VÄRDEGRUND?

- När en person talar flytande och med självförtroende ger det normalt lyssnaren en känsla av att det sagda verkligen är sammanhängande. Talet ger intryck av precision och konsistens. Orden som används verkar entydiga.

Ett ord som blivit mycket vanligt de senaste tio, femton åren är ”värdegrund”. Det hörs på uttrycket att det handlar om värden förankrade i själva urberget – grunden. Men ännu har jag aldrig hört någon i det offentliga samtalet berätta hur grunden är beskaffad. Slutsatsen är tämligen given: Det finns ingen grund oberoende av värdena. Vad användarna av orden menar är troligen att de värden de kallar värdegrund är grundläggande värden. Och grundläggande värden är de som är viktigare (enligt talaren, lagstiftaren, företrädaren, FN, osv) än andra värden.

Den som använder termen ”värdegrund” menar med andra ord att det finns en hierarki eller rangordning av värden. Det är knappast en revolutionerande tanke. Den yttersta testen på en människas rangordning av värden är vilka värden hon är beredda att dö för (om några), göra större eller mindre uppoffringar för.

Vad människor säger om sin egen rangordning ska man nog inte ta för allvarligt. Det är först när man tvingas ta konkret ställning som man vet vilka värden som verkligen betyder något för en som människa. Svenskarna har dessutom skaffat sig en del egendomliga vanor när det gäller värden och uppoffringar.

Den stora välfärdsstaten har en logik som innebär att den som behöver något kräver att andra ska göra uppoffringar. Det välfärdsindustriella komplexets ”värdegrund” innebär att det finns väldigt många offer och en grupp (vanligen välutbildade vita män) som är, om inte direkt förövare så åtminstone skyldiga att göra väsentliga uppoffringar för alla det är synd om. Kommer någon ihåg Åsa Romsons tal i Almedalen 2014? Allt tal om strukturell underordning och strukturellt förtryck handlar definitionsmässigt om att en mindre grupp skor sig på en större. Det är ingen tillfällighet att det strukturella perspektivet på bland annat jämställdhet, diskriminering och utanförskap flyttat fram positionerna så kraftigt de senaste tio åren. Det välfärdsindustriella komplexets behov av offer är i praktiken omättligt. Dess behov av självständiga människor och grupper som skapar sina egna resurser är däremot begränsat till nödvändigheten av att få skatteintäkter.

Vem är det som anses ha en värdegrund? Det tycks inte vara individer. Själv har jag ingen värdegrund utan håller mig med värderingar. Det är organisationer, verk, myndigheter och företag som påstår sig hålla sig med en värdegrund. Även kommuner, och får man anta, politiska partier, ingår i skaran. Det finns ett enormt antal dokument där aktörer av det här slaget presenterar sin värdegrund. Uppmaningen i de flesta fall är att medarbetarna ska tala om värdegrunden, möjligen diskutera den men inte ha väsentliga invändningar. Den som inte håller med får söka sig någon annanstans. Medarbetare i förskolor, försvaret, universiteten, skolor, verk och myndigheter med en från värdegrunden avvikande uppfattning lär sig snabbt att hålla tyst. (Det skulle man kunna kalla ett strukturellt förtryck). Eftersom dokumenterade värdegrunder till sin natur är oklart formulerade kan de tolkas på många olika sätt. Det innebär att organisationen alltid kan klämma åt en medarbetare som inte passar in med hänvisning till "värdegrunden".

Problemet med den deklarerade värdegrunden är att den begär att varje medarbetare ska ansluta sig till den. Var och en ska hålla sig med de rätta värdena. Annars 'Exit'. Samtidigt är ”de rätta värdena” öppna för ett otal olika tolkningar.

Det är intressant att fokus under senare tid förflyttats från hur vi beter oss till hur vi tänker, känner och värderar. Allt tal om värdegrund handlar om den förflyttningen och den innebär att individer och medarbetare blir ansvariga för sitt inre liv. Ett olämpligt uttalande om romer, socialbidragstagare, kvinnor, invandrare, muslimer, afrikaner eller någon annan grupp som utsätts för strukturellt förtryck uppfattas dels som en fördom (vilket det mycket väl kan vara) dels som ett uttryck för en person som förfallit till extremism, rasism, hat, fientlighet och fascism. Det välfärdsindustriella komplexets försvarare håller sig med en ”värdegrund” där man hellre fördömer personen än handlingen och inte sällan med en intolerans som balanserar mellan fientlighet och hat.

Begreppet ”värdegrund” handlar inte om vare sig värden eller värderingar utan om vilka värderingar som ska upphöjas till absoluta normer i det svenska samhället. Det finns ett totalitärt stråk i det här tänkandet.

Lorentz Lyttkens

Källa: http://detgodasamhallet.com/2015/06/18/vardegrund/
Ref: http://detgodasamhallet.com/2015/06/26/vardegrunder-och-identitetspolitik/

----------------------


- Bara att hålla med. PK-demokraturen har infört en slags begränsad yttrandefrihet, genom egenskapade förhållningssätt. Samt understött av patetiska nyspråksord, värdiga Orwell's visionära novell Djurfarmen. Bland dessa finns rubrikordet, helflummiga "värdegrund". Plus "allas lika värde", "utmaningar", "främlingsfientlig", "näthat", för att nämna några ofta använda floskler. Jag förbehåller mig själv den lagstadgade rätten till yttrandefrihet. Jag kallar en neger för "neger", ser inget som helst problem med det. Jag kan tillägga, att jag generellt inte tycker om negrer, utan att därför bli klassad som hatfull, som inte är applicerbart i sammanhanget, skillnaden är enormt stor. Jag tycker inte heller om dödskulten islam, ej heller araber, och känner inget skäl att förtiga detta, på grund av PK-istiska "värdegrundskäl". Som jag står helt vid sidan av, jag omfattas helt enkelt inte, och ingår heller inte i någon annan organiserad sammanslutning, eller "grupp". Det räcker för mig att vara en enskild individ, att tycka till om vadsomhelst, inom ramen för den lagstadgade yttrandefriheten. Avslutningsvis, jag gillar godsaker som glassen Nogger, och sötsliskiga negerbollar.