Ett särintresse styr Sverige

Jan Myrdal om det välfärdsindustriella komplexets ursprung.

- Thomas Gür är den mest belästa person jag känner. Han går jämt omkring med en portfölj som är så full av tjocka luntor – om exempelvis Maya-rikets litteratur under 2 000 år eller janitsjarernas bordsskick – att den inte går att stänga.

 Men eftersom världens samlade samhällsvetare inte förmår producera efter hans aptit måste han ibland läsa om gamla skrifter. Nu har han gjort det och hittade ett guldkorn som han med varm hand vidarebefordrar till mig:

"Den intellektuella vänstern är en mer diffus gruppering. Vi — ty det är vi och inte några ”andra” — har för det mesta befunnit oss utanför eller i utkanterna av vänsterns olika partier. Några av oss har varit organiserade. Men särskilt under senare år har de flesta av oss flutit omkring i en allmän vänster utanför alla organiserade rörelser. Som grupp är vi diffusa men vi har en påtaglig materiell bas. Som mediafolk och universitetsfolk lever vi på kulturinstitutionerna av alla de slag. Vi behärskar stora delar av den offentliga sektorn – särskilt den sociala vårdsektorn. I de flesta av våra länder är en person som inte kan identifieras som allmän och diffus intellektuell vänster inom dessa sektorer en främmande fågel. Det finns en något vag men alldeles obestridlig ”consensus” av ”vänster”-karaktär bland oss alla. De av oss som är författare är som de andra – blott i högre grad. Vi har en bestämd social roll som talesmän för andra klasser, men ser man närmare efter tycks vi i huvudsak ägna oss åt att säkra vår egen bas i medierna, i de sociala välfärdsorganen, på universiteten osv. Det förklarar också hur det kan komma sig att vi producerar ideologier som utpekar trasproletariatet och utkantsgrupper (småtjuvar, narkotikamissbrukare osv) som de verkligt revolutionära grupperna."
 
Citatet kommer från en bok av Jan Myrdal, Dussinet fullt. Skriftställning 12, som publicerades redan 1982. Jan Myrdal må ha tossiga idéer, men han är en skarp tänkare och en stor intellektuell och framför allt är han konsekvent och ärlig. Vad han här beskriver är en sak som jag funderat över, nämligen hur det välfärdsindustriella komplexet uppstod och varifrån det fick sin oerhörda ideologiska kraft.

Bilden framträder av en grupp allmänna vänsterintellektuella som simmar runt i tillvaron och letar efter något stabilt att fästa sig vid, ungefär som ostronyngel som driver omkring på jakt efter något hårt underlag som kan ge dem möjligheter att utveckla sin potential. Så finner de den offentliga sektorn, ”särskilt den sociala vårdsektorn”.

A match made in heaven, två samhälleliga företeelser som kan dra nytta av och berika varandra. Notera särskilt två av Jan Myrdals observationer.

För det första att detta konglomerat uppfattar sig som ”talesmän för andra klasser”. Deras agenda är inte att agerar i egen sak, utan att främja andras intressen, andra som är för svaga för att själva argumentera för sin sak. Där sitter talet om den humanitära stormakten som en smäck. Dessa intellektuella är goda. De jobbar för diverse ”utkantsgrupper”, som deras ideologiproducenter vill framställa som särskilt värdiga.

För det andra att intresset inte ljuger, vilket Jan Myrdal aldrig slutar påpeka. ”Ser man närmare efter tycks vi i huvudsak ägna oss åt att säkra vår egen bas.” Så är det. Det blir försörjning av denna ruljangs. Ett särintresse styr Sverige.

Tack, Jan Myrdal (och Thomas Gür)

Patrik Engellau

Källa: http://detgodasamhallet.com/2015/08/18/jan-myrdal-om-det-valfardsindustriella-komplexets-ursprung/

-------------------------------

- De "goda" krafterna avslöjade. Mycket bra, men hur många läser, inser och tar avstånd från denn parasituppbyggda modell för kulturmarxism och kommunism? Tyvärr inte den breda massan, Svenne Sexpack har på sin höjd hört talas om Jan Myrdal, än mindre läst honom.