dessa människor.

Under tiden har ni levt i er drömvärld uppe på Söder bland surdegsbakning och välansade skägg. Där har ni gått omkring i er självgodhet och pekat finger åt hundratusentals människor.  Dräpt dem själsligt, socialt och ekonomiskt.

Många av er har fortfarande inte fattat vad som skedde på valnatten. Jag tycker synd om er, jag lider med er som har ett sådant förakt för människor och för demokratin.

Om jag nu saknat hjärta, moral och etik så hade jag hånskrattat och bara gottat mig i ert öde. Men det vill jag inte göra. I stället vill jag ge er en chans att lära känna det Sverige ni inte befinner er i.

Så vad sägs om en fika på neutral mark, så kan jag berätta för er hur det är att som svensk leva i utanförskap i mitt eget land, så kanske ni kan börja förstå varför SD växer.

Källa: Dispatch International/Roger Sahlström