Politik är ekonomisk styrning av ett land och dess resurser

Politik är ekonomisk styrning av ett land och dess resurser. I den praktiska styrningen av landet uppstår en stor mängd frågor som måste lösas så gott det går, helst med invånarna i landets bästa för ögonen. Antalet perfekta lösningar inom politik är lika ovanliga som enhörningar på Skansen. Normalt sätt fattas beslut så rationellt och logiskt det är möjligt, med rigorösa effekt- och kostnadsberäkningar av professionella byråkrater som utrustade med rätt verktyg (information och räknemodeller) och ett visst mått av känslokyla gör det bästa av politiska beslut enligt välartikulerade mål och inom ramen för sina uppdrag. Det handlar i praktiken om ett hushållande av pengar och andra icke-oändliga resurser (tid, råvaror, arbetskraft etc.).

- Ett exempel på detta kan vara planerandet av vägunderhåll, där specialutbildade byråkrater vet hur man effektivast får bäst väg för minst pengar. Att annat exempel är lokala vårdcentraler som lotsar folk vidare till de bästa våralternativen för att bli frisk på ett sätt som belastar systemet så lite som möjligt. Alltid sker det samma rationella kostnadsanalys: att få begränsade resurser att räcka så länge som möjligt. På engelska, bang for your bucks.

Genom århundraden har mer eller mindre klåfingriga politiker lärt sig respektera det faktum att svenskar är ytterst lämpligt material för byråkrater. Få folk i världen har en sådan naturlig talang för att skapa effektiva administrationer och sedan följa dem på sådant sätt att bäst minimera slitage, kostnader och annat svinn (att Sverige länge låg på topplistorna över länder med låg korruption är ett bevis på detta).

Men nu är det inte så gott att alla politiska frågor är ekonomiska. Många (om inte alla) löper risken att förvandlas till etiska frågor, och om detta händer kan man snabbt kyssa all logik och rationell ekonomi adjö. När en fråga går från ekonomi till att handla om värderingar frikopplas den från den kyliga men effektiva byråkratin och blir till en het och fullkomligt irrationell potatis, omöjlig att diskuteras kallt och rationellt.

Ett exempel på detta är en nyligen timad Gallup-undersökning där amerikaner fick frågan om dom tyckte att djur förtjänade samma rättigheter som människor. Frågan besvarades ”ja” av hela 32% av amerikanerna, och jämfört med tidigare års undersökningar så visar resultaten att amerikaner går i en lika snabb som ofrånkomlig utveckling mot att i en snar framtid ge mänskliga rättigheter till såväl koalor som kor. Ty djurs rättigheter är en etisk fråga, och etiska frågor kan omöjligen behandlas rationellt eller logiskt.

Politiska frågor som fått en etisk dimension kan inte behandlas rationellt av politiker, men framförallt, vanliga medborgares åsikt kan inte rimligtvis antas vara den bästa. Detta har påpekats ideligen av vår värd här på Cornucopia?: de som uppfattar sig som goda människor är mer benägna att engagera sig politikt, från opinionsundersökningar till att stå i valbodar. På samma sätt kommer dessa goda människor alltid att rösta på det för tillfället mest etiska alternativet, oavsett hur orimligt eller oekonomiskt det än är. Man skulle lika gärna kunna fråga ”Hur god är du?” i alla opinionsundersökningar gällande etiska frågor och få påfallande liknande resultat. Detta leder till en form av populiststyre där demokratins sämsta sidor kommer i dagen. Man kan likna det vid en popularitetstävling i en högstadieklass eller genom att skapa politik enligt vad som står på morgontidningarnas ledarsida, eller för den delen: Twitterokrati (landets styre och ekonomi dikteras efter vad de populäraste hashtaggarna säger för tillfället).

I Sverige är den absolut mest brännande etiska frågan på tapeten just nu invandringen. I länder där invandring inte har tillstymmelse till en etisk dimension är den faktiskt förda politiken fullkomligt väsenskild mot den svenska, och oftast långt mer hållbar och ekonomiskt rationell. Ofta har man av rent praktiska skäl tvingats till att anta realistiska mål och sedan utveckla metoder och modeller som bäst tillåter tjänstemän att uppnå dessa mål. Till skillnad mot Sverige där alltså invandringsfrågan styrs helt och hållet av känslor.

Det finns naturligtvis metoder för att motverka att enskilda politiska frågor blir till etiska frågor, men ju starkare känslostyrningen är (i fallet Sverige: media) desto svårare blir det.

En metod som använts med relativt gott utfall i Sverige är att sprida de verkliga effekterna av godheten till så många som möjligt av medborgarna, på så kännbara sätt som möjligt. Exempel på dessa är den allmänna värnplikten (och dess föregångare Indelningsverket och utskrivningar av manskap under 1600-talet) och Systembolaget (som en kompromiss mellan totalt förbud á la narkotika eller total frihet á la hälsofarliga men populära läskedrycker och utan sönderslitande etiska diskussioner som riskerar att leda landet ut på en omöjlig väg). Det finns även gott om exempel på mycket mindre politiska frågor som rationaliserats, exempelvis återvinning av hushållssopor med pantburken som det mest radikala exemplet. Alternativet hade naturligtvis även här varit total reglering (totaltvång eller totalförbud) eller total frihet (ingen återvinning alls).

Ett demokratiskt Sverige som ens liknar det land vi växte upp i kan bara överleva om landet styrs så rationellt som möjligt. Det är min förhoppning att de kallsinniga vinner nästa val (oavsett partifärg): de som kan fatta de mest logiska, välgrundade och rationella besluten utan att låta sig påverkas av den heta massan som ropar högt för förändringar de inte har förmåga eller förstånd att sätta sig in i.

Källa: http://cornucopia.cornubot.se/2015/06/gastinlagg-politik-ekonomi-etik-och.html