Fegt av Calmfors och LO

Lars Calmfors kommenterar i en ledare, ”Djärvt och fegt av LO”, LO:s nya utredning om sysselsättningsmål för nästa LO-kongress (DN den 12 juni). Det djärva i LO-utredningen är att man preciserar sysselsättningsmålen. Den siktar högt med en sysselsättningsgrad på 85 procent för åldersgruppen 20-64 år och en arbetslöshet mellan 2 och 4 procent. Frågan är hur detta mål skall nås?

- LO föreslår en expansiv statlig politik med underskott på 1,5-3 procent av BNP för att stärka efterfrågan. Enligt Calmfors är den största besvikelsen en ”oförmåga till omtänkande ifråga om den solidariska lönepolitiken”. Calmfors efterlyser en villighet till att skapa en låglönemarknad för att suga upp det stora överskottet på mindre kvalificerad arbetskraft. Reflekterande läsare saknar en annan fråga.

Dagens Nyheter presenterade dagen innan en prognos från Arbetsförmedlingen för 2015 och 2016. Hur väl överensstämmer den med Calmfors och LO:s analyser? Enligt Arbetsförmedlingen ökar antalet jobb med 111 tusen under dessa två år. Arbetslösheten kommer dock bara att minska från 7,6 till 7,3 procent. Skälet till denna obetydliga förbättring är att arbetskraften förväntas öka med 90 tusen personer genom fortsatt hög invandring. Utan det tillskottet hade förbättringen varit fem gånger högre, arbetslösheten hade tagit ett rejält kliv nedåt till 6 procent.

Den stora fegheten handlar knappast om den solidariska lönepolitiken, utan oförmågan till omtänkande ifråga om invandringspolitiken. Det är en feghet som präglar LO-rapporten, Calmfors kommentar och den offentliga debatten i Sverige. På ett märkligt sätt avförs invandringsfrågan till en separat fråga gärna av kampanjkaraktär – nu skall vi vara goda och solidariska. Effekterna för det svenska samhället omnämns då inte alls.

Men det blir närmast löjligt att diskutera sysselsättningsgrad och arbetslöshet utan att nämna invandringen och dess konsekvenser. LO-rapporten diskuterar den arbetskraftsreserv som finns i form av lägre arbetsdeltagande för kvinnor. Enligt LO så skulle ett lika högt arbetsdeltagande för kvinnor som för män motsvara 440 tusen extra arbetskraft. Menar man allvar med talet om högre sysselsättningsgrad och full sysselsättning kan man inte undgå att lägga märke till den heliga kon som står mitt i rummet och undvika att ta med den i sysselsättningsanalysen.

I olika sammanhang talar man om compartmentalization som en sorts mental skyddsmekanism; man frikopplar olika ämnen från varandra. Man har en moral i kyrkan och en annan när man klivit ut genom kyrkporten. Genom att avgränsa beslut från dess konsekvenser och dela upp frågor i skilda hermetiska rum kan man inta en rad problematiska och motstridiga åsikter och undvika att inse detta.
Den som blundar kan undvika att se problem genom att bara se partiella konsekvenser. För att inte se samband mellan invandring och sysselsättningsproblemen på svensk arbetsmarknad måste man som Calmfors och LO knipa ihop ögonen. Calmfors har rätt i att det också är en fråga om feghet.

Jan Tullberg

Källa: http://avpixlat.info/2015/06/19/fegt-av-calmfors-och-lo/