På sjuttiotalet motionerade Folkpartiet om löntagarfonder. Ett parti som såg sig som både liberalt och borgerligt arbetade med andra ord aktivt för ett förstatligande av det privata näringslivet. Det säger en hel del om hur extremt radikaliserat samhällsklimatet under denna tid egentligen var.
Den här perioden framstår idag som bisarr. Excesserna är så skruvade att de framstår som parodier på sig själva, kulturyttringarna har med tiden blivit ökända och många av periodens politiska diskussioner framstår idag som direkt sektliknande. Vad många idag emellertid inte ser är att vår samtid har blivit så skruvad att en framtida betraktare lär finna denna minst lika skruvad som vi själva finner åren efter 1968.
Detta har inte bara tagit sig uttryck i företeelser som Feministiskt initiativ eller Åsa Romsons ökända almedalstal. Det har också (ännu en gång) tagit sig uttryck i folkpartistiska utspel om till exempel om tvångskvotering av både bolagsstyrelser och föräldraförsäkringen. Den stannar emellertid inte där. Den radikaliserade postmoderna nyvänsterns tankegods har även gjort avtryck även bland svenska libertarianer.
Mer intressant läsning följer här: http://fnordspotting.blogspot.se/2015/06/folkpartiets-lontagarfonder-gar-igen.html
-------------------------------
- Säger en hel del om hur den s k 'borgerligheten' tappat bort sig. Flumvänster har alltid betecknat folkpartiet, det klassiskt opålitliga partiet, som aldrig gått att lita på. Hur folk kan rösta på dessa ostrukturerade halvkommunister är och förblir en gåta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar