Världen har blivit en farligare plats under hans tid som utrikesminister. Det konstaterar Carl Bildt som nu lämnar politiken. Vad han ska göra härnäst är höljt i dunkel.
På fredag avgår alliansregeringen och mycket talar för att utrikesminister Carl Bildt då lämnar politiken. Med omkring 400 officiella resor under sin ämbetsperiod kallas han ibland för ”den resande ministern”. En kontoroversiell person, beundrad av många men även kritiserad.
Politik via Twitter
Socialdemokraten Pierre Schori ifrågasätter Bildts sätt att bedriva svensk utrikespolitik via sociala medier som Twitter. Riksdagsledamoten Sofia Arkelsten är däremot full av beundran inför sin 65-årige partikollega:
– Det är roligt att se någon som verkligen brinner för sitt uppdrag på det sättet. (min anm. varför ska man öht bry sig om vad en 65-åring tänker göra, han är pensionsmässig?)
Journalisten Björn Häger menar att Carl Bildt är den mest svårintervjuade politikern av alla:
– Om han får en fråga som han tycker är obekväm så drar han sig inte för att lägga krokben för journalisten och märka ord.
Källa: SVT
Man kan fråga sig vad CB:s härnadståg runtom i världen bidragit till? Från hans fantiserade mini-rike: "Den Humanitära Stormakten Sverige"? Farligare eller mindre farlig värld? Jag är av den uppfattningen att hans brist på diplomatisk ådra, kombinerat med en narcisstiskt ådra (moderat-sjuka, jfr Reinfeldt?), en stor brist på självinsikt, mänsklig empati och värme (jfr återigen Reinfeldt), var handikapp som den storvulne, imperiedrömmande USA-lakejen Carl Bildt aldrig insåg. Hans såpade bana i livet och politiken ledde inte till någon inre reflektion. In i det sista, i september 2014, när valkatastrofen för moderaterna var ett faktum, så saknades varje uns av självkritik, ödmjukhet.
Man skall nog egentligen tycka synd om en person som Carl Bildt. En moderna tiders svenskvariant av Don Quijote, fäktandes mot alla kvarnar han såg, eller inbillade sig se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar