• Det är ju den historieskrivning som statsminister Stefan Löfven vill förmedla, nu senast i riksdagens partiledardebatt.
• Stöd får han därvid av SVT:s Margit Silberstein.
• Ja, indirekt kanske även av SD:s Jimmie Åkesson, när denne är inne på att Sverigedemokraterna ”har förändrats”, är idag ett annat parti än för 20 år sedan.
Iofs sant, men den formuleringen antyder samtidigt att Löfvens beskrivning av 1990-talets SD skulle kunna stämma.
”Det var partiet känt för vid den tidpunkten”, hävdar Löfven, men detta säger kanske mer om våra massmedia än om SD.
Vid manifestationer som den 30 november fanns en svans av gapiga skinnskallar med, men de representerade aldrig någon partilinje från SD. Den linjen ska bedömas utifrån program, artiklar och annat material som partiet producerat.
För övrigt har inga bildbevis kunnat presenteras på förekomst av hakors på SD-demonstrationer, så som Löfven och Silberstein hävdar.
Min misstro mot media grundar sig ju också på egna erfarenheter. Såväl Ingrid Björkmans bokutgivning, Eva Bergqvists tidskrift Fri Information som Blågula frågor kunde drabbas av samma stämplanden i media.
• De arbetade helt ideellt och tvingades ibland offra mycket i kampen.
När Mikael Jansson 1995 tillträdde som ordförande (med verksamhet inom CUF bakom sig) markerade detta ett viktigt steg i rätt riktning för Sverigedemokraterna.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Låt mig också tipsa om vad Olle Ljungbeck nu skriver på bloggen ”Vår stund i Sverige”, under rubriken ”Öppet brev till losern statsminister Stefan Löfven”.
”Vi måste vara ärliga mot varandra”.
”Stå upp för demokratin. Demokratin är det allra vackraste vi har…’
En stor del av svenska folket kan intyga att de uttalanden du gjort enligt ovan står helt i motsatsförhållande till hur Du agerar i praktiken.
Under mina 83 levnadsår har jag kunnat konstatera att vi aldrig haft en politiker på den nivå Du befinner dig som så kränkt allt vad etik och moral avser.”
Jag gjorde en sammanställning av några korta filmklipp, vilka illustrerar det som Ljungbeck beskriver:
-----------------------------------
Sverige idag:
- Statsmannen Stefan Löfvén? Nån okunnigare, simplare, obildad nolla, har aldrig genom historien varit i närheten av statsministerposten i Sverige. Reinfeldt var en katastrof, följd av denne "feminist", dessutom så korkad att man skäms ögonen ur sig, som svensk i utlandet. En tystnadens ridå kring papegojan får råda.
Att socialdummokraterna tappat all form av seriositet och styrning är allom bekant. Vad skall dom välja när Löfvén gjort sitt? Det kommer visserligen att ske utan regeringsinnehav, vilket iaf är något att glädjas åt. När (s) landat på runt 20% i nästa riksdagsval, så borde partiet ta en diskussion om att upplösa sig självt. Gorbatjov hade modet att upplösa en annan omöjlighet, Sovjetunionen. Nu nalkas tiden för (s) i Sverige att ta samma väg för sig själva. Ett numera helt onödigt (och skadligt) politiskt parti.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar