Med anledning av debatt artikel i DN 1 juni 2015 av ett närmast oräkneligt antal generalsekreterare och motsvarande chefer för diverse NGOs, vill jag anföra några synpunkter i kraft av min kompetens och mångåriga erfarenhet av allt som rör eventuella klimatförändringar.
- Från departement till förskola, från höger till vänster, från svenskt näringsliv till Greenpeace, från FN till kommunala miljörådgivare, från Australien till Kanada, samma budskap: Koldioxid är planetens förbannelse, något måste göras.
Detta kallas konsensus och är mycket farligt, som masshysteri ungefär.
Politiker, byråkrati, massmedia och miljörörelsen leker följa John enligt devisen: “Varför tänka själv, när man kan tycka som alla andra”. Klimatfrågan är en riktig kronjuvel för regler- och övervakningsfanatiska politiker och byråkrater.
Inom vetenskapen är enögdheten långt ifrån lika utbredd, men många skeptiker ligger lågt av hänsyn till sina forskningsanslag och risken att bli häcklade av aktivister eller mästrade av kollegor med den rätta tron.
Så vad är då koldioxid? Koldioxid är livets gas. Växtligheten förbrukar koldioxid i frenetisk takt. Koldioxiden omvandlas därvid till syrgas och organiskt material dvs kol bundet i diverse organiska föreningar som återfinns i allt levande material men även i diverse dött material såsom ved eller fossila bränslen.
Gudskelov finns effektiva processer som återför koldioxiden till atmosfären. Det handlar om hela näringskedjan – mat in koldioxid ut. I sista hand är det mikrobiell nedbrytning som gör jobbet. Men lite koldioxid förloras genom att organiskt material begravs utan att brytas ned, t ex delar av plankton som fallit ner på havsbotten kan bäddas in i sediment utan att brytas ner. Tack vare denna lilla men farliga förlust så är livet på jorden sannolikt sedan länge svältfött på koldioxid. Koldioxidhalten är farligt nära så låga nivåer att växtligheten blir lidande.
Det har visats i mängder av undersökningar att växtligheten gynnas av mer koldioxid. Det växer mer och snabbare. Lika viktigt är att växterna klarar sig med mindre vatten. Avsevärt större skördar och krympande ökenområden kan förväntas när koldioxidhalten stiger i atmosfären. Detta är ett dokumenterat faktum. Mer koldioxid är i sanning en välsignelse för mänskligheten.
Hur påverkas då klimatet av koldioxid? Troligen obetydligt. Man kan tänka sig koldioxiden som ett florstunt täcke som dels ger en smula extra isolering, dels bidrar till att utjämna temperaturen över jorden.
Lite varmare kan det bli, men detta kommer knappast att märkas över nya köld- och värmeperioder som ingen kan förklara. Vi bör också betänka att lite varmare klimat är fördelaktigt. Den så kallade lilla istiden (ungefär 1500-1850) var periodvis förfärlig med missväxt, massdöd i pest, häxprocesser med mera elände.
De hot som vi dagligen serveras om koldioxidens skadeverkningar, till exempel översvämningar och fler och starkare stormar, är tagna ur luften. Tvärtom så bör den förväntade något jämnare temperaturen minska risken för busväder.
Även förutsägelserna om kraftigt stigande havsnivåer har kommit på skam; havsnivån synes stiga som den gjort alltsedan den lilla istiden, långsamt och i något varierande takt.
De våldsamma tropiska orkaner som härjar med varierande styrka och frekvens är förfärliga men uppvisar ingen signifikant ökning.
Vilka är då de alarmistiska argumenten? Med gigantiska datormodeller försöker man simulera hur en ökande koldioxidhalt kan påverka klimatets utveckling. Resultatet brukar visa på en varmare framtid, ibland mycket varmare. Resultaten kallas projektioner eller scenarier, vilket är något annat än prognoser. I själva verket är prognosvärdet obefintligt.
Mot slutet av 90-talet dök det upp en serie studier av trädringar mm från de senaste 1000 åren. Resultatet presenterades som en temperaturkurva som liknade en hockeyklubba: små variationer under 900 år följt av skarpt ökande temperatur under 1900-talet. Denna kurva fick enormt genomslag bland annat genom uppbackning av FN:s klimatpanel IPCC. Kurvan har nu spelat ut sin roll – den visade sig vara resultatet av inkompetent analys.
Hela tiden dyker det upp nya symptom i massmedia, som anses “bevisa” den pågående och förväntade uppvärmningen. Arktis har länge varit populärt. Isbjörnarna hotas, och runt om på jorden finns det förändringar som tyder på det ena eller det andra. Genom lämpligt urval kan man troliggöra vad som helst.
Hur kommer det sig att föreställningen om ett apokalyptiskt hot mot klimatet uppstått och bitit sig fast? Ingen vet riktigt men kanske har det gått till så här.
Vetenskapare levererar en hypotes som fångas upp av ideologiska krafter som ser intressanta möjligheter, t ex miljörörelsen som bedriver effektiv lobbyism. Massmedia faller till föga och sedan är det bara för politikerna att rätta in sig i ledet. Sanningen är därmed fastställd. De som vågar opponera sig blir idiotförklarade eller skällda för att vara köpta.
Sätt stopp för den livsfientliga propagandan, ni som har makt att påverka. Försök se det positiva med mer koldioxid och lugna ner er. Fossila bränslen och mer koldioxid är en välsignelse för mänskligheten.
Gösta Walin är professor emeritus i oceanografi, docent i teoretisk fysik
Källa: http://detgodasamhallet.com/2015/06/05/gastskribent-gosta-wallin-en-valsignelse-for-manskligheten/
fredag 5 juni 2015
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar