Höger-vänstertänkandet är en tvångströja

- Jag träffade nyligen ett par representanter för ett nybildat politiskt parti. De hade ännu inte hunnit utarbeta något program, det var bara en sak de visste alldeles säkert, nämligen att de var borgerliga.
Jag frågade hur de kunde veta att de var borgerliga innan de bestämt sig i sakfrågorna. De skrattade som om jag skämtat. De kanske har rätt. Min kommentar var kanske dum. Hela Sverige sitter fast i höger-vänstertänkandet. Hur kan hela Sverige ha fel? Men jag tror tills motsatsen är bevisad att hela Sverige faktiskt har fel. Om vi funderar över vad som fattas oss för att skapa ett gott samhälle så hamnar vi nämligen, tror jag, vid sidan av höger-vänsterskalan.

Tiggeriet erbjuder ett enkelt exempel. Hur ska man förhålla sig till folk som inte jobbar utan i stället vill bli försörjda av andras arbete? Hela socialismen byggde på att sådant skulle elimineras även om socialisterna bekymrade sig mer över kapitalisternas utsugning än de fattiga romernas verksamhet, men konceptet är detsamma. Högern gillar inte heller tiggeri.

Invandringen är en annan viktig fråga vid sidan om höger-vänsterskalan. Invandringsmotståndet förknippas slentrianmässigt med högern eftersom högern anses det mest rasistiska och nationalistiska alternativet, men se bara på nyliberalerna, extrema högerpersoner, som vill öppna nationens gränser för fri invandring och demontera välfärdsstaten.

Eller skolan. Det är visserligen högern som verkar tjata mest om behovet av sådan ordning att eleverna kan lära sig något, men det är de personer som vänstern särskilt månar om, alltså barn från socialt utsatta och lågutbildade familjer, som har mest att vinna på en uppryckning av skolan.
Samma sak med universiteten. Den högre utbildningen kostar oändliga pengar och tycks prestera allt sämre resultat. Tycker högern att det är bra? Vill vänstern ha det så? Hur skulle en politik i syfte att rätta till det problemet ha något slags höger- eller vänsterstuk?

Gillar arbetarklassen att tågen försenas eller spårar ur? Vill kapitalister att det ska saknas bostäder? Vill låginkomsttagare att hemvändande ISIS-krigare ska gå före i bostadskön? Tycker höginkomsttagare om att invandrare får förtur till tandläkare (om nu denna allmänt omvittnade företeelse inte är en vandringssägen)?

Inte ens frågan om statliga Vattenfall ska tillåtas sälja sina brunkolstillgångar i Tyskland är, ideologiskt sett, en höger-vänsterfråga. Vi får inte låta oss luras av att partier som kallar sig vänster här, och i andra frågor, ibland har en distinkt annorlunda uppfattning än partier som kallar sig höger. Det beror bara på att partierna tappat förmågan att föra ett seriöst ideologiskt och intellektuellt samtal om vad de vill. De nöjer sig med att kasta tillvitelser på varandra.

Så min rekommendation till nya partier – och även till gamla; se på kristdemokraternas Ebba Busch Thor, som förklarat att partiet ska markera sin borgerliga karaktär – är att glömma bort det där med höger och vänster och socialism och borgerlighet. De bör i stället fundera på allvar över vad de egentligen vill och hur de kan bidra till att skapa ett gott samhälle.

Jag tror att de kommer att upptäcka något som inte har ett dyft med höger och vänster att göra, nämligen att deras och alla andras uppgift är att försöka väcka en nygammal ansvarskänsla hos alla medborgare. Vi måste påminna oss om att det vi gör faktiskt spelar roll. Och vi måste påminna inte bara oss själva, utan också vår nästa. Det kallas att ställa krav. Varje medborgare har betydelse för sin nästa. Vi kan inte bara skita i saker och hoppas att någon annan ska greja det. Eller pladdra skadligt trams, exempelvis om att barn inte behöver lära sig något i skolan eftersom all kunskap finns på internet. Se hur det går.

Patrik Engellau

Källa: http://detgodasamhallet.com/2015/06/16/hoger-vanstertankandet-ar-en-tvangstroja/

----------------------


Tja, först och främst har aldrig gapet mellan väljare och politiker varit större. Politiker har blivit en karriärväg, bekännare till plakatpolitik, utspel, där följsamhet, bred käft och obrottslig lojalitet inom det egna partiet, är vägen till utnämningar, uppdrag, och köttgrytorna. Väljare tillfrågas (motvilligt?) vart fjärde år, vad de tycker i sakfrågor när riksdagsmandaten välfördelats är totalt bortglömt inom 7partiet. Utom av det vå moderater, som i dag röstade emot DÖ-partipiskan i riksdagens vårbudgetbehandling. Kanske denna offentliga protest kan bli fröet till ett tillfrisknande, en revolt inom gammelpartierna, som nu gör allt för att DÖverleva, i sin obeskrivliga skräck för det stadigt växande - och enda - oppositionspartiet sverigedemokraterna (sd).

Höger-vänsterbegreppen har också suddats ut. Den "främste" renegaten, generalsvikaren är Fredrik Reinfeldt, som dödade det konservativa moderata partiet. Och hans sjuka politik är djupt rotad, från det fallna (m), till grönsaks-marxisterna (mp) och verklighets-kommunisterna (v). Socialdemokraterna befinner sig i mitten i ett slags kaotiskt tillstånd, har ingen plattform eller idelogisk kompass, "makten framför allt" deras enda devis.