Avpixlat
har under lång tid belyst det utbredda och eskalerande asylmissbruk som
går under den nyspråkliga beteckningen “ensamkommande flyktingbarn”. Nu
erkänner Migrationsverket att dessa “barn” inte är flyktingar utan
ekonomiska migranter.
- I en överväldigande majoritet av fallen är ett “ensamkommande flyktingbarn” i själva verket inte ett barn utan en ung man i 20-25-årsåldern från Afghanistan eller Somalia som inte kommit ensam till Sverige utan i grupp med hjälp av människosmugglare och som inte har några giltiga flyktingskäl. I framför allt Sverige har ansvariga politiker dock valt att blunda för missbruket, inte minst av rädsla för den svenska mediekratins drev där den som protesterat mot asylmissbruket anklagats i krigsrubriker för att vilja skicka barn i döden.
Konsekvensen av att det i Sverige är MP- och V-röstande journalister som bestämmer politiken har bland annat lett till att Sverige tar emot och beviljar asyl till i särklass flest “ensamkommande” i hela EU. Antalet ökar dessutom exponentiellt för varje år. Redan för några år sedan när siffrorna per år låg kring ett par tre tusen stack Sverige ut. Under 2015 prognostiserar Migrationsverket att 12.000 “ensamkommande” kommer att söka asyl i Sverige. Bara under juni månad i år kom lika många “ensamkommande” till Sverige som det för några år sedan gjorde under ett helt år.
Trots att det alltså nästan uteslutande handlar om unga vuxna män som varken är barn, ensamma eller flyktingar, ges denna grupp en gräddfil i det svenska asylmottagandet. Asyl beviljas nästan alltid, den felaktigt uppgivna åldern ifrågasätts endast i extremt uppenbara fall då “barnet” kan antas vara närmare 30-årsåldern. Asylberättelserna kontrolleras inte heller och även när de i efterhand uppdagas vara osanna sker ingen omprövning av asylbesluten.
Eftersom de unga männen klassas som barn har de också rätt till ett batteri av förmåner i mottagandet som inte andra asylsökande har. Det innebär bland annat en personaltäthet på boendena som vida överstiger vad som gäller någon omsorgsform för svenskar, exempelvis på äldreboenden. Det innebär också förtur till platser inom barnpsykiatrin där det för svenska riktiga barn råder stor brist på plats och kötiderna är långa. I många fall missbrukas även detta av de “ensamkommande” som simulerar ett självskadebeteende eller en våldsamt utagerande psykisk problematik i syfte att öka chanserna att få stanna.
Sammantaget innebär all denna positiva särbehandling att mottagandet av “ensamkommande” är extremt dyrt. Varje “barn” kostar de svenska skattebetalarna cirka en miljon kronor om året. Det är dessutom pengar som i allt större utsträckning tas från biståndsbudgeten. Varje sådan miljon som idag används till att erbjuda en asylfuskare en prinstillvaro i Sverige skulle räcka till att ge tusentals riktiga flyktingar skydd, mat, vatten, medicin osv i oroshärdarnas närområden.
Sverigedemokraterna är det enda av de politiska partierna som påtalat det inhumana i att använda svenska biståndspengar på detta ineffektiva och bakvända sätt. Sverigevänlig alternativmedia är de enda medier som konsekvent har problematiserat såväl detta som det omfattande asylmissbruk som döljer sig bakom mottagandet av “ensamkommande”. Övriga politiska partier och allmänmedia har i stället konsekvent och medvetet ägnat sig åt desinformation.
Nu kryper dock ansvariga på Migrationsverket till korset och erkänner att “ensamkommande” inte är flyktingar och inte heller ensamma, utan i stället vuxna ekonomiska migranter som ofta fungerar som ankare för att när de beviljats asyl ta hit hela familjen som anhöriga. Dessa anhöriga, som alltså t o m formellt saknar asylstatus behöver inte heller de kunna försörja sig själva utan erbjuds tidsobegränsad försörjning på de svenska skattebetalarnas bekostnad. Konkret handlar det i de flesta fall om 10 år eller mer av bidragsförsörjning och samtidigt full och fri tillgång till alla skattefinansierade tjänster som man inte bidrar med en enda arbetad timme eller skattekrona till.
Helena Carlestam, som är omvärldsanalytiker på Migrationsverket, vidgår bl.a. följande till media (DN och SVT) om varför afghanska och somaliska unga män väljer just Sverige och varför man försöker göra detta under förespegling av att vara barn:
Värt att notera är att det cirkeldiagram som SVT Nyheter visar i inslaget inte tar hänsyn till ländernas storlek befolkningsmässigt och ekonomiskt. Sverige med ca 10 miljoner invånare tar emot nästan 30 procent av alla “ensamkommande”, vilket även i absoluta tal är i särklass mest i hela EU. På andra plats kommer Tyskland med 18 procent. Men Tyskland har en befolkning och ekonomi som är nästan 10 gånger större än Sveriges. Även om Tyskland skulle ta emot lika många ensamkommande som Sverige skulle det utgöra en procentuellt sett långt mindre belastning på landets ekonomi än vad som är fallet för Sverige.
Också värt att notera är att SVT i sitt inslag påstår att “barnen” skulle vara i åldrarna 13-17 år, något som även DN hävdar i en artikel. Det stämmer inte. Dels grundar sig den uppgiften på de åldersuppgifter som “barnen” själva uppgett, som i de allra flesta fall är grovt felaktiga och dels berättar inte SVT att de yngre “ensamkommande” som anländer till Sverige tillhör en annan grupp som inte kommer med människosmugglare utan skickas av föräldrar till släktingar som redan finns i Sverige. Gruppen under 15 år utgör endast några få procent av det totala antalet. Ett exempel på detta är den palestinska flicka Yara som skickades till släktingar i Sverige för att få ett bättre liv men i stället brutalt misshandlades till döds av dessa släktingar.
Att “ensamkommande”-fenomenet handlar om något helt annat än flykt undan krig visar också det faktum att endast ett fåtal “ensamkommande” kommer från det hårt krigsdrabbade Syrien. I stället är det från det relativt lugna Afghanistan som en helt överväldigande majoritet kommer, följt av Somalia där det numera också är jämförelsevis lugnare.
Slutligen är det även värt att notera att ökningen av antalet ensamkommande liksom asylinvandringen till väst i stort har ökat stadigt under lång tid. Det handlar alltså inte om någon tillfällig topp så som svenska sjuklöverpolitiker och allmänmedia försöker göra gällande när man vill framställa asylinvandringen som en långsiktig vinst för Sverige, som kanske kostar pengar just nu men är en investering för framtiden när de som nu kommer integrerat sig i och börjat bidra till det svenska samhället med arbete och skattepengar.
I verkligheten är massinvandringen en ständig minuspost i statens, landstingens och kommunernas budgetar. Det är dessutom röda siffror som blir alltmer röda för varje år. För ett par decennier sedan handlade det om nettokostnader i storleksordningen några tiotals miljarder om året. Idag handlar det om hundratals miljarder. Och inget slut på kostnadsökningarna är heller i sikte. Tvärtom prognostiseras asylströmmarna öka ännu mer under överskådlig framtid. Massinvandringen är således en verksamhet som aldrig kommer att gå med vinst utan tvärtom fortsätta generera årliga och allt större underskott.
En stadigt minskande andel av asylströmmarna består därtill av personer med verkliga flyktingskäl. I nio fall av tio har exempelvis de som söker asyl i Sverige numera kastat sina ID-handlingar i syfte att dölja att de (i likhet med de ensamkommande) inte är flyktingar utan ekonomiska migranter. Det innebär att asylströmmarna inte alls i samma utsträckning minskar när krig och katastrofer av mer tillfällig natur är över. I stället handlar det om en stadigt ökande folkvandring från den lågutvecklande delen av världen till den högutvecklade.
Sådana strömmar har världen sett tidigare. För svenskt vidkommande var den stora emigrationen till USA i slutet av 1800-talet en sådan. Den avgörande skillnaden jämfört med idag – och som de massinvandringsförespråkare som ofta nämner utvandringen till USA “glömmer” att nämna – är att dåtidens svenska USA-migranter inte erbjöds livslång försörjning, bostad och heltäckande social välfärd på skattebetalarnas bekostnad.
- I en överväldigande majoritet av fallen är ett “ensamkommande flyktingbarn” i själva verket inte ett barn utan en ung man i 20-25-årsåldern från Afghanistan eller Somalia som inte kommit ensam till Sverige utan i grupp med hjälp av människosmugglare och som inte har några giltiga flyktingskäl. I framför allt Sverige har ansvariga politiker dock valt att blunda för missbruket, inte minst av rädsla för den svenska mediekratins drev där den som protesterat mot asylmissbruket anklagats i krigsrubriker för att vilja skicka barn i döden.
Konsekvensen av att det i Sverige är MP- och V-röstande journalister som bestämmer politiken har bland annat lett till att Sverige tar emot och beviljar asyl till i särklass flest “ensamkommande” i hela EU. Antalet ökar dessutom exponentiellt för varje år. Redan för några år sedan när siffrorna per år låg kring ett par tre tusen stack Sverige ut. Under 2015 prognostiserar Migrationsverket att 12.000 “ensamkommande” kommer att söka asyl i Sverige. Bara under juni månad i år kom lika många “ensamkommande” till Sverige som det för några år sedan gjorde under ett helt år.
Trots att det alltså nästan uteslutande handlar om unga vuxna män som varken är barn, ensamma eller flyktingar, ges denna grupp en gräddfil i det svenska asylmottagandet. Asyl beviljas nästan alltid, den felaktigt uppgivna åldern ifrågasätts endast i extremt uppenbara fall då “barnet” kan antas vara närmare 30-årsåldern. Asylberättelserna kontrolleras inte heller och även när de i efterhand uppdagas vara osanna sker ingen omprövning av asylbesluten.
Eftersom de unga männen klassas som barn har de också rätt till ett batteri av förmåner i mottagandet som inte andra asylsökande har. Det innebär bland annat en personaltäthet på boendena som vida överstiger vad som gäller någon omsorgsform för svenskar, exempelvis på äldreboenden. Det innebär också förtur till platser inom barnpsykiatrin där det för svenska riktiga barn råder stor brist på plats och kötiderna är långa. I många fall missbrukas även detta av de “ensamkommande” som simulerar ett självskadebeteende eller en våldsamt utagerande psykisk problematik i syfte att öka chanserna att få stanna.
Sammantaget innebär all denna positiva särbehandling att mottagandet av “ensamkommande” är extremt dyrt. Varje “barn” kostar de svenska skattebetalarna cirka en miljon kronor om året. Det är dessutom pengar som i allt större utsträckning tas från biståndsbudgeten. Varje sådan miljon som idag används till att erbjuda en asylfuskare en prinstillvaro i Sverige skulle räcka till att ge tusentals riktiga flyktingar skydd, mat, vatten, medicin osv i oroshärdarnas närområden.
Sverigedemokraterna är det enda av de politiska partierna som påtalat det inhumana i att använda svenska biståndspengar på detta ineffektiva och bakvända sätt. Sverigevänlig alternativmedia är de enda medier som konsekvent har problematiserat såväl detta som det omfattande asylmissbruk som döljer sig bakom mottagandet av “ensamkommande”. Övriga politiska partier och allmänmedia har i stället konsekvent och medvetet ägnat sig åt desinformation.
Nu kryper dock ansvariga på Migrationsverket till korset och erkänner att “ensamkommande” inte är flyktingar och inte heller ensamma, utan i stället vuxna ekonomiska migranter som ofta fungerar som ankare för att när de beviljats asyl ta hit hela familjen som anhöriga. Dessa anhöriga, som alltså t o m formellt saknar asylstatus behöver inte heller de kunna försörja sig själva utan erbjuds tidsobegränsad försörjning på de svenska skattebetalarnas bekostnad. Konkret handlar det i de flesta fall om 10 år eller mer av bidragsförsörjning och samtidigt full och fri tillgång till alla skattefinansierade tjänster som man inte bidrar med en enda arbetad timme eller skattekrona till.
Helena Carlestam, som är omvärldsanalytiker på Migrationsverket, vidgår bl.a. följande till media (DN och SVT) om varför afghanska och somaliska unga män väljer just Sverige och varför man försöker göra detta under förespegling av att vara barn:
- Det är för att söka ett bättre liv. Det är antingen en del i en familjemigration eller så är det för att hitta en utbildning eller ett arbete. Ofta ser vi att barnen kommer först, därefter resten av familjen. Kanske tänker man att det är lättare för barn att få asyl. Eller så skickar man i väg sina barn i hopp om att de ska få en bättre framtid. [Att så många väljer Sverige] har att göra med att vi har så generös praxis och mottagningsvillkor och att det sedan tidigare finns många från t ex Afghanistan i Sverige.Terje Torvik, som är verksamhetsexpert på Migrationsverket säger följande om de ständigt nya svenska rekorden i mottagande av ensamkommande:
– För bara ett par år sedan tyckte man det var många om det kom 300 barn på en månad. Nu kommer det lika många på en vecka.En bidragande orsak till att Sverige får en allt större andel ensamkommande på sitt bord är också att de stora ankomstländerna vid Medelhavet, Italien och Grekland, till stor del upphört med att registrera och ta fingeravtryck på dessa migranter eftersom man vet att de ändå är på väg till Sverige. Det innebär att Dublinförordningen om första mottagarlands ansvar sätts ur spel. Sverige har dock också på eget initiativ valt att strunta i Dublinförordningen för ensamkommande, även i de fall det finns registreringar i länder som Italien och Grekland. Dessa “barn” får ändå söka asyl på nytt i Sverige eftersom den svenska journalistkåren och därmed denna kår underställda sjuklöverpolitiker och myndighetsansvariga anser att den mottangadestandard som dessa länder erbjuder inte är tillräckligt hög.
Värt att notera är att det cirkeldiagram som SVT Nyheter visar i inslaget inte tar hänsyn till ländernas storlek befolkningsmässigt och ekonomiskt. Sverige med ca 10 miljoner invånare tar emot nästan 30 procent av alla “ensamkommande”, vilket även i absoluta tal är i särklass mest i hela EU. På andra plats kommer Tyskland med 18 procent. Men Tyskland har en befolkning och ekonomi som är nästan 10 gånger större än Sveriges. Även om Tyskland skulle ta emot lika många ensamkommande som Sverige skulle det utgöra en procentuellt sett långt mindre belastning på landets ekonomi än vad som är fallet för Sverige.
Också värt att notera är att SVT i sitt inslag påstår att “barnen” skulle vara i åldrarna 13-17 år, något som även DN hävdar i en artikel. Det stämmer inte. Dels grundar sig den uppgiften på de åldersuppgifter som “barnen” själva uppgett, som i de allra flesta fall är grovt felaktiga och dels berättar inte SVT att de yngre “ensamkommande” som anländer till Sverige tillhör en annan grupp som inte kommer med människosmugglare utan skickas av föräldrar till släktingar som redan finns i Sverige. Gruppen under 15 år utgör endast några få procent av det totala antalet. Ett exempel på detta är den palestinska flicka Yara som skickades till släktingar i Sverige för att få ett bättre liv men i stället brutalt misshandlades till döds av dessa släktingar.
Att “ensamkommande”-fenomenet handlar om något helt annat än flykt undan krig visar också det faktum att endast ett fåtal “ensamkommande” kommer från det hårt krigsdrabbade Syrien. I stället är det från det relativt lugna Afghanistan som en helt överväldigande majoritet kommer, följt av Somalia där det numera också är jämförelsevis lugnare.
Slutligen är det även värt att notera att ökningen av antalet ensamkommande liksom asylinvandringen till väst i stort har ökat stadigt under lång tid. Det handlar alltså inte om någon tillfällig topp så som svenska sjuklöverpolitiker och allmänmedia försöker göra gällande när man vill framställa asylinvandringen som en långsiktig vinst för Sverige, som kanske kostar pengar just nu men är en investering för framtiden när de som nu kommer integrerat sig i och börjat bidra till det svenska samhället med arbete och skattepengar.
I verkligheten är massinvandringen en ständig minuspost i statens, landstingens och kommunernas budgetar. Det är dessutom röda siffror som blir alltmer röda för varje år. För ett par decennier sedan handlade det om nettokostnader i storleksordningen några tiotals miljarder om året. Idag handlar det om hundratals miljarder. Och inget slut på kostnadsökningarna är heller i sikte. Tvärtom prognostiseras asylströmmarna öka ännu mer under överskådlig framtid. Massinvandringen är således en verksamhet som aldrig kommer att gå med vinst utan tvärtom fortsätta generera årliga och allt större underskott.
En stadigt minskande andel av asylströmmarna består därtill av personer med verkliga flyktingskäl. I nio fall av tio har exempelvis de som söker asyl i Sverige numera kastat sina ID-handlingar i syfte att dölja att de (i likhet med de ensamkommande) inte är flyktingar utan ekonomiska migranter. Det innebär att asylströmmarna inte alls i samma utsträckning minskar när krig och katastrofer av mer tillfällig natur är över. I stället handlar det om en stadigt ökande folkvandring från den lågutvecklande delen av världen till den högutvecklade.
Sådana strömmar har världen sett tidigare. För svenskt vidkommande var den stora emigrationen till USA i slutet av 1800-talet en sådan. Den avgörande skillnaden jämfört med idag – och som de massinvandringsförespråkare som ofta nämner utvandringen till USA “glömmer” att nämna – är att dåtidens svenska USA-migranter inte erbjöds livslång försörjning, bostad och heltäckande social välfärd på skattebetalarnas bekostnad.
Källa: http://avpixlat.info/2015/07/04/migrationsverket-erkanner-ensamkommande-ar-inte-flyktingar/
Ref: http://www.exponerat.net/anna-dahlbergs-ledare-i-expressen-belyser-ensamkommande-kaoset/
--------------------------------------
- Det är en skandal utan dess like, att dess vuxna skägg-gangsters släpps in i landet öht. Kraftiga fängelsestraff borde vara följden, för alla inblandade myndighetspersoner, de högsta inom Migverket livstid.
Ref: http://www.exponerat.net/anna-dahlbergs-ledare-i-expressen-belyser-ensamkommande-kaoset/
--------------------------------------
- Det är en skandal utan dess like, att dess vuxna skägg-gangsters släpps in i landet öht. Kraftiga fängelsestraff borde vara följden, för alla inblandade myndighetspersoner, de högsta inom Migverket livstid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar