Fredagsmys: 'Det finns ingen 40-årskris'

Det finns ingen fyrtioårskris. Istället handlar den sk "krisen" om självinsikt och att man kommit till freds med vem man är, samtidigt som man har ekonomiska resurser att hantera självinsikten.
Dessa idéer är inte mina egna, utan jag har fått huvudtesen till mig under ett samtal. Det mesta här har förstås skrivits av andra tidigare, både bättre och mer insiktsfullt. Men det är ändå fredagsmüsdags.
Ska man göra en sammanfattning så tror man i 15 - 20-årsåldern att man är vuxen. Men det går över i takt med att man mognar.

I åldern 20 - 30 är man upptagen med att utforska vad det innebär att vara vuxen. Många studerar, vilket belastar ekonomin. Man får sitt första riktiga jobb. Samtidigt letar man livspartner, eller åtminstone sexpartners under dessa år. Som en del i utforskandet av vad det innebär att vara vuxen under den här åldern provar man ett antal schabloner för vad vuxna gör. Man provar sprit, alkohol, kaffe, sexvanor. Man provar parmiddagar, utlandssemstrar, köpa bostad, köpa bil, och klär sig i "vuxenkläder". Man flyttar runt mellan olika orter och boendeformer. Man kan få för sig att man som vuxen ska ägna sig åt vissa hobbies eller intressen. Ofta mer eller mindre konstlat om man går till botten med det hela. Man vet helt enkelt inte vad det innebär att vara vuxen och letar fortfarande efter sin vuxenroll i denna ålder.

Åldern 30 - 40 handlar mer om att bilda familj. Att slå sig till rot med en förmodad livspartner, ofta skaffa barn. Samtidigt har karriären tagit fart, men när barnen kommer blir man fullt upptagen med barn, karriär och har inte tid till sig själv. Dock uppnår man successivt under dessa år självinsikt och upptäcker vem man egentligen är och vad som egentligen är viktigt i livet.

Så då är det dags för "fyrtioårskrisen".

I ålder 40 - 50 år förverkligar man sitt verkliga vuxna jag.

Barnen är nu stora nog att inte ta upp all din tid. Din karriär är stabil och du har mycket god lön. Samtidigt har du upptäckt vem du egentligen är.

Tidigare livsval kan åka ut genom fönstret, då man inser att de var konstlade och inte egentligen var du. Det kan gälla hobbies, yrke, klädval, bostadsort eller för den delen livspartner.
Istället använder du dina nu större ekonomiska resurser till att förverkliga din faktiska vuxenroll.
Samtidigt har man fortfarande, generellt (allt är alltid generellt - ålder kan variera, t ex med åldern på livspartnern), hälsan i behåll och är ännu inte begränsad i vad man kan göra. I 50 - 60 årsåldern blir förstås ekonomin ännu bättre när barnen lämnar boet och ytterligare karriär höjt lönen, men här kan hälsan börja göra sig påmind.

Det finns alltså inte en fyrtioårskris. Det handlar istället om självinsikt och att komma till ro i vem man faktisk är och vad ens vuxenroll innebär.

Gissningvis är motsvarande ovanstående väl känt inom exempelvis reklambranschen och detaljhandeln, samt dess leverantörer. Olika åldrar kräver olika budskap. Åldern 20 - 30 år är antagligen tacksammast, då man kan lura i dem i princip vad som helst, så länge det verkar handla om att vara vuxen.

Så riktigt härligt fredagsmüs på er, alla som anklagas för att fyrtioårskrisa. Eller är på väg dit, eller passerat. Självinsikt är inte en kris. Skäms nu inte över att du lägger ner fotbollen eller sportfisket och åter tar upp något du gjorde i 20-årsåldern innan du skulle låtsas vara vuxen. Du hade nog rätt där som ung. Eller om du börjar med något helt annat.

Källa: http://cornucopia.cornubot.se/2015/06/fredagsmys-det-finns-ingen-40-arskris.html

---------------------------------------


- Sånt här kan man diskutera i oändlighet. Men imho finns inga gränser eller beteenden, som står sig generellt. Människan är alldeles för individuell som varelse, för att låta sig klassas in med generella tioårs-intervaller. Det du trodde igår, gäller inte längre. Livets resa är i dessa informationens 'peak time' allt mer komplicerad. Och bra är väl det. Tycker jag. Nu.