Varför utmanas så många av Alice Teodorescu?
Förra måndagen hörde jag Alice Teodorescu som sommarpratare i P1.
Dagen efter läste jag recensionen i Svenska Dagbladet med rubriken ”Duktigheten framför allt”. Jag blev lite fundersam och läste samma recension en gång till några timmar senare. Kanske hade jag missat eller missförstått något? Men, näe.
”Det är en sorglig vision av ett Sverige där bara duktighet och absolut inordning kan förtjäna invandraren en plats i landet”, skrev recensenten som också raljerade över att Alice Teodorescu ”skryter” om att ha läst Kafka, Boye, Rushdie, dansat balett och målat akvareller.
Jag tänkte: Har uppfattningen om svensk allmänbildning blivit så förflackad att intresse för Rushdie och Boye är att betrakta som ”skryt”?
Min frustration bubblade.
Det råder ett övergripande monopol med absolut tolkningsföreträde på åsikter i Sverige.
Jag pratar om ett vänstermonopol byggt på en omhuldad lögn. Att etnicitet är det centrala i allt. Att etnicitet är liktydigt med mångfald. När det i själva verket är den enskilda människans åsikter och erfarenheter – oavsett ursprung – som är garanten för detta.
Inom liberalismen är detta en central värdegrund. Eller borde vara. För den har tystnat. Delvis beroende på feghet.
Vänsterns tolkningsföreträde betyder att man som invandrare per definition tillhör ett kollektiv som är kuvat, exploaterat. Och argt. Och som hålls hjälpligt uppe av bidrag från samhället för att inte gå under. Helst verkar det som att man ska stanna där nere också.
Där här är inget annat än en självförhärligande solidaritetspsykos från vänsterns sida. Som stjälper och passiviserar.
Som invandrare med borgerliga sympatier tycks det nästan olämpligt att göra en klassresa i Sverige eftersom det stör vänsterns bild av utsatthet och exploatering. Blond, blåögd och svensk i flera generationer är okej. Men som invandrare ska man helst bli omhändertagen, infantiliseras och vara lite arg.
Politiska ambitioner och förverkliganden uppskattas om man intar ett vänsterperspektiv på tillvarons jävligheter. Dristar man sig däremot till att verka för liberala lösningar är man en egoistisk och cynisk klassförrädare som bara tänker på sig själv.
Den en gång lilla flickan Alice från Rumänien som kom hit som femåring stämplas som en sådan, ty hon stör åsiktsharmonin. Vår syn på samhället är att det är ogenomträngligt för invandrare. Därför är din framgång ett dåligt exempel, Alice!
Allt sedan hon tillträdde tjänsten som chef för GP:s ledarredaktion i våras har det stormat på mängder av kultursidor. Och även internt på sina håll.
I debatten har Alice Teodorescu varit lite av en ensamvarg, allt sedan hon på allvar trädde in på den politiska tyckararenan. Samt väldigt målmedveten. Först var hon någon som programledarna kunde ha överinseende med där i tv-sofforna. Men sedan blev hon ett normhot eftersom åsikterna var genomtänkta, lättfattliga och som därför påverkade.
Dessutom var hennes ”invandraralibi” svårt att hantera. För hur tusan ska man förhålla sig till en invandrartjej som lyckats, som har klockrent bestämda åsikter men som inte är vänster?
Och för att tillföra den ytterligare lite bränsle: Varför är det främst kvinnliga skribenter och debattörer som blir så störda på Alice Teodorescus framgångar och popularitet?
Respekt för kunskap försvann från de svenska klassrummen långt tillbaka i förra århundradet. De som ändå envist vill bilda sig på egen hand, häcklas. Har man dessutom invandrarbakgrund anses det ännu mer puckat. Ja, som Alice Teodorescu och hennes intresse för Karin Boye och Franz Kafka, ungefär. Sanslöst töntigt!
Det måste handla om meriter som inte bestäms av var man är född utan handlar om vem man är och vad man gör. Egentligen väldigt enkelt och väldigt självklart. Men därför så farligt för människor som ser sin egen tillrättalagda verklighetsbild hotad.
Jag hittar några ord från Alice Teodorescu själv som avslutning:
”Det är korkat att försöka tiga ihjäl åsikter man inte delar”.
Visst är det!
Jan-Olof Bengtsson, fri skribent och fd ledarskribent och EU-korrespondent för Kvällsposten
Källa: http://www.dagenssamhalle.se/debatt/daerfoer-stoer-sig-vaenstern-pa-alice-teodorescu-17227
Ref: Våldsvänstern är en antidemokratisk rörelse full av hatiska och aggressiva människor som saknar vettiga argument
----------------------------
- PK-ismens Absurdistan i ett nötskal. Vänstern är avgrundens bakåtsträvare, okunniga naivister.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar