lördag 11 april 2015

När frälsta ideologer får bestämma

Många ekonomiska indikatorer ger en fortsatt dyster bild, men svenska folket kan i varje fall trösta sig med att de är regerande mästare i asylmottagning. Inget industrialiserat land tar emot fler flyktingar i relation till sin befolkning än Sverige.

- UNHCR skriver: ”between 2010 and 2014 Sweden received, on average, the highest number of asylum-seekers compared to its national population”. Detta bekräftas av OECD: ”On a per capita basis, Sweden is the country receiving the largest number of both asylum seekers and refugees”.

Förra året beviljade Sverige 111.000 uppehållstillstånd, varav 36.000 till flyktingar och 42.000 till olika anhöriginvandrare. Migrationsverkets data om beviljade uppehållstillstånd och SCB:s siffror för invandring är närliggande men inte identiska, delvis då invandring ofta sker något år efter uppehållstillstånd.

Redan 2012 års invandring beskrevs av SCB som ”den högsta nivån någonsin”. Detta överträffades 2013 när det återigen var dags att skriva om ”rekordhög nivå”. Rekord är till för att bräckas, och så skedde också när förra årets siffror släpptes. SCB skriver: ”Invandringen under 2014 är den hittills högst uppmätta”, nämligen 127.000 personer.

När återvändande svenskfödda exkluderas och utvandringen dras av var nettoinvandring av utrikes födda 80.000 personer.

Det kan vara värt att sätta dessa siffror i ett sammanhang. Antal invandrare växte med cirka 160.000 personer under åren 1900 till 1950, en period som inkluderade andra världskriget. Det tog femtio år för invandrares andel av befolkningen att växa från 0,7 procent år 1900 till 2,8 procent år 1950. Räknat i procent ökar invandrarbefolkningen idag ungefär lika snabbt var tredje år som den gjorde under hela första halvan av 1900-talet.

Sveriges siffror är även imponerande jämfört med andra länder. Dagens nettoinvandring som andel av befolkningen överträffar med god marginal USA:s rekord från den transatlantiska migrationen under perioden 1880-1890.

Frågan är vad de ovanliga svenska invandringsnivåerna beror på. En förklaring kan vara den ideologiska utvecklingen där visionen om fri invandringen kommit att bli en central del av de styrandes värdegrund. Svenskens självbild är dock att Sverige är ett måttfullt land, inte en verkstad för radikala experiment. Det är därför inte populärt för politikerna att medge hur abnorm svensk migrationspolitisk egentligen har blivit.

I stället är standarförklaringen att rekordnivåerna är en oundviklig och temporär följd av utvecklingen i omvärlden. Ett argument som hörs allt oftare är att den globala säkerhetssituationen aldrig varit värre och att antalet flyktingar aldrig varit fler sedan andra världskriget.

Detta är inte riktigt korrekt. Enligt UNHCR var antalet flyktingar högre så sent som år 2001. I FN:s senaste uppskattning av antal flyktingar från 2013 heter det således ”the highest level since 2001, when an estimated 12,1 million persons were considered refugees”.

Siffran som slagit rekord är inte internationella flyktingar utan de som är i flykt inom sitt eget land. Det stämmer att antalet människor på flykt på grund av konflikt – ”global forced displacement” – är det högsta uppmätta, men UNHCR:s statistik sträcker sig bara till år 1989:

”The 2013 levels of forcible displacement were the highest since at least 1989, the first year that comprehensive statistics on 'global forced displacement' existed.”

Statistiken om antal människor på flykt sträcker sig alltså inte längre tillbaka än 1989 och tar heller inte hänsyn till att världsbefolkningen har flerdubblats sedan andra världskriget. Det är till exempel tveksamt att tro att säkerhetssituationen idag skulle vara värre än till exempel under Vietnamkriget.

Den ökning av invandring som Sverige upplevt står heller inte i proportion till ökningen av antalet människor på flykt i världen eller antalet asylsökande. Enligt UNHCR:s statistik var antalet människor på flykt mellan år 1990-2005 i genomsnitt 40 miljoner. År 2013 hade denna siffra växt till 51 miljoner, en ökning med 27 procent.

Världens samlade antal asylsökande ökade från ett genomsnitt på drygt 1,0 miljon personer åren 1990-2005 till knappt 1,3 miljoner år 2014, eller en ökning med cirka 25 procent.

Hur har då svensk invandring utvecklats? Sverige beviljade i genomsnitt asyl till 35.000 flyktingar och anhöriginvandrare per år mellan 1990 och 2005, en period som inkluderar krigen i Balkan. 2014 hade siffran växt till 78.000 godkända asylansökningar, det vill säga en ökning med 124 procent jämfört med genomsnittet 1990 till 2005.

Ökningen är ännu tydligare när vi räknar på nettoinvandring i stället för på beviljade uppehållstillstånd till flyktingar och anhöriga. Mellan 1990 och 2005 var nettoinvandringen i genomsnitt 24.000 personer per år, vilket innebär att 2014 års nettoinvandring var tre gånger högre.

Det är därmed tydligt att ökningen av uppehållstillstånd eller nettoinvandring inte främst kan förklaras av ett ökat antal människor på flykt i världen. Att antal människor på flykt och globala asylsökande ökat med ungefär 25 procent jämfört med 1990-2005 kan omöjligen förklara varför Sverige tar emot cirka 125 procent fler.

Att slänga upp händerna och uppgivet skylla på den globala situationen i omvärlden är heller inte en korrekt verklighetsbeskrivning. Det är snarare ett sätt att skylla ifrån sig ansvaret för en utveckling som främst beror på svenska beslutsfattares val.

Svenska politiker är dock inte de enda som betraktar sitt uppdrag att vilseleda svenska folket i dessa frågor. En nyckelperson i utvecklingen är Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson. Antalet flyktingar som Sverige tar emot beslutas i praktiken till stor del genom Migrationsverkets regler och tolkningar av asylskäl snarare än genom riksdagsbeslut. Migrationsverket har på senare år blivit avsevärt mer generöst i sin tolkning av regelverket. Detta har inte bara lett till att fler ansökningar godkänns utan att allt fler asylsökande söker sig till just Sverige.

Danielsson har sedan han tillsattes år 2012 av Fredrik Reinfeldt utmärkt sig som en av de mer bisarra – om än underhållande – figurerna i sagan om flyktingkaoset. Generaldirektören har lagt svensk förvaltningstradition åt sidan och använder sin plattform för att driva på för ohämmad migration. Anders Danielsson har bland annat hyllat Fredrik Reinfeldts ”Öppna-hjärtan”-tal, avfärdat invandringens kostnader, kritiserat borgerliga förslag till att begränsa invandringen och skällt ut kommunalpolitiker som är kritiska till invandringspolitiken.

I en intervju menar Danielsson att ”vi måste lyfta frågan till ett lite högre plan och inte bara stirra oss blinda på summan 135 miljarder kronor på fem år. Sverige har råd med det.”

I Dagens Nyheter beklagar sig Danielsson över att Sverige tar emot för få flyktingar och lyfter fram Turkiets flyktingpolitik som ett föredöme: ”Och så sitter vi i Sverige och pratar om 'massinvandring'. Ett väldigt rikt land med lång tradition av att hjälpa människor.”

Statstjänstemäns uppdrag är att verkställa demokratiska beslut, inte att på eget bevåg styra över migrationspolitisken. Reglerna är dock som så ofta annars satta ur spel när det kommer till just invandringsfrågor.

Det stämmer för övrigt inte att Sverige tar emot få flyktingar ens jämfört med tredje världen. Enligt UNHCR är Sverige på plats tio i världen när det gäller antal flyktingar i relation till sin befolkning, efter bland annat Libanon och Jordanien men före Turkiet. FN skriver ”Sweden is the only major recipient of refugees among industrialized countries included among the top 10 ranked countries”.

Och när Sverige jämförs med länder som Turkiet är det också viktigt att skilja mellan permanent asyl och temporära flyktingläger. Turkiet ger till skillnad från Sverige inte syrier permanent uppehållstillstånd. Det handlar om temporär asyl, ofta boende i läger i väntan på att skickas tillbaka eller vidare till väst.

Anders Danielsson har naturligtvis deltagit i kampanjen för att spräcka ”myter” och upplysa mot ”okunskapen”. I en intervju med Svenska Dagbladet för några månader sedan förnekade han att Sverige skulle bedriva en ovanlig flyktingpolitik:

”Ett annat missförstånd är att Sverige skulle vara mer 'generöst' än andra länder. Anders Danielsson påpekar att Migrationsverket enkom är uttolkare av lagen. Och Sverige har inte högre grad av bifall än andra länder, bara fler sökande”.

Detta stämmer inte heller. 2014 beviljade övriga EU-länder enligt Eurostat asyl till motsvarande 41 procent av de asylsökande. Motsvarande siffra för Sverige var smått otroliga 77 procent. Detta är en ökning från ungefär 40 procent kring 2012 när Danielson tillträde. Att så många fler ansökningar godkänns i Sverige är en delförklaring till varför Sverige med 1,9 procent av EU:s befolkning står för 13 procent av de asylsökande och 19 procent av samtliga beviljade asylfall i EU.

Ett annat av Anders Danielssons budskap är att Genèvekonventionen och Europakonventionen gör det omöjligt att reducera flyktingmottagandet och att försök till reformer vore lönlösa. När Kristdemokraterna föreslog en begränsning konstaterade Migrationsverket: ”För att begränsa antalet personer som idag beviljas skydd måste Sverige lämna EU och bryta mot Sveriges internationella åtaganden”.

Så är dock givetvis inte fallet. De internationella avtal som Sverige bundit sig till gör det till en rättighet att söka skydd. Det står till exempel ingenting i dessa avtal om att asylen ska vara permanent snarare än temporär, vilket i sig skulle reducera asyltrycket dramatiskt. Det står heller ingenting om automatiskt uppehållstillstånd till anhöriga.

Avtalen ger Sverige rätt att kräva identifikation, vilket ungefär 90 procent av de asylsökande idag saknar eller låtsas sakna. Det står såvitt jag vet heller inget i Genèvekonventionen från 1951 som förbjuder Sverige från att riva upp Alliansens migrationsuppgörelse med Miljöpartiet från 2010.

Sverige har förbundit sig till att skydda den som riskerar att dödas eller allvarligt skadas, men det finns stort tolkningsutrymme om vad detta inkluderar. Gäller det även länder utan krig men med en brutal regim där det förekommer tortyr? Gäller det länder där det finns krig i vissa regioner men inte andra?

En viktig förklaring till ökningen av söktryck och beviljade asyl är att Sverige har valt att bli mer generöst i dessa bedömningar. Alla andra EU-länder har förbundit sig till samma avtal. Ändå har vi aldrig fått ett tillfredställande svar på varför Sverige tar emot mångdubbelt fler än jämförbara länder, närmare bestämt tio gånger fler i relation till sin befolkning än övriga EU.

Danielsson får just denna fråga i en intervju. Dagens Industri undrar varför Sverige har så mycket större flyktinginvandring än Danmark och återger Danielssons svar:

”Att Sverige tar emot 80.000 flyktingar på ett år medan Danmark tar emot omkring 7.000 avgörs alltså inte av bestämda kvoter. Det är helt enkelt så att många väljer att söka asyl just i Sverige.”

”Det går inte säkert att veta varför fler kommer till Sverige än till andra länder. Men Sverige är ett bra land att komma till. ”

Högt söktryck förklaras således inte av generösa asylregler, utan helt enkelt av att Sverige är ett mycket bättre land än övriga Norden. På basis av denna skakiga och smått chauvinistiska teori menar generaldirektören att det vore omöjligt att ändra flyktingpolitiken utan att lämna EU eller dra sig ur Genèvekonventionen (ur DN-intervjun):

”Är Sverige en del i EU? Ja. Har vi skrivit under Genèvekonventionen? Ja. Är det krig i Syrien? Ja. Är Sverige ett bra land att komma till? Ja. Frågan är vad man vill att vi ska ändra på. Att gå ur EU eller ändra på flyktingkonventionen är inte så lätt.”

Att gå ur EU eller ändra på flyktingkonventionen vore inte lätt, men heller inte nödvändigt för att återgå till en normal migrationspolitik. Det skulle troligen räcka långt att frånta ansvaret för migrationspolitiken från frälsta ideologer och ersätta dem med vuxna.

Det vore också värdefullt att en gång för alla reda ut om det växande avståndet mellan Sverige och övriga länders migrationspolitisk reflekterar svensk radikalism eller om det är resten av världen som består av avvikande särlingar. Det kan här vara värt att avsluta med ett citat av Migrationsverket generaldirektör:

När jag träffar utländska kolleger säger de att Sverige är ett udda land i asylfrågor. Nej, säger jag då, det är ni som är udda. Ni alla.”

Källahttp://www.realtid.se/ArticlePages/201504/10/20150410105614_Realtid622/20150410105614_Realtid622.dbp.asp




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar