- Migrationsverket låter meddela att man under första halvåret kunnat peka ut drygt 40 personer som beskrivs som misstänkta terrorister och krigsförbrytare när de sökt asyl i Sverige. Det borde inte komma som en överraskning att dessa personer kommer hit, med tanke på att IS officiellt proklamerat att de har för avsikt att upprätta ett världsomspännande kalifat och att man använder flyktingströmmarna till Europa för att smuggla in terrorister till bland annat Sverige.
Den stora överraskningen torde snarare vara att dessa personer uppmärksammas alls, med tanke på den övermänskliga belastningen på Migrationsverkets anställda, verkets målsättning att korta ner handläggningstiderna och dess praxis att sätta de minst erfarna handläggarna för att avgöra ärenden från Syrien, vilket Ivar Arpi har uppmärksammat på SvD:s ledarplats.
Positivt är att dessa 40 har upptäckts, men tanken smyger sig på: Hur många har då slunkit igenom?
Att det ens kan vara möjligt för terrorister och krigsförbrytare att oupptäckta ta sig in i Sverige, menar jag till stor del handlar om den svenska viljan att vara snäll mot allt och alla. ”Är man bara snäll mot andra, är de snälla tillbaka” är en övertygelse som gnuggats in med modersmjölken och marinerat den svenska folksjälen. Vi är helt enkelt övertygade om att ingen kan vilja oss något ont, eftersom vi är så snälla.
För ett land som självsäkert deklarerat sig såsom varande en ”humanitär stormakt”, bär det dessutom emot att kräva att en person ska kunna bevisa sin identitet eller att ens ställa kritiska frågor till människor som man uppfattar som utsatta och hjälpsökande.
Låt mig en gång för alla slå fast något mycket viktigt: Att tro gott om andra människor är en i grunden hedervärd och god egenskap. Men. Det finns en punkt där snällhet och välvilja övergår i destruktiv naivitet.
Alla lever nämligen inte med Bamse som främsta förebild. Man behöver dessutom vara både döv och blind för att inte uppfatta vad som händer i världen – en värld som vårt land faktiskt är en del av. Det finns människor som inte är snälla. Det finns faktiskt människor som är rent ut sagt onda och som har förklarat krig mot alla oliktänkande, inklusive oss och den västerländska demokratin. Vi kan inte räkna med att dessa människor, som är beredda att döda och dö för sin ideologi, lägger sina övertygelser på hyllan för att de kommer till Sverige. Hur snälla vi än är.
Frågan som måste ställas är också vad det innebär att vara snäll?
Själva poängen med att välkomna människor som flyr från krig och förföljelse borde väl vara att erbjuda offren, inte gärningsmännen, en säker tillvaro? Att en asylsökande som flytt folkmordet i Syrien eller Irak ska hamna på stolen bredvid en IS-anhängare i Migrationsverkets väntrum är då helt oacceptabelt.
Nu handlar det inte längre primärt om att vara snäll mot alla, utan om att skydda dem som verkligen behöver det. Nu handlar det om att ta ansvar.
I samma ögonblick som en person accepterar en plats i Sveriges riksdag, accepterar den inte bara att motta en rundlig lön utan även att bära ansvar för nationen och dess medborgare. Det är dags att axla det ansvaret nu. På riktigt.
Därför behövs ett tydligt ställningstagande mot terrorism, vilket måste inkludera en, till den rådande situationen anpassad, lagstiftning. All form av stödjande av, eller aktivt deltagande i, terrororganisationer måste bestraffas. Dessutom måste Migrationsverket, Säpo och övriga berörda myndigheter tilldelas tillräckliga resurser för att identifiera asylsökande terrorister och utan dröjsmål avvisa dessa från landet. Allt annat är ett oförlåtligt och irreversibelt svek mot de människor som är i verkligt behov av skydd i vårt land.
Även om det är ett både kostsamt och svårt projekt, är det långt enklare att mota Olle i grind, än att fösa ut björnen när han väl är inne i fårhuset.
Helena Edlund
Källa: http://detgodasamhallet.com/2015/07/17/nar-snallheten-bedrar-visheten/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar