lördag 18 april 2015

ISLAMOFOBIN INGEN TALAR OM

Mohamed Omar

Det finns en islamofobi som ingen talar om: muslimernas islamofobi. Med islamofobi menar de flesta icke-muslimers, särskilt västerlänningars, hat mot muslimer, men frågan är om inte muslimers hat mot andra muslimer – på grund av deras islamiska tro – är ett större problem.

Tittar man hur det ser ut i världen så är muslimer mer fria att utöva sin religion i väst än i muslimska länder. I de flesta muslimska länder finns lagar som diskriminerar icke-rättrogna muslimer och som reglerar vem som får öppna en moské och vad som får läras ut i den. I Sverige och övriga västvärlden kan vem som helst, shia eller sunni, liberal eller konservativ, öppna en moské och lära ut vilka tolkningar av islam som helst. I Göteborg har till exempel ahmadimuslimerna en moské. Den gruppen är förbjuden, förföljd och diskriminerad i de flesta muslimska länder. I Pakistan blir ahmadier våldtagna, slaktade och brända levande.

I Saudiarabien är alla uttryck för traditionell sunniislam som helgon- och gravkult, meditativ dans, andlig musik, firandet av profeten Muhammeds födelsedag med mera förbjudna. Regimen har en särskild polis som ser till att endast wahhabismen, en rörelse inom islam som strävar efter att återgå till ett föreställt ”rent islam”, tillåts. Shiamuslimer, en femtedel av befolkningen i det saudiska kungadömet, diskrimineras och förföljs och lever i ständig fruktan för regimens religiösa polis och pogromer från fanatiker.

I moskéer och i tevekanaler beskriver fanatiska wahhabitiska predikanter shiamuslimerna som en pest och cancer som måste utrotas och att deras kvinnor och barn ska tas som slavar. Det sägs att deras helgedomar måste brännas ner. Och de har anhängare som tror dem och gör som de blivit manade. Shiamuslimer slaktas och deras helgedomar förstörs. Det är inte tomma ord. När man lyssnar till detta glödande hat som kommer från moskéernas predikstolar framstår västerländska islamofober som Gert Wilders som ganska harmlösa. Mig veterligen har inte uppmanat till utrotning av muslimer. Men svenska muslimska organisationer och ledare tar aldrig upp denna muslimska islamofobi utan låtsas som om den inte existerar. I stället vill man tala om den mindre allvarliga och mindre dödliga västerländska, icke-muslimska islamofobin.

I de två svenska standardverken om islamofobi, Islamofobi (2010) av Mattias Gardell och Hatet mot muslimer (2009) av Andreas Malm, nämns inte detta problem alls. Islamofobi framställs som ett uteslutande västerländskt problem, vilket är en skev verklighetsbeskrivning. Man ska heller inte tro att dessa attacker bara sker utanför Europa. En fanatisk wahhabit, som sympatiserade med det heliga kriget i Syrien, attackerade en shiitisk moské i Belgien i mars 2012. Det var knäpptyst från de som annars aldrig missar ett tillfälle att varna för islamofobi.

Icke-muslimska västerlänningar har alltså inte monopol på att hata muslimer och attackera muslimer för deras islamiska tro. Det kanske till och med är så att i många fall är muslimer bättre än icke-muslimer på att hata och attackera andra muslimer. Om jag var ahmadimuslim i Pakistan till exempel, ett litet samfund som stämplats som kättare, är risken större att min moské skulle brännas ner av andra, fanatiska muslimer, än att den skulle träffas av amerikanska drönare. Drönare som inte riktas mot muslimer, ja, som inte riktas mot någon på grund av dennes tro, utan mot dem som USA bedömer vara terrorister. Om det stämmer eller inte är en annan sak. Min poäng är att det inte finns någon policy i USA eller något annat västland att attackera eller förtrycka muslimer för att de är muslimer.

De som systematiskt och målmedvetet och utan att hymla med det förtrycker, förföljer, diskriminerar och dödar muslimer för att de är muslimer, ja, enbart på grund av deras islamiska tro, är grupper som Islamiska staten (IS) och Al-Qaida. Islamiska staten har som mål att helt utrota alla shiamuslimer. De har redan börjat. De vill också utrota alla sufier och alla lämningar efter en annan islam. Det får bara finnas en islam, deras islam. Därför måste alla gravar efter viktiga muslimska teologer, mystiker och filosofer jämnas med marken och deras verk glömmas bort. Detta borde också kallas islamofobi. Det är ju ett hat riktat mot islam och muslimer. Sett både till antalet och till graden av aktivism finns det förmodligen fler muslimska islamofober i världen än västerländska, icke-muslimska.

Källahttp://detgodasamhallet.com/2015/04/17/islamofobin-ingen-talar-om/

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar