Här kommer ett svar till Johanna Fränden, kolumnist på Aftonbladet. Det gäller hennes krönika den 18 september.

http://janmilld.wordpress.com/2014/09/22/brev-till-johanna/

- I din AB-kolumn den 18 september, med rubriken ”För varje verbal spya polariseras samtalet”  uttrycker du en önskan om ett bättre samtalsklimat. Du skriver om ”ett allt högre tonläge i en tid när tonläget desperat måste skruvas ned”. 

Helt rätt! Din uttalade ambition är lovvärd, men du motsäger dig själv, när du samtidigt själv faller in i den rutinmässiga hetsen mot SD.

Du skriver om ”organiserade Sverigedemokrater förstås, de kommer från en kultur som bygger på hot och hat,”.

Detta är förvisso den bild som förmedlats av våra massmedia och som många därför fått av sverigedemokrater – men den bilden är inte rättvisande.

Sverigedemokrater har vad jag känner till inte vid något tillfälle ägnat sig åt att sabotera möten för sina politiska meningsmotståndare. Själva har de däremot konsekvent drabbats av mötessabotage.

På mot svarande sätt är det beträffande misshandelsfall. Otaliga är de fall då SD-medlemmar blivit misshandlade, det omvända har mig veterligen överhuvudtaget aldrig förekommit. Eller kan du ge något sådant exempel?

Du nämner den s.k. järnrörsskandalen och skriver: ”…vi hade aspirerande folkvalda som jagade utlandsfödda med järnrör”.

Låt mig här först säga, att jag tillhör dem som direkt reagerade mot att dessa unga sverigedemokrater överhuvudtaget befann sig på den platsen vid den tidpunkten.  De borde inte vara ute i Stockholmsnatten och käbbla med Soran Ismail. De borde åtminstone haft vett att snabbt bara avvika från platsen så snart det hela började kännas hotfullt.

Den bild du ger blir inte desto mindre orättvisande. Det var SD:arna som tillkallade polis. När de i väntan på polisens ankomst töntade sig genom att kånka omkring med några långa aluminiumrör från en byggnadsställning, då låg bakom detta agerande en rädsla för att Soran Ismail via sin mobiltelefon skulle ha hunnit tillkalla ”hjälp” från några slagsmålsrutinerade i sin bekantskapskrets.

En oro som kanske inte var helt obefogad. Det är ett faktum att bland förövare av misshandelsbrott i Sverige personer med utomeuropeisk bakgrund är starkt överrepresenterade.

För egen del är jag inte sverigedemokrat och på flera punkter är jag nu starkt kritisk mot det partiet. Rätt ska ändå vara rätt.

Vägen till ett bättre politiskt samtal i Sverige går genom att de som har tillgång till den massmediala arenan använder denna makt med insikter och ansvar. Och att vi andra efter förmåga försöker nå fram med konstruktiv kritik, när anledning finns.

mvh

Jan Milld