Dags att ifrågasätta enkammarriksdagen

- 1971 började den nya enkammarriksdagen sitt arbete. Det är denna riksdag som vi nu ser i sitt förnedrande tillstånd genom den s.k. decemberöverenskommelsen. Fram till 2018 och eventuellt till 2022 skall den s.k. oppositionen lägga fram sina förslag och argumentera för dem som en sorts charader för att sedan lägga sig platt för en minoritetsregering. Resultatet blir alltså att en budget, som naturligtvis varken gagnar Sverige eller den s.k. oppositionen, släpps igenom.

Däremot kommer den paradoxalt nog för DÖ:s tillskyndare att ytterligare stärka Sverigedemokraterna. Det parti som valts in i riksdagen enligt gällande demokratiska regler men som övriga partier i den berömda sandlådan gör allt för att det på något som helst vis inte skall få inflytande i riksdagen. Hellre får det gå käpprätt åt skogen för Sverige än att SD skall betraktas som ett parti bland andra. Vår statsminister som leder ett parti som på 20-talet inrättade ett rasbiologiskt institut kallar sverigedemokraterna för nazister. Vice statsministern vägrar att ta sverigedemokrater i hand och förre statsministern ville inte ta i en SD:are ens med tång. Med tanke på den intellektuella nivå som riksdagen i dag visar upp så är naturligtvis dagens situation fullständigt logisk.

Vissa ledamöter tycks tro att riksdagen är ett förlängt dagis där man kan uppträda iklädd T-shirts med förnedrande politiska budskap så som Vänsterns Rossana Dinamarca gjorde under hösten. Dessutom vägrade hon att följa talmannens uppmaningar med argumentet ”Du är inte min talman”. Vice statsministern Åsa Romson som har en av regeringens två viktigaste poster visade ett häpnadsväckande förakt för riksdagens tradition och kultur då hon vägrade att skaka hand med Jimmie Åkesson efter deras debatt.

Att vägra hälsa på den man ogillar kallas inom Transaktionsanalysen för barnbeteende och vittnar om bristande vuxenmognad. Som svensk medborgare skäms jag över att de ”valda ombuden för Sveriges folk” inte förstår att riksdagen är landets viktigaste demokratiska institution. Men talmannen bara ler överslätande som vilken dagisfröken som helst. En talman med lite krut skulle naturligtvis inte släppa in en ledamot som är olämpligt klädd eller uppträder på ett olämpligt sätt. Men det är åt dessa förvuxna dagisbarn vi skall överlåta formandet av framtiden för våra barn och barnbarn.
Den första enkammarriksdagen samlades till riksmöte år 1971. På 70-talet hade det mytiska och marxistiska begreppet ”folket” ersatt Gudsbegreppet. Överallt i världen skapades folkrepubliker med Kina som det mest lysande exemplet och Pol Pots Kampuchea som det kanske mest avskräckande. Begreppet demokrati kom under denna tid inte bara att handla om en form för styrande utan det blev också ett signalord för jämlikhet, likformighet och allt gott. De akademiska titlarna ersattes av ”högskoleexamen i…” Statliga medaljer och ordnar skulle bara i framtiden ges till utländska medborgare. Ingen vanlig svensk skulle längre kunna stolt visa upp en kunglig medalj för t.ex. framgångsrik mjölkproduktion.

Karl XII:s drabanter försvann vid riksdagsöppnandet 1976 och istället erbjöds ett musik- och poesiprogram som hämtats från ett samkväm på en folkhögskola. Av kungadömet blev det enligt dåvarande statsministern Palme bara en plym kvar och den skulle lätt kunna avlägsnas. Självklart kunde inte den svenska riksdagen ha kvar en ”odemokratisk” första kammare i strid mot alla då dominerande tankeströmningar.

Nu befinner vi oss emellertid i ett politiskt läge där inte bara riksdagen är förlamad utan också den tredje statsmakten media har svikit sin roll. Den granskande och kontrollerande uppgift som press och övriga media skulle ansvara för har ersatts av en politiskt korrekt vinklad propaganda som närmast har sin motsvarighet i diktaturer med enpartisystem. Medan vanliga medborgare oroas av sjunkande skolresultat med minst en nedbrunnen skola per dag, ökad kriminalitet, bomber, skjutningar, våldtäkter, färre vårdplatser etc. så fokuserar riksdagen på arbetslösheten och skattehöjningar. De s.k. gammelmedia berättar mera sällan på ett trovärdigt sätt om det som sker i samhället. Dessutom tycks till vara till synes helt obekymrade om att de flesta via nätet har skaffat sig den sanna bilden av det som hänt.

Jag var själv ledamot av den första enkammarriksdagen som kännetecknades av intensiva debatter både mellan partierna och inom dem. I dag förundras jag över att knappast någon enda av Riksdagens ledamöter vågar inta en självständig hållning och framföra en åsikt som ligger utanför det politiskt korrekta sammanhanget oavsett vad som händer i samhället. Möjligen beror denna feghet på att majoriteten av ledamöterna i riksdagen idag saknar en egen plattform utanför riksdagen, vilket var närmast en självklarhet tidigare. Nu är man som galärslaven bunden till skeppet och det gäller att gilla läget för att inte riskera position och pension. De två personer inom M som röstade efter sin övertygelse emot DÖ hade båda egna positioner utanför riksdagen.

Om vi hade några statsmän som hade ett längre perspektiv än till nästa val så skulle en seriös författningsdebatt kunna föras. I dag står Sverige faktiskt inför "utmaningar" (=problem, min anm) som förmodligen till och med är svårare att överblicka än de som gällde under andra världskriget. Detta kräver att de som oavsett partitillhörighet valts in i riksdagen och eller är ledamöter av regeringen måste ha andra kvaliteter och erfarenheter än de man får inom partiorganisationer och fack. Först och främst borde en ledamot av regeringen ha både en gedigen akademisk utbildning och dessutom en arbetslivserfarenhet utanför politiken. Det behöver inte vara en katastrof om en ledamot har passerat 50-årsgränsen. För övrigt borde den svenska riksdagen ha högst 150 ledamöter.

Sedan borde en senat införas med c:a 25 ledamöter. I denna senat borde vetenskapsmän, kulturpersonligheter, näringslivsrepresentanter etc. sitta utan några partipolitiska preferenser. Deras uppgift skulle vara att noga följa den demokratiska processen och genom enkla frågor och interpellationer till regeringens ledamöter skaffa fram den relevanta information som nu ofta förtigs.

Bert Stålhammar

Källa: http://detgodasamhallet.com/2015/06/27/dags-att-ifragasatta-enkammarriksdagen/

-----------------------------------------


- Tillkommer:
# inrättande av en fristående, opolitisk författningsdomstol
# återinförande av tjänstemanna-ansvaret, för offentliga ämbetsutövare