I Almedalen blir allting tydligt

Vi möter honom när vi kommer stretande från Almedalen uppför den branta Hästgatsbacken i Visby. Han kommer vinglande på cykel i folkmyllret och vet inte vart han ska. Vilken tur att jag har karta med mig och kan visa honom vägen.

- Han är bekant med mitt sällskap, och jag får senare veta att han är riksdagsman (s) och före detta kommunalråd i en liten kommun i landsorten. När han förstår att vi har lyssnat på SD-ledaren Jimmie Åkessons tal spänner han ögonen i mig och säger:

– Så du vill inte ha ett inkluderande samhälle?

"Nej, jag vill verkligen inte ha ett samhälle som inkluderar vem som helst som inte ens har asylskäl. Sverige är svenskarnas land". Det säger jag till honom.

“Ge mig en halvtimme så ska jag omvända dig”

Han ser chockad ut. Det var inte ett svar han väntade sig. Frågan var ju avsedd att framkalla skuld, men här föll den på hälleberget. Han konstaterar helt korrekt att vi har olika människosyn. Nu börjar hans känsloargument ta slut. “Människosyn” är också ett sådant där skuldladdat kodord som ska täppa till munnen på folk.

– “Ge mig en halvtimme så ska jag omvända dig,” säger socialdemokraten från landsorten. Jag brister i gapskratt. Han har inte en aning om vem han pratar med.

Vi var många som tänkte “Hut går hem till sist”
 Emma Henriksson (kd) kommer förbi i blommig långklänning. För några veckor sedan sparkades hon som kristdemokraternas gruppledare i riksdagen av partiledaren Ebba Busch Thor, som uppges sakna förtroende för Emma Henriksson. Henriksson känner uppenbarligen s-politikern mycket väl, och några politiska motsättningar över blockgränsen verkar inte föreligga.

Hon har naturligtvis inte en aning om att den dagen hon sparkades, den 9 juni, var en dag med champagneläge. Vi var många som hurrade och tänkte “Hut går hem till sist”. Det gör faktiskt det.

Emma Henrikssons smutsiga retorik

Emma Henriksson är nämligen prototypen för en mobbare. Hon är en av de riksdagsledamöter som med störst frenesi och ohederlig och smutsig retorik har gjort sitt yttersta för att misstänkliggöra och kasta skit på Sverigedemokraterna i riksdagens kammare.

Här kan hon ses i aktion i riksdagen 2011 i Jan Millds film (från cirka 2:50) när hon debatterar med Kent Ekeroth (SD). Hon kör sitt vanliga falskspel för att bortförklara invandrares stora överrepresentation i brottslighet. Emma Henriksson låtsas vilja göra det till en fråga om genetik.

“Man ( hon menar SD) målar upp en bild av de värsta brott som vi kan utsättas för, våldtäkt, mord, brutalt våld, och så sammanknippar man det med invandrare. De som lyssnar ska få en känsla av att de som har fötts i ett annat land, de har en annan typ av gener, lite våldsammare gener. Dem ska vi inte ha här! Dem ska vi utvisa!

Är det så att Sverigedemokraterna menar att genuppsättningen hos människor som inte är födda i Sverige eller något av våra nordiska grannländer är sådan att man som människa blir mer våldsam?”

Fyra år senare går det inte lika lätt att kläcka ur sig sådan smörja. Hut går hem till sist, som sagt.

Trafikstockning i åsiktskorridoren

Oturligt nog fick SVT Rapports politiske kommentator Mats Knutson, 51, hjärtinfarkt alldeles före Politikerveckan i Almedalen. För första gången sedan 1992 kunde han inte delta.

Det känns symboliskt. Politikerveckan, eller Almedalsveckan, i Visby är en jätteinfarkt. En trafikstockning i åsiktskorridoren. ” Politikens egen Kiviks marknad” skriver Staffan Heimerson i Aftonbladet.

Almedalen är industri. Almedalen är elefantiasis. En hel stad byggs upp i den annars fridfulla parken. SVT, Sveriges Radio, TV4, Dagens Nyheter har egna kvarter. Public service, som inte behöver tänka på pengar, ståtar med egna hus i två våningar. Miljonerna rullar, licensbetalarna betalar. Paviljongerna kan säkert byggas om till modulbostäder för nyanlända invandrare.

Här överskrids alla professionella gränser

Almedalen är politikernas och journalisternas lekhage, dagis och nattis. Rosévinet flödar i Visbys trånga gränder. Fler hamnar i tillnyktringscell än under Medeltidsveckan i augusti. Rosévinet är det sociala smörjmedel som lossar tungans och andra band hos politiker, lobbyister och mer än 800 journalister och får dem att frottera sig hejvilt med varandra.

Här överskrids alla professionella gränser mellan politiska makthavare och de som ska granska och bevaka dem – journalisterna. Visby tillhandahåller scenografin för en blomstrande konsensuskorruption där alla är vänner och rörande överens om en verklighetsuppfattning som stora delar av svenska folket inte delar. Alla avvikande uppfattningar riskerar att förstöra stämningen.

”Jag är i Almedalen, alltså är jag nån”
 Rosévinet kommer i tankbåtar från Provence, där rosé har lägsta status. Går till allt. Men passar inget. Staffan Heimerson skriver: 

“Jo, det passar i Almedalen. Rosé är okomplicerat, osofistikerat och lite bonnigt. Men det stärker argumenten. Partiledare kan inte prata politik utan att slira in på rosé. I ett rosérus slänger sig lobbyister, partiledare och fackföreningsmän, kommunikatörer och konsulter, näringslivshöjdare, höger och vänster, påtryckare och pratkvarnar från televisionen, stylister och strateger, narcissistiska statsvetare, opinionsmätare, mutkolvar och – värst av allt – eliten av rikets reportrar ner i världens största ormgrop.

Det är incest. Men Almedalsveckan beskrivs som ”en unik manifestation av svensk öppenhet”. Det är gosigt. Alla ropar: ”Ännu en box rosé, tack!” skriver Staffan Heimerson.

Vinet och det gränslösa umgänget ger framför allt en känsla:

”Jag är i Almedalen, alltså är jag nån.”

Veckans incestuösa höjdpunkt: DJ Battle
Almedalsveckans incestuösa höjdpunkt är discotävlingen DJ Battle på Kallis, det vill säga Kallbadhuset. Glimtar av årets DJ Battle kan ses här. 

Förra centerledaren Maud Olofsson hoppar omkring på dansgolvet till publikens applåder. Glömd är Nuonaffären, Sveriges sämsta affär någonsin som kostade de svenska skattebetalarna 40 miljarder kronor – lika mycket som hela försvarsbudgeten.  Glömt är att Olofsson – som första politiker på flera decennier – vägrade infinna sig till förhör i riksdagens konstitutionsutskott.

Det är obscent, det är anstötligt, det är vedervärdigt. Att se landsförrädare dansa och roa sig i det land som de har förstört för miljoner människor är faktiskt mer än jag klarar av.

Den gränslösa kulturministern

Kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke (mp) ålar sig i svart fodral på ett sätt som skulle smickra vilken porrdansös som helst. Hon är “regeringens mest frispråkiga företrädare” – en finare omskrivning för gränslöshet.

När reportern Björn af Kleen intervjuar henne i Dagens Nyheter kallar hon honom “Chokladmannen”. Citat ur intervjun:

“I bilen äter jag en chokladkaka till mellanmål. I kultur- och demokratiministerns jargong blir jag till slut ”choklad­mannen”.

– Vad sa du alldeles nyss, chokladmannen?! Vad var det du sa?

Jag borstar bort några flarn från byxorna.
Hon tar notis.

– Ja, det ser ju väldigt dåligt ut att ha en chokladfläck på snoppen!”

Eva Hamilton hoppar omkring med andra mediekändisar
Det var DJ Battle som förra året fick proppen att gå för Terje Carlsson, ordförande i Föreningen Grävande Journalister och huvudredaktör för debattsajten SVT Opinion.

På dansgolvet ser han sin högsta chef, SVT:s VD Eva Hamilton, hoppa omkring med andra makthavare inom media och politik, bland andra Åsa Romson (mp) som verkar ha spätt ut sitt redan dåliga omdöme och som några månader senare ska bli vice statsminister. Han ser också sin egen chef, Ylva M Andersson, dansa på DJ-tävlingen:

“Journalister dansar och skålar med makthavare som de är satta att granska. Miljön är väldigt kladdig.”

Kritik från en av de egna är inte populärt. Ylva M Andersson försvarade sig, inte särskilt övertygande, i SVT Debatt.

“Jag hade väldigt roligt och jag dansade inte med några politiker.”

Tillsammans med Christer Björkman vinner Eva Hamilton DJ Battle 2014. Spektaklet kan ses här.

“Det kladdiga fjäskandet sker helt öppet”
Terje Carlsson skriver i journalisternas fackförbundstidning Journalisten: 

“När jag kliver in på Kallis gör jag sällskap med flera hundra journalister, politiker och PR-folk. Många är berusade, helrör med champagne bärs ut och vakterna skäller åt folk att sluta dansa på borden.(…) Det är väldigt gott om politiker och journalister som dansar, skålar och skrattar tillsammans.

Det kladdiga fjäskandet sker helt öppet. Mitt under det viktiga supervalåret 2014, när vi journalister dränks i utspel, jippon och pr-kampanjer väljer våra chefer att åka hit och mingla med samma makthavare som vi har i uppdrag att granska. I en tid av besparingar så läggs resurser på representation istället för granskningar. På dansgolvet ser jag mellanchefer inom public service, och när SVT slår TV4 i DJ Battle jublas det rejält på Kallis.”

Hur mycket pengar bränner public service?

Vad kostar Almedalsbevakningen för licensbetalarna? ville Terje Carlsson veta. Vad kostar hotellnätter, resor, konferenslokaler, övertidsersättningar, traktamenten och spelplatser? Hur mycket pengar bränner public service? När han går runt i Visby stöter han ihop med en mängd chefer och mellanchefer inom public service. De ser påtagligt avslappnade ut i shorts och solglasögon.

“Vad gör de här, tänker jag? Ska alla vara med i direktsändningarna?”

“Det är bisarrt dyrt att vara i Visby den här veckan, rena ockerpriser på allt. Men är det verkligen värt det för tittare och lyssnare?” SVT lägger locket på om Almedalen

“Cecilia Uddén sover på en madrass i en källare”

Terje Carlsson får inget svar på sina frågor. Public service vägrar “av konkurrensskäl” att redovisa sina kostnader för jippot i Almedalen.

“Vi skickar inga chefer i onödan, och vår stjärnkorrespondent Cecilia Uddén sover på en madrass i en källare” säger Sveriges Radios utvecklingschef Markus Boger.

SVT:s kommunikationsdirektör Sabina Rasiwala vill inte heller avslöja hur mycket pengar tv-jätten, som förra året hade runt 100 medarbetare på plats, satsar på Almedalsveckan.

“Allt som vi investerar är för tittarnas bästa. Vi levererar tv-sändningar från tidig morgon till sen kväll på ett kostnadseffektivt sätt.”

 

Kvinnornas Almedalen

Eftersom Mats Knutson har fått hjärtinfarkt är det Kvinnornas Almedalen 2015. (OBS! Detta är ett sakligt konstaterande, inte en saknadens litania över Mats Knutson). I SVT Debatt intervjuar Belinda Olsson partiledarna, Nike Nylander gör samma sak i Aktuellt, och Margit Silberstein förklarar i Aktuellt vad partiledarna just har sagt, ifall vi inte har förstått det.

Belinda Olsson intervjuar kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor, som i sitt tal bland annat har sagt att hon vill ta ifrån jihadister deras pass och svenska medborgarskap, hindra dem från att återvända till Sverige och att de ska kunna dömas till straff på mellan fyra år och livstid för landsförräderi.

Vart ska de stackars jihadisterna ta vägen?

Förslaget bekymrar Belinda Olsson. Hennes mångkulturella hjärta blöder för de stackars IS-krigarna.

“Vart ska man ta vägen då?” frågar hon.  Cirka 09:00. Hon väljer ordet “portad”, för att betona det orättfärdiga i att inte fritt få resa tillbaka till det land man vill förinta.

“Om man portas, vart tar man vägen? Är inte det en springande punkt i förslaget? Någonstans måste man ju ta vägen om man blir portad. Är det inte rättsosäkert?”

Pinsamt tydligt var journalisterna har sin lojalitet

I Aktuellt lite senare på tisdagskvällen fortsätter Nike Nylander samma argumentation. Cirka 11:13.

“Var ska de vara om de inte släpps in?” frågar hon ängsligt.

“Hårdför retorik” sammanfattar Margit Silberstein i ogillande ton Ebba Busch Thors tal. (Cirka 16:05.)

Det blir pinsamt tydligt var SVT:s kvinnliga vänsterjournalister har sin lojalitet. Den finns hos mördarna och våldtäktsmännen i IS (som ofta har dubbla medborgarskap). Inte hos den svenska allmänheten som riskerar att bli måltavla för terrordåd begångna av återvändande jihadister.

Belinda Olsson utbuad av publiken

När Belinda Olsson dagen därpå, onsdag den 1 juli, intervjuar Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson kan hon inte dölja hur illa hon tycker om honom. Hon börjar med att fråga om hans utbrändhet och sjukskrivning. Sedan om de andra partiledarna hörde av sig när han var sjuk och sjukskriven. Sedan om han hade ett spelberoende?

“Varför kan du inte svara på det?”

När intervjun kommer in på svårigheten att kombinera föräldraledighet med partiledarskap under ett valår, som för Jimmie Åkesson 2014, kan Belinda Olsson inte hålla sig längre.

“Man kan väl planera” säger hon. (Cirka 11:00).

Publiken buar. Belinda Olsson förstår inte varför. Den här sortens reaktioner från en publik är hon inte van vid. Hon blir uppenbart irriterad.

“Man kan väl planera föräldraledighet? Varför blir alla så arga över det?”

En publik av vanliga svenskar blir en chock

För säkerhets skull upprepar hon samma fråga som hon ställde till Ebba Busch Thor kvällen innan – vart ska IS-jihadisterna ta vägen om de förlorar sitt svenska medborgarskap?

“De kan stanna där de är. De har förverkat all rätt i världen att vistas i Sverige. Om man åker ut i en annan del av världen och våldtar och mördar och halshugger folk i islamismens namn, då ska man inte vara i Sverige” säger Jimmie Åkesson.

Publiken applåderar. Här står Belinda Olsson inför en publik vars sammansättning hon inte har haft kontroll över. Långt från den vanliga tryggheten i SVT-huset i Göteborg där hon och Debattredaktionen bestämmer vilka som ska bjudas in, vad de får säga och när de ska applådera. Och bestämmer hur många invandrare – helst muslimer, så tyginpackade som möjligt – som ska delta. Det gör ingenting om de inte kan tala svenska. Deras roll är en annan. De sitter där som invandraralibin, avsedda att inge skuldkänslor hos dem som eventuellt har tänkt säga något kritiskt om invandringspolitiken.

Det är klart att en publik av vanliga icke utvalda svenskar blir en chock för Belinda Olsson.

Fram med luktsaltet – Mona Sahlin är nationalist

I Almedalen kan vad som helst hända. Den mest samhällsskadliga och Sverigehatande socialdemokraten i modern tid, Mona Sahlin, kan till exempel säga “Jag är nationalist”. Ta fram luktsaltet! Cirka 9:05.

 

Man kan höra Göteborgs-Postens ledarredaktör Alice Teodorescu med kristallklara argument fullkomligt sopa golvet med SVT:s nya VD Hanna Stjärne och Seher Yilmaz från Rättviseförmedlingen i en debatt om “mångfalden inom media”.

Vem är det som hatar? Vem är rabiat?

Man kan höra samma Alice Teodorescu debattera med Svenska Dagbladets ledarskribent Per Gudmundson, Rosanna Dinamarca (v) och Ulrika Kärnborg, ledarskribent på vänsterextrema Dagens Arena, om den så kallade åsiktskorridoren och vad som får sägas i Sverige.  Cirka 26:30. Det är en oerhört avslöjande debatt.

Kärnborg inser efteråt att hon är totalt överkörd av Teodorescu och Gudmundson. För att få sista ordet rafsar hon snabbt ihop en artikel i Dagens Arena där hon kallar Alice Teodorescu “rabiat”.

Studera mimiken hos deltagarna. Livebilder säger mer än tusen artiklar. Vem är det som hatar? Vem är rabiat?

Dagens Nyheters frysbox kostade 30 miljoner

Man kan se Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski fly, som i panik, från Johannes Nessers frågor om de tolv DN-journalister som under svinaktiga former placerades i den så kallade frysboxen på tidningen. Johannes Nesser har tidigare i Journalisten skildrat hur de då elva kvarvarande i projektgruppen ”DN 150 år” placeras i en 400 kvadratmeter stor kontorslokal tre kilometer från DN-huset i Marieberg.

De tas bort från alla redaktionsmejlgrupper, deras inloggningar till de journalistiska arbetsprogrammen försvinner, de fråntas tillgång till det redaktionella systemet och de får inga arbetsuppgifter på två veckor. De blir sysslolösa. Arbetsledningen dyker upp sporadiskt, bara några i timmar i veckan. Syftet är att pressa dem att säga upp sig själva.

Det blev dyrt för DN. Frysboxen anses ha kostat 30 miljoner.

Lägg ner Almedalsveckan

I Almedalen blir allting tydligt. Mångmiljonslöseriet. Fåfängan. Narcissismen. Illusionerna. Falskheten. Den ängsliga flockmentaliteten. Ytligheten. Den korporativistiska konsensusandan – samförstånd genom ömsesidigt beroende.  Jagandet efter vind. Ansvarslösheten. De innehållslösa flosklerna. Lögnerna. Bedrägerierna mot svenska folket.

Lägg ner Almedalsveckan! Den har inte haft politisk legitimitet på många år. Initiativet togs av Olof Palme (s) 1968 och är ett av de 68-fenomen som bör få vila i frid. Almedalsveckan har överlevt sig själv. Det finns ingenting av det som sägs i Almedalen som inte kan sägas på annat sätt och i andra sammanhang. Politiker, lobbyister och maktlojala journalister som älskar att sörpla rosévin, incestmingla med varandra och ha discotävlingar kan förslagsvis göra det på en plats och tid som de själva bestämmer. Och betala med sina egna pengar.

Av Julia Caesar

Källa: http://snaphanen.dk/2015/07/05/sondagskronika-i-almedalen-blir-allting-tydligt/