Bilden: Majoritetens borgarråd i Stockholms stad. Från vänster: Åsa Lindhagen (mp) (tjänstledig), Olle Burell (s), Sissela Nordling Blanco (Fi), Daniel Helldén (mp), Karin Wanngård (s), Roger Mogert (s), Emilia Bjuggren (s), Clara Lindblom (v), Ann-Margrethe Livh (v), Katarina Luhr (mp).
“VAD ÄR ALTERNATIVET?” vrålar de upprört i kör. Precis de personer man kunde vänta sig skulle vråla upprört i kör. Det är ett vredesfyllt vrål av vanmakt; “Men vad f-n ska vi göra då!?” Va??
Det handlar om jihadister som har våldtagit och mördat i Syrien och Irak och behagar vända tillbaka till de länder som de vill förgöra. För att vila upp sig och åtnjuta “de otrognas” sjukvård och lite allmänt gullegull. Sveriges församlade politiker och journalister kallar dem kärleksfullt “återvändarna”. Stockholms socialnämnd vill ge dem en gräddfil till förmåner som skötsamma ungdomar kan se sig i stjärnorna efter.
Var går humanitetens gräns? För det finns en gräns.
Oisin Cantwell i Aftonbladet:
“Men vad är alternativet till att försöka förebygga radikalisering, i möjligaste mån hindra unga män och kvinnor att ta sig till Syrien och Irak och avsätta resurser till att ta hand om dem då de återvänder?”
“Ge återvändarna en chans”
Och Peter Wolodarski i en skandalöst hållningslös ledare i Dagens Nyheter med den olyckliga rubriken “Ge återvändarna en chans”:
“Vad är alternativet? Att spärra in personer som inte är dömda för brott? Att lämna återvändarna åt sitt öde och hoppas på att de som i ett trollslag slutar vara en fara för samhället?”
En väsentlig fråga att ställa i ett land som vill vara en humanitär stormakt. Men både Cantwell och Wolodarski har fel utgångspunkt. De tycker att jihadister som har rest till Syrien och Irak för att misshandla, plundra, bränna, förstöra, våldta kvinnor och barn och skära huvudet av folk ska ha rätt att återvända till Sverige när de har tröttnat på våldtäkterna och mördandet. Den ene Aftonbladet-röd, den andre bonnierskt socialliberal – men förkrossande eniga om att återvändande huvudavskärare ska värnas. Som om det vore höjt över all diskussion.
Här, exakt här, går humanitetens gräns.
Det ska de inte. De ska inte återvända. Det är ett logiskt felslut av humanitetsförblindade journalister och politiker. Här, exakt här, går humanitetens gräns. För humaniteten är inte oändlig. Den har en gräns. Jihadisterna i IS (Islamiska Staten) och andra islamistiska våldsgrupperingar har förbrukat alla anspråk på att visas humanitet. De ska utvisas på livstid och aldrig mer sätta sin fot på svensk mark.
Säkerhetspolisen, Säpo, har inga lagliga befogenheter att hindra unga mordlystna män att ge sig av till Syrien och Irak. Men de gör ett val när de reser. Det valet innebär att de har förverkat sina rättigheter att återvända. Det är no option att resa tillbaka och fortsätta suga ut något av de länder i Väst som de vill förgöra med historiens grymmaste och blodigaste metoder och förvandla till ett shariastyrt kalifat.
Enbart avsikten ska diskvalificera.
Enbart avsikten att ansluta sig till de här våldsgrupperingarna med grova folkrättsbrott som specialitet ska diskvalificera jihadisterna från att någonsin mer få återvända till det europeiska land som har gett dem allt, inklusive möjligheten att odla sitt hat mot “otrogna” och ansluta sig till jihad. De ska tas ifrån pass och uppehållstillstånd. Deras medborgarskap ska dras in. även om det gör dem statslösa. De lagändringar som behövs ska genomföras pronto. Allt annat är att inbjuda till vår egen undergång.
Oisin Cantwell tänder krampaktigt en hoppets stjärna: “Vissa av dem kanske inte ens har begått brott.”
Nej, de har säkert rest till kampen för det tänkta kalifatet bara för att sitta och mysa vid lägerelden med sina kompisar på kvällarna.
Jihadister är inga offer – de är förövare.
Här är det som tycks vara den svåraste insikten av alla för svenska journalister och politiker:
"JIHADISTER ÄR INGA OFFER"
De är förövare – några av de mest bestialiska och blodtörstiga historien känner. De är inga flyktingar. De har själva valt att bege sig från trygga, säkra länder med omfattande tillgång till välfärd och utbildning för att mörda “otrogna” och införa ett shariastyrt skräckvälde. Det är vi som blir deras offer om de får löpa fritt.
Sverige behöver avsentimentaliseras.
I landet där alla utlänningar ses som offer, landet som dryper av sentimentalt offertänkande, är det en tuff insikt. Det tar emot. Som att svälja en igelkott motpiggs. Det är mycket lättare att klamra sig fast vid sin naivitet och tro alla om gott, tro att alla går att förändra. Men så är icke fallet.
Sveriges överskott av sentimentalitet har passerat gränsen för det patologiska. Om Sverige vore en sjuk kropp skulle den tas in för intensivvård och avprogrammering i form av avsentimentalisering. Sentimentaliteten behöver såpskuras bort ur klibbiga, kletiga vrår, och frisk luft släppas in. Sentimentalitet är nämligen inte en känsla. Sentimentalitet är istället för äkta känslor.
Demarkationslinjen går här. Backa.
Hur många av Sveriges cirka 300 jihadister som får socialbidrag medan de våldtar och mördar kommer vi aldrig att få veta.
Att svenska skattebetalare ska försörja och betala vård och jobb för återvändande massmördare är fullkomligt oacceptabelt. Vi ska inte med våra skattemedel tvingas finansiera våldtäkter, sexslaveri, massmord, huvudavskärningar, plundring, terror, massförstörelse av antika konstskatter och andra bestialiska handlingar som utförs i islams namn.
Det finns en gräns där det allmänna rättsmedvetandet blir så besudlat, kränkt och förnedrat att konsekvenserna när folket reser sig mot förtrycket blir samhällsfarliga. Politikerna överträder den gränsen när de rullar ut röda mattan för dem som krigar för att störta vår civilisation i blod och aska.
Demarkationslinjen går här. Backa.
Av Julia Caesar
Demarkationslinjen går här. Backa.
Hur många av Sveriges cirka 300 jihadister som får socialbidrag medan de våldtar och mördar kommer vi aldrig att få veta.
Att svenska skattebetalare ska försörja och betala vård och jobb för återvändande massmördare är fullkomligt oacceptabelt. Vi ska inte med våra skattemedel tvingas finansiera våldtäkter, sexslaveri, massmord, huvudavskärningar, plundring, terror, massförstörelse av antika konstskatter och andra bestialiska handlingar som utförs i islams namn.
Det finns en gräns där det allmänna rättsmedvetandet blir så besudlat, kränkt och förnedrat att konsekvenserna när folket reser sig mot förtrycket blir samhällsfarliga. Politikerna överträder den gränsen när de rullar ut röda mattan för dem som krigar för att störta vår civilisation i blod och aska.
Demarkationslinjen går här. Backa.
Av Julia Caesar
Mer läsning via länken:
http://snaphanen.dk/2015/05/23/sondagskronika-landsforradarna-i-stadshuset/
Ref: http://detgodasamhallet.com/2015/05/24/stockholms-stad-och-den-valdsbejakande-extremismen/
Ref: http://detgodasamhallet.com/2015/05/24/styr-sverigedemokraterna-numera/
Ref: http://samtiden.nu/16456/sd-skadligt-och-oacceptabelt-forslag/
Ref: http://gudmundson.blogspot.dk/2015/05/bostad-jobb-vard-och-bidrag-till.html
Ref: http://detgodasamhallet.com/2015/05/24/stockholms-stad-och-den-valdsbejakande-extremismen/
Ref: http://detgodasamhallet.com/2015/05/24/styr-sverigedemokraterna-numera/
Ref: http://samtiden.nu/16456/sd-skadligt-och-oacceptabelt-forslag/
Ref: http://gudmundson.blogspot.dk/2015/05/bostad-jobb-vard-och-bidrag-till.html
Ref: Vad säger Mehmet Kaplan nu då?
Ref: “ISIS is islam, islam is ISIS”
Ref; Landet jag inte känner igen, del 4
Ref: “ISIS is islam, islam is ISIS”
Ref; Landet jag inte känner igen, del 4
-------------------
"Är det inte farligt i Somalia? ”Jo. Men det är farligare i Sverige. Ingen plats är så farlig som den där man inte får säga sanningen.”
- Tänka sig om dessa dårskaper torgförts på 1950/-60-talet i Sverige. Hade det blivit klassat som grund för omhändertagande och (psyk)vård? Eller kriminellt beteende tillika?
"Är det inte farligt i Somalia? ”Jo. Men det är farligare i Sverige. Ingen plats är så farlig som den där man inte får säga sanningen.”
- Tänka sig om dessa dårskaper torgförts på 1950/-60-talet i Sverige. Hade det blivit klassat som grund för omhändertagande och (psyk)vård? Eller kriminellt beteende tillika?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar