Decemberöverenskommelsen är fortfarande ifrågasatt. Det är dags att acceptera verkligheten och sluta exkludera något riksdagsparti från samtal och förhandlingar, skriver Sören Gyll, Lars Kylberg och Stefan Hanna.
- Sverige behöver en betydligt bättre näringspolitik. Det är inte möjligt med det politiska ledarskap som nu styr Sverige. Och de som har valt att rösta på ett alliansparti har inte gjort det för att något av dessa partier aktivt ska bidra till att vi i Sverige får en politik som påtagligt försämrar svenskt välståndsbygge och svensk konkurrenskraft. Det är dags för regeringsombildning eller nyval!
LÄS MER: Decemberpakten dödsdömd enligt Jimmie Åkesson
I Sverige har regeringen, tillsammans med alliansen, valt att angripa den parlamentariska oredan genom en historiskt unik lösning. Nämligen decemberöverenskommelsen.
De som stöttar uppgörelsen brukar hänvisa till behovet av stabilitet, gemensamma spelregler för det parlamentariska systemet och ambitionen att utestänga Sverigedemokraterna från inflytande. Men Sverige behöver skyndsamt reformer som stärker vår konkurrenskraft, inte byråkratiskt maktspel.
Decemberöverenskommelsen skapar en möjlighet för S, MP och V att i minoritet snabbt leda Sverige in på ett spår som är näringslivsfientligt och som kraftigt försämrar svensk konkurrenskraft och attraktion i världen. MP och V fick i valet 2014 endast 12,61 procent av riksdagsrösterna. Det kan jämföras med de 12,86 procent som SD ensamt fick av folket i samma val. MP:s och V:s destruktiva näringslivspolitik, inklusive energipolitiken, skadar inte bara näringslivet kraftigt och direkt utan leder snabbt till att den generella välfärden försämras. Vår välfärd är helt beroende av ett starkt och konkurrenskraftigt näringsliv.
Det är inte svårt att förstå att väldigt många väljare är arga över överenskommelsen. Det ses som ett misslyckande att våra rikspolitiker inte kan kompromissa fram ett regeringsunderlag som bättre matchar vad en majoritet av folket har röstat på. För oss gav 2014 års valresultat en tydlig näringslivsvänlig inriktning. Då är det fel att tillåta att en näringslivsfientlig politik får verka under flera år bara för att man har förhoppningen om att eventuellt få minoritetsmakten 2018.
Det är dags att acceptera verkligheten och sluta exkludera något riksdagsparti från samtal och förhandlingar och i stället sträva efter att uppnå demokratiska majoriteter och breda politiska överenskommelser som ger rimlig stabilitet för näringsverksamhet i Sverige. Det enda riksdagsparti som gynnas av att sju partier försöker låtsas som att det åttonde inte finns är SD.
Svenskt välstånd bärs upp av företagare och entreprenörer. En politik som bland annat innebär intrång i äganderätten, höjda arbetsgivareavgifter, ambitioner att införa vinstförbud inom vissa skattefinansierade branscher, kraftig ökning av energiskatter, alltmer försvagade praktiska utbildningsprogram, utrikespolitiska utspel som äventyrar viktiga handelsrelationer, en försvarspolitik som bromsar upp landets tekniska utveckling, fler regler och en oförmåga att kraftigt förbättra integrationen av våra flyktinginvandrade är direkt näringslivsfientlig.
Om vi vill försvara svenskt välstånd måste överenskommelsen brytas och de partier som kallar sig näringslivsvänliga söka bredare samarbeten som gör Sverige mer politiskt stabilt och som stärker landet, i stället för att som nu försvaga svensk konkurrenskraft i världen.
Det är inte förvånande att allt fler väljare blir alltmer tveksamma till vad en röst på ett parti är värd. Varför ska vi rösta på partier som kan stoppa förslag som de sagt sig ogilla men som de släpper igenom kopplat till drömmen om att i framtiden själva få styra genom en allt mindre minoritet? Och hur rimligt är det att Sverige ska ledas av en allt mindre minoritet som har fått garantier för att kunna genomföra en minoritets önskade politik?
Det är en oklok väg att vandra. Bättre är att de partier som ligger närmast varandra i sakfrågor kompromissar fram lösningar som får ett så starkt parlamentariskt stöd som möjligt. Och i den ambitionen ska alla valda representanter ses som möjliga parter vid förhandlingsborden. Läget är allvarligt om ambitionen är att lämna något bättre till kommande generationer och det brådskar.
I allt fler jämförelser tappar Sverige i konkurrenskraft. I Wold Economic Forums rankning är den negativa trenden mycket oroande. I FN:s Human development index dalar Sverige fort på världsrankingen. Redan om 15 år spår FN att Sverige har rasat mot botten efter länder som Costa Rica, Bulgarien och Mexiko.
En opposition som inte vågar eller vill bedriva sin egen politik blir snabbt ett större hot mot svensk demokrati och politisk stabilitet även om alternativet är en regeringsombildning eller ett nyval. En politik som innebär att man lägger sig för förslag som ogillas av en majoritet och som kan röstas ned är direkt skadlig. Säg upp överenskommelsen och bidra i stället till att Sverige omgående får en bättre närings- och energipolitik.
Vi behöver politiska reformer som frigör mer företagsamhet och som gynnar mer arbete i stället för bidrag.
Kompromissa fram en politik som försvarar och utvecklar det generella välståndet för det folk som riksdagen är satt att värna och leda mot hållbart välstånd. Bara genom ett bredare politiskt samarbete och ett konkurrenskraftigt näringsliv kan vårt välstånd försvaras.
Stefan Hanna, före detta Ericssondirektör och egenföretagare. Nu kommunalråd i Uppsala (C)
Lars V. Kylberg, före detta koncernchef, Saab Scania
Sören Gyll, före detta koncernchef, Volvo samt före detta ordförande för Svenskt Näringsliv
Källa: http://www.di.se/artiklar/2015/6/11/debatt-nyval-ar-battre-an-pakten/
Ref: http://fnordspotting.blogspot.se/2015/06/postmodern-faktagransning.html
------------------------------------------
- "Sent skall syndar'n vakna". Inte betr direktörerna i artikeln, men Dagens Industri. Som likt alla andra gammelmedia stämt in i gläfset och det ohejdade, onyanserade "goda" skället mot Sveriges enda oppositionsparti Sverigedemokraterna. Skulle vara klädsamt med en oförbehållen ursäkt från DI, när man nu synes vidga den egna, trånga åsiktskorridoren, och publicerar åsikter och sanningar, som man konsekvent förtigit i åratal. Eller är inlägget ett olycksfall i arbetet, månne?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar