Från Sverige 2008 till Sverige 2015

- På väg till jobbet idag mindes jag plötsligt 2008. Det rådde finanskris, men personligen märkte jag väldigt lite av den. Sverige hade fått en ny regering som sänkte skatterna samtidigt som min lön ökade kraftigt. Regeringen lät som en högerregering borde göra, den ekonomiska politiken var sund, ett avskaffande av apoteksmonopolet stod för dörren och man hade börjat rensa upp i den vildvuxna floran av klåfingriga myndigheter.

Mellan valen 2006 och 2010 gick Sverige åt helt rätt håll. Politiken var ett tydligt brott med den socialistiska omhändertagandepolitiken och luften i Sverige blev lättare att andas. Vad luttrade svenska högerväljare praktiskt taget hade slutat att hoppas på blev plötsligt en realitet. Sedan kom valet 2010.

Först märktes inte så mycket. Regeringen satt kvar och Socialdemokraternas kris förvärrades. Mona Sahlin tvingades avgå, ersattes av Håkan Juholt och den svenska politiken fick plötsligt (åtminstone från den högra planhalvan betraktat) ett sällan skådat underhållningsvärde. Samtidigt som den politiska nyhetsrapporteringen dominerades av den ständigt pågående Juholtkrisen förändrades emellertid regeringspolitiken, utan att detta fick den uppmärksamhet det förtjänade.

Reformpolitiken avstannade eftersom regeringen (som nu var en minoritetsregering) var rädd att åka på bakslag i riksdagen. Regeringen slöt en uppgörelse med Miljöpartiet om en radikalt förändrad migrationspolitik, precis innan inbördeskriget i Syrien bröt ut. Den radikala nyvänstervågen fick starkt medialt genomslag och samma regering som några år tidigare hade avskaffat monopol och lagt ned flummiga myndigheter började nu missta strömningar på kultursidorna för strömningar i väljarkåren.

Därefter gick det snabbt utför. Regeringen valde att bemöta det växande stödet för Sverigedemokraterna med att föra en tvärtompolitik, även när denna inte alls var förenlig med den egna politiska ideologin. Regeringen började flörta med identitetspolitiken och samma regering som hade blivit vald bland annat på motstånd till kvotering började nu förespråka kvotering själv.
I spåren av det växande stödet för Sverigedemokraterna havererade också det svenska debattklimatet fullständigt. Överorden och de grova anklagelserna haglade, polariseringen tilltog, vänner sade upp bekantskapen med varandra och den politiska retoriken blev allt mer föraktfull och hatisk. Parallellt med detta såg Aftonbladet sin chans att få till ett regeringsskifte, varför man på ledarplats inledde en extremt tendentiös smutskastningskampanj mot sina politiska motståndare.

Resultatet av allt detta blev att Sverigedemokraterna gjorde ett rekordval 2014 och att regeringen fick avgå. En ny och rekordsvag regering, oförmögen att ens baxa sin egen budgetproposition genom riksdagen, tillträdde i dess ställe. När situationen strax därefter blev ohållbar blev det politiska etablissemangets svar DÖ, en överenskommelse som vidgade klyftan mellan allianspartierna och deras väljare ytterligare.

Resultatet har inte bara blivit att Sverige är mer polariserat än någonsin. Resultatet har också blivit att politikerföraktet ökat lavinartat och att de gamla partierna blöder både väljare och förtroendekapital. Samtidigt som många av de röster som bidrog till att piska upp den polarisering som råder närmast har valt att göra avbön, är sannolikheten att Sverige inom överskådlig tid skall få en handlingskraftig regering nu minimal.

Fnordspotting

Mer läsning här: http://fnordspotting.blogspot.se/2015/06/fran-sverige-2008-till-sverige-2015.html

--------------------------------------------------

- Inte svårt att hålla med om denna verklighetsbeskrivning. Det märkligaste i den tragiska utvecklingen, särskilt den från 2010, är att inte bara moderaterna, det av Reinfeldt kapade partiet,
utan även de andra sex inom 7Partiet, helt anammat den psyokopatiska och skadliga invandrarpolitiken. Hur detta blivit 87%-gängets obligatorium - inte ens diskussioner förs öppet om dess berättigande - är och förblir en gåta. Däremot kryddat med uppenbara lögner och dold statistik som visar de jätteproblem landets drabbats av, med grov urholkning av den s k 'välfärden'.

Tillkommer upplösningen av de s k politiska blocken, kvittar vilket 7Parti folk röstar på, miljöpartiets
totalflummiga invandrarpolitik ligger fast. Ett parti som ligger på ynkliga 5.9% i senaste opinions-
mätningarna, medan sverigedemokraterna är minst tre gånger så stora, men totalt utan inflytande inom området. Demokraturen - eller kanske man skall säga totalitarismen  - har ersatt demokratin, Reinfeldt inledde, och det har nu blivit en normalitet i ett alltmer förstört Sverige.