1997: En 14-årig Nasrin hämtar in posten från brevlådan på det familjehem hon vistas i. Det är ett lugnt villaområde i en förort till Stockholm. Denna vårdag ligger det ett blågult flygblad där. Avsändare? Sverigedemokraterna. Jag bläddrar vantroget och en smula roat i det. Skakar på huvudet och undrar varför de upplever invandrare, sådana som jag, som så hotfulla. Jag lämnar den lilla pamfletten åt sitt öde och återgår till att kämpa för att undkomma det islam och den hederskultur som min familj försöker pådyvla mig. För detta finner jag lika lite förståelse inom socialtjänsten vid denna tid som jag begriper mig på SD:s reklam.
2006: En 24-årig Nasrin sitter som valförrättare i en lokal i det invandrartäta Botkyrka. In kommer en ung kvinna med uppenbar invandrarbakgrund. Hon talar god svenska. Rätt lik mig, faktiskt. Hon sorterar en stund bland valsedlarna och väljer till slut de hon vill ha. Så börjar hon att tänka högt och försöka bolla med mig. Hon är i färd med att rösta på Sverigedemokraterna. Ut kommer ett bekymrat resonemang om att vi ändå måste ta hand om de invandrare som redan finns i landet innan vi öppnar upp för ännu fler. Jag håller i mig för allt jag är värd för att bibehålla den neutralitet jag är ålagd i mitt demokratiska uppdrag. Det behövs, aktiv vänsterpartist som jag är vid det laget. Jag upprepar gång efter annan att hon ska rösta precis som hon vill och tror är bäst, som svar på hennes frågor och funderingar. Hon säger till slut att det blir SD.
2010: En 28-årig Nasrin sliter sitt hår i förtvivlan över att samtliga partier känns lika hopplösa och otänkbara att rösta på. För att finna någon slags vägledning gör jag det ena valtestet efter den andra valkompassen på diverse hemsidor. Det är två partier som konsekvent kommer upp som huvudförslag. Vänsterpartiet. Och: Sverigedemokraterna. Jag undrar om det är fel på samtliga test eller om jag har missat något grundläggande. Senast hade jag, motvilligt, röstat på KD i EP-valet 2009. Till slut beställer jag hem ett informationspaket från SD:s hemsida. Jag känner mig snudd på kriminell som gör så, men jag behöver ändå veta hur deras politik ser ut i realiteten.
2014: En 32-årig Nasrin har, mycket tack vare sociala medier, kommit att lära känna många människor som sympatiserar med eller själva representerar Sverigedemokraterna på olika nivåer och platser i landet. Just så: det är människor det är frågan om i första hand. Hur än gammelpartierna, etablerade medier och skolgårdsmobbarna i diverse sociala medier försöker demonisera dem. Flera av dem blir personliga vänner till mig. Goda, varmhjärtade, kloka, omtänksamma vänner.
Diskrepansen mellan den direkta upplevelsen av verklighetens SD:are och de närmast mytiska mörkermänniskor de utmålas som är enorm. Vid det här laget har jag funnit att det inte var något fel på de tester jag gjorde inför valet 2010. Faktum är att jag i rena sakfrågor håller med SD betydligt oftare än vad jag misstycker. Ändå tvekar jag inför att själv ansluta mig. Den uppenbara politiska slagsidan åt vänster är en stor orsak. Den sociala stigmatiseringen en annan. Hotbilden som är högst reell för många aktiva sverigedemokrater en tredje. Tidsbristen för en småbarnsmamma en fjärde. Min föreställning om en relativt snar framtid som tidskriftsmakare en femte. Och så kan jag hålla på en stund. Och visst stör det att de hade en obehaglig start på partiet på 1980-talet. Men det är i sanningens namn inte värre än den bruna historia som allt från Socialdemokraterna till Centerpartiet har. Eller det faktum att Vänsterpartiet för bara något år sedan hade en partiledare som kallade sig kommunist.
2015: Detta är året jag fyller 33 år. Riksdagen ockuperas av ett gäng partipolitiker som låtsas vara oense i allt, men i praktiken rörande överens om att vara just överens trots detta. Den tidigare varmt omhuldade demokratin har förpassats ut i kylan efter att Decemberöverenskommelsen såg dagens ljus några månader efter det senaste riksdagsvalet. Detta som svar på att folket hade haft oförskämdheten att störa friden i riksdagshuset genom att återigen rösta in Sverigedemokraterna. Denna gång som det tredje största partiet. Som hämnd bestämmer sig det gamla gardets partiledare för att låta all makt gå ut över folket, nu när väljarna väljer att hantera ansvaret att låta all makt utgå från folket på ett för gammelpartierna ovälkommet vis. Vi har en historiskt usel vänsterregering. Samtidigt har vi en borgerlighet som kan tänka sig att ändra såväl riksdagsordningen som att ingå i en S+M-regering. Den stackars moderate riksdagsledamot som aviserade att han skulle rösta på det egna partiets budgetmotion utsätts för en omfattande mobbingkampanj – av sitt eget parti. Snart blir jag knappt förvånad längre om det skulle dyka upp förslag på att göra avlagda SD-röster hälften så giltiga som andra. Eller varför inte bara slänga dem rakt av? Som en tydlig markering på hur toleranta och demokratiska vi är i Sverige. Helt oavsett vad folket tycker. Om det nu ens behövs hållas några kostsamma riksdagsval längre. För det går fort nu! Vägen till en underminerad demokrati är kantad av förment demokratiska avsikter.
Detta är nämligen läget idag: Under tiden som det politiska etablissemanget gör sitt bästa för att sparka liv i det gamla nazistiska liket från andra världskriget och vifta med det för att skrämma bort folket från att rösta på SD, pågår någonting annat som ytterst få med politisk makt vill erkänna och ännu mindre motarbeta. Antisemitismen flödar i dagens Sverige. Så till den milda grad att svenska judar inte längre känner sig trygga i sitt eget land. Svenska medborgare åker på folkmordsresor i främmande länder för att vinna sig en plats i en förvriden avguds paradis. Dessförinnan kan de landa i Mona Sahlins ömma modersfamn. Därifrån kan de sedan erbjudas bostad, vård och arbete i Stockholms stad tack vare den rödgrönrosa stadsledningens omsorg.
Kristna konvertiter som har lämnat islam mordhotas i samma Sverige som de en gång flydde till för att undkomma just den sortens hot, våld och förtryck. Kvinnor är inte välkomna på caféer och trakasseras på öppen gata om de inte skyler sig enligt iransk eller saudiarabisk praxis, och detta endast en kortare tunnelbanefärd från Stockholms central. Islamister tar plats i såväl riksdag som regering, samtidigt som kristna får löpa mediala gatlopp för att de hävdar rätten att följa sitt samvete när det kommer till frågor som rör liv och död. En samvetsfrihet som övriga världen förstod vikten av efter just andra världskriget, för att ingen mer skulle kunna säga att de ”bara följde order” när de avslutade människoliv. Men inte i Sverige. Endast här hotas och skräms det oavbrutet med det nazistiska spöket samtidigt som man utan att tveka upprepar det ena ödesdigra misstaget efter det andra från samma fasansfulla tid.
Kortfattat kan den svenska inställningen beskrivas så här: ”Om detta må ni berätta! …Men ingenting någonsin lära.”
”Aldrig igen får vi tillåta uniformerade nazister marschera med hakkorsbindlar på gatorna! …men om det dyker upp en ideologi med exakt samma människosyn, fast under religiös täckmantel och från mellanöstern, ska vi le och buga oss hela vägen fram till vår undergång.”
Så förryckt är tidsandan idag. Så ni får alla förlåta mig, men jag har valt att ansluta mig till den folkrörelse som tar fajten mot samtliga människofientliga rörelser. Helt oavsett om de kommer i en nazistuniform eller under en månskära. Jag blir hellre bespottad för att i verkligheten värna människovärde, jämlikhet och demokrati, än hyllad för att påstå mig göra det och i nästa andetag göra mitt bästa för att underminera samma grundläggande värden. Även om jag inte är medlem i Sverigedemokraterna, är jag en del av den sverigevänliga folkrörelsen. Och den är här för att stanna. Den är större och mer omfattande än Sveriges snabbast växande parti. Vi är i 2000-talets Sverige vad arbetarrörelsen var under 1900-talet. Bestående av invandrare och ursvenskar förenade i en gemensam kärlek till det land som är vårt hem och vårt värn på jorden.
Nasrin Sjögren
Källa: http://samtiden.nu/17288/den-sverigevanliga-folkrorelsen-ar-har-for-att-stanna/
Ref: http://www.svt.se/nyheter/inrikes/svenskfodda-flyttar-ut-nar-utomeuropeer-flyttar-in
Ref: http://cornucopia.cornubot.se/2015/06/sentio-sd-19-procentenheter-fran-att.html
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar