ATT LÄRA BARN SITTA STILLA OCH VARA TYSTA

- En av de allra viktigaste kunskaper som föräldrar genom uppfostran kan bibringa sina barn är förmågan att känna in och respektera olika typer av sammanhang och att bete sig därefter. Att man inte beter sig likadant på en restaurang som hemma på köksbordet, inte likadant ute på stan som i den egna trädgården.

Det handlar naturligtvis om respekt för omgivningen – övriga restauranggäster vill inte nödvändigtvis få en inblick i hur just er familj beter er hemma runt matbordet – men framförallt handlar det om förmåga att ta in och ta del av ett sammanhang.

Den som urskillningslöst rusar in i varje ny gemenskap med inställningen att det är omgivningen som skall anpassa sig efter en själv och inte tvärtom kommer inte att lära sig särskilt mycket. Barn som uppfostras enligt principen att det är okej att ”vara sig själv”, det vill säga bete sig så som man är van vid, kommer att ha svårt att relatera till nya sammanhang, men också att hitta fram till vad det innebär att vara sig själv.

I helgen besökte jag en konfirmationsgudstjänst i centrala Stockholm. Kyrkan var fylld av konfirmander och deras släktingar och vänner i alla åldrar. För många är konfirmationen en stor och högtidlig tilldragelse. Även om mässan var mer uppsluppen än en vanlig högmässa var det likväl en värdig och stämningsfull tilldragelse.

Bland besökarna denna söndag fanns många barn i olika åldrar. De flesta skötte sig exemplariskt, satt som små ljus bredvid sina föräldrar och följde nyfiket vad som pågick. En och annan gäspning kunde iakttas mot slutet och någon skruvade på sig i bänkraderna, men så är ju också en och en halv timma lång tid för den som är liten, inte minst när det är strålande sommarväder utanför de tjocka kyrkmurarna.

Några små kyrkobesökare följde dock inte sina jämnårigas goda exempel. I ett hörn av kyrkan pågick ända från början febril aktivitet. Det slamrades med kritor och leksaker, tjoades och ropades. De vuxna som översåg det hela lade sig inte i. I takt med att gudstjänsten fortskred eskalerade oväsendet. Till slut gick det knappt att höra sina egna tankar, än mindre vad som sades framme vid altaret.

När en av besökarna till slut miste tålamodet och smög bak för att konfrontera en av de vuxna som passivt satt och åsåg barnens härjande, möttes hon av oförstående och kommentaren att hon väl ”kunde flytta längre fram om hon hörde dåligt”. De ouppfostrade barnens rätt att föra oväsende var således i denna vuxna kvinnas ögon överordnat samtliga övriga kyrkobesökares rätt att ostört få ta del av konfirmandernas stora dag.

Iakttagelsen från konfirmationsgudstjänsten är inte unik utan snarast representativ för vår tid. I så gott som alla sammanhang där föräldrar tar med sina barn finns åtminstone någon som tillämpar denna typ av laissez faire-uppfostran, en uppfostringsfilosofi som går ut över omgivningen, men också över barnen själva.

Att låta barn hänsynslöst härja fritt är inte att låta dem ”vara sig själva”, de har nämligen inte hunnit komma fram till vad det innebär att vara sig själva. Att lära dem hur man beter sig i olika sammanhang är att förse dem med insikter och redskap som de kommer att ha nytta av senare i livet, när de inte längre kan falla tillbaka på sina mer eller mindre omdömesgilla föräldrar. Att inte lära ett barn att vissa sammanhang kräver att man sitter stilla och håller tyst är lika oansvarigt som att inte lära det att äta med bestick.

Sociologen Pierre Bourdieu talar om tre olika typer av kapital som kan användas för att ta sig fram i samhället. Ekonomiskt kapital, det vill säga pengar och andra tillgångar, socialt kapital, det vill säga släkt- och vänskapsband, grannar och sociala nätverk, samt kulturellt kapital, det vill säga kännedom om konst och kultur, men också sedvänjor och sociala konventioner. Tillgången till dessa olika typer av kapital bestämmer tillsammans din position i samhället.

Du kan således vara ekonomisk medelklass men kulturell underklass, till exempel en välbetald hantverkare som aldrig läst en roman, eller kulturell överklass men ekonomisk underklass, som stora delar av dagens överutbildade akademikerproletariat.

Att göra klassresor i ekonomiskt hänseende är som regel lättare än att göra det i kulturellt och socialt hänseende. Det finns många exempel, inte minst från litteraturen, på personer som arbetat sig upp men som fortfarande känner sig utestängda i de fina sammanhangen.

Att lära sina barn att ta in och respektera skiftande sociala miljöer och situationer är dock ett utmärkt sätt för föräldrar oaktat socioekonomisk ställning att ge barnen redskap att föra sig i och tillägna sig de sammanhang de kommer att möta senare i livet.

Det som är ett störande moment för omgivningen är i själva verket ett svek mot barnet.

Källa: http://detgodasamhallet.com/2015/05/28/att-lara-barn-sitta-stilla-och-vara-tysta/#more-952


Två reflektioner:

1. Inte ett ord ovan om skolans disciplinära förfall, Givetvis skall familjen ha ett grundansvar, men skolan är en oerhört viktig uppfostrare. På min tid fanns betyg, inte bara från första klass, men även i Ordning och Uppförande. Och vissa magistrar utövade hårdhänt repression mot klassens fridsstörare. Hårluggning, linjalsmäll på fingrarna, mm, plus kvarsittning och kontakt med fridsstörares föräldrar, Jämfört med dagens fega anarki-lärare och rektorer, så föredrar jag än idag dåtidens skola.

2. I min ungdom hyrde jag en lägenhet i ett kommunalt bostadsbestånd, Det var aningen blatteinfluerat, men hyfsat iaf. En dag kom jag på en ung invällargrabb, som envist sparkade en fotboll, direkt riktade mot källarvåningens småfönster. Det rådde inget tvivel om fröets avsikter, krossa rutor. Jag sa till ungjäveln, att sluta upp med ofoget. Detta hörde hans invällarmorsa från en balkong, hon karskade upp sig, och sa till ungen: "du kan fortsätta, om nåt går sönder så ingår det i hyran". Mitt "kärringdjävel, lär dig hyfs och vett", klingade antagligen ohört. Denna incident, plus mycket annat negativt, formade tidigt min aversion mot invällda främmande etniciteter, Speciellt ifrån Mena-området, men även andra slöddernationer i mellersta Asien och Afrika.