Decemberöverenskommelsen är ett verk av politiker, för politiker. Vad hände med folkets vilja? Politikerna har mer att värna än det egna partiets politik – nämligen
medborgarnas förtroende, skriver miljöpartisten (!) Josefin Utas.
- I förrgår röstades regeringens budget igenom i riksdagen. Som
miljöpartist borde jag kanske glädjas, men precis som i en tävling känns
det svårare att glädjas över en vinst där spelet inte gått riktigt rätt
till.
Budgeten röstades igenom på grund av den så kallade decemberöverenskommelsen som har gjorts mellan sex av riksdagspartierna. Den innebär att en minoritetsregering kan få igenom sin budget, även om det saknas majoritet för den i riksdagen. Det här är fel anser jag. Folket borde stå bakom själva innehållet i budgeten, inte bara den överenskommelse som ingåtts som ger minoriteten hela makten över budgeten.
Överenskommelsen framhävs som en nödvändighet. ”Landet måste gå att styra” sägs det. Och ”det hade blivit politiskt kaos” om den inte hade slutits eftersom Sverigedemokraterna har hotat att fälla varje regering som inte rättar sig efter deras krav.
Saken är att vad som går att uppnå bestäms av ambitionsnivån hos politikerna. Uttalandena speglar politikernas ovilja att släppa prestigen och hitta nya samarbeten och möjligheter. Överenskommelsen handlar således om att förenkla politikernas eget jobb och slippa kompromissa. Den är ett verk av politiker, för politiker. Vad hände med folkets vilja?
Politikerna har mer att värna än det egna partiets politik. Nämligen medborgarnas förtroende för demokratin, politiken som helhet samt dess företrädare politikerna.
Fler och fler medborgare upplever att de saknar ett alternativ att rösta på, ett parti som de kan känna samhörighet med och politiker som för deras talan. När politikerna distanserar sig genom att skapa egna regler som gynnar dem själva påverkas synen på dem och på partierna. Klyftan mellan folket och politikerna växer.
Samhället är under stor och snabb förändring och det finns en oro bland medborgarna om hur framtiden kommer att se ut. I detta läge är det särskilt viktigt med en stabil politik som är stadigt förankrad hos folket. Folket och politikerna måste gå i takt.
På riksplanet styrs politiken tyvärr allt mer av markeringar och signaler som lett till låsningar och byggandet av murar som hindrar framdriften av politiken. Det finns en föreställning om att samarbete eller kompromisser med andra är att ge upp sig själv och sin politik. Det är naturligtvis helt felaktigt. Att man försöker få igenom sin politik så långt det bara går, men accepterar att man inte får hela sin vilja igenom, är inte ett nederlag utan hedervärt.
Vi behöver inte mer polarisering i Sverige, snarare fler nyanser. Vi borde arbeta på att mötas mer och bygga fler broar. Politikerna borde gå före i detta avseende och visa att det går att verka tillsammans i en anda av respekt, trots olika åsikter.
Demokratin ska inte tas för given. Den förutsätter att människor är beredda att stödja och upprätthålla den. Politiska överenskommelser bör vara av sakpolitisk karaktär - inte göras för att säkra makt och sätta folket åt sidan.
Åtta partier finns i riksdagen i dag. Jag kan inte köpa att dessa genom samtal och förhandling inte skulle kunna komma fram till en budget som en majoritet av ledamöterna i riksdagen kan stå bakom. Det ska inte behövas någon decemberöverenskommelse.
Politikerna måste sluta sura över att det politiska landskapet inte ser ut som just de önskar och i stället börja hugga i. Öppenhet, ödmjukhet och samarbete är vägen framåt. Det är att ta ansvar.
Josefin Utas, kommunpolitiker (MP) i Sollentuna
Budgeten röstades igenom på grund av den så kallade decemberöverenskommelsen som har gjorts mellan sex av riksdagspartierna. Den innebär att en minoritetsregering kan få igenom sin budget, även om det saknas majoritet för den i riksdagen. Det här är fel anser jag. Folket borde stå bakom själva innehållet i budgeten, inte bara den överenskommelse som ingåtts som ger minoriteten hela makten över budgeten.
Överenskommelsen framhävs som en nödvändighet. ”Landet måste gå att styra” sägs det. Och ”det hade blivit politiskt kaos” om den inte hade slutits eftersom Sverigedemokraterna har hotat att fälla varje regering som inte rättar sig efter deras krav.
Saken är att vad som går att uppnå bestäms av ambitionsnivån hos politikerna. Uttalandena speglar politikernas ovilja att släppa prestigen och hitta nya samarbeten och möjligheter. Överenskommelsen handlar således om att förenkla politikernas eget jobb och slippa kompromissa. Den är ett verk av politiker, för politiker. Vad hände med folkets vilja?
Politikerna har mer att värna än det egna partiets politik. Nämligen medborgarnas förtroende för demokratin, politiken som helhet samt dess företrädare politikerna.
Fler och fler medborgare upplever att de saknar ett alternativ att rösta på, ett parti som de kan känna samhörighet med och politiker som för deras talan. När politikerna distanserar sig genom att skapa egna regler som gynnar dem själva påverkas synen på dem och på partierna. Klyftan mellan folket och politikerna växer.
Samhället är under stor och snabb förändring och det finns en oro bland medborgarna om hur framtiden kommer att se ut. I detta läge är det särskilt viktigt med en stabil politik som är stadigt förankrad hos folket. Folket och politikerna måste gå i takt.
På riksplanet styrs politiken tyvärr allt mer av markeringar och signaler som lett till låsningar och byggandet av murar som hindrar framdriften av politiken. Det finns en föreställning om att samarbete eller kompromisser med andra är att ge upp sig själv och sin politik. Det är naturligtvis helt felaktigt. Att man försöker få igenom sin politik så långt det bara går, men accepterar att man inte får hela sin vilja igenom, är inte ett nederlag utan hedervärt.
Vi behöver inte mer polarisering i Sverige, snarare fler nyanser. Vi borde arbeta på att mötas mer och bygga fler broar. Politikerna borde gå före i detta avseende och visa att det går att verka tillsammans i en anda av respekt, trots olika åsikter.
Demokratin ska inte tas för given. Den förutsätter att människor är beredda att stödja och upprätthålla den. Politiska överenskommelser bör vara av sakpolitisk karaktär - inte göras för att säkra makt och sätta folket åt sidan.
Åtta partier finns i riksdagen i dag. Jag kan inte köpa att dessa genom samtal och förhandling inte skulle kunna komma fram till en budget som en majoritet av ledamöterna i riksdagen kan stå bakom. Det ska inte behövas någon decemberöverenskommelse.
Politikerna måste sluta sura över att det politiska landskapet inte ser ut som just de önskar och i stället börja hugga i. Öppenhet, ödmjukhet och samarbete är vägen framåt. Det är att ta ansvar.
Josefin Utas, kommunpolitiker (MP) i Sollentuna
Ref: https://josefinutas.wordpress.com/2015/05/29/asiktskorridoren-finns-den/
Ref: http://fnordspotting.blogspot.se/2015/06/skolgardsmobbarvanstern-del-2.html
-----------------------------------------------
Skam är rätt beteckning för demokraturmaffian, de 7Partistiska landsförrädarna. Landsförräderi - inte till utländsk makt - men väl mot svenska folket också tillämpligt. Det folk som idag uppvisare en klar majoritet för en nedbantad invandring, medan rikspolitikerna slagit dövörat till, och likt strutsar fortsätter det psykopatiska fulspelet, som riksdåren Reinfeldt skapade, via sitt oförblommerade hat mot sverigedemokraterna, samt de av honom nedvärderade medborgarna, kallade 'Det sovande folket'. Det senare uttrycket äger dock ett visst berättigande, fast i en annan mening. De slökorkar som fortfarande accepterar totalitarism, går på lögner och förtigande av fakta, utgjorde i senaste valet 87%. Nu färre, men ändå runt 80%, en skrämmande uppvisning i hjärntvätt och ointresse. Att kommunister, vare sig de är gröna (mp) eller röda (v), är oförbätterliga samhällsfiender, det vet vi. Men att övriga 7Partier lämnat demokratin bakom sig är ett historiskt faktum, och mycket illavarslande. Uttrycket "DDR försvann inte, flyttade bara några mil norrut över Östersjön" visade sig vara profetiskt. Idag uppvisar Sverige ett styrelseskick som är västvärldens mest odemokratiska, myntaren av begreppet blev i praktiken sannspådd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar