- Förra året, det så kallade supervalåret, peakade feminismen hos politiker- och medieetablissemang under Almedalsveckan. Nåde den som då inte bekände sig till feminismen inför översteprästerna i media. Alla skulle vara feminister och manshatet nådde närmast sekteristiska former under Åsa Romsons ökända hatutbrott mot den vite mannen i sitt bottennapp till partiledartal.
Och det har som bekant blivit många fler från henne sedan dess. Men i år var feminismen i princip död, åtminstone från politikerhåll. Fullt naturligt då folket i världens mest jämställda land visade frågan berättigat noll och inget värde vid valurnorna. Detta trots politikernas och inte minst medias enorma hausse av denna ickefråga. Under årets Almedalsvecka förmådde inte ens medias huvudmoderator Gudrun Schyman locka mer än en handfull av de närmast troende vid sina framträdanden.
Men vad spelar det för roll när de politiska funktionärerna på statliga SVT hade bullat upp desto mer på området. Nya chefen Hanna Stjärne har sannerligen levt upp till sitt främsta och kanske enda mål på posten och rivstartat sin nya karriär som befarat. Således pryddes redan SVT:s startsida inför och under hela veckan av ett hundraprocentigt kvinnogarnityr med Anne Lundberg (!?) i spetsen. Ja, säg den reporter med rätt kön och värdegrund som inte kan lyftas fram som politiskt ankare vid tillfällen som dessa.
I ärlighetens namn ska sägas att tilltänkta undantaget och alibit i församlingen, Mats Knutsson, drabbades av en lättare hjärtinfarkt strax innan Almedalsveckan och därför tvingades utgå. Inte för att jag är läkare eller ens sjukvårdskunnig men det är väl ingen vågad gissning att företagshälsan på SVT lär få en hektisk tid framöver under Stjärnes genus-/etnicitetspiska där mångfaldsbegreppet tycks vara liktydigt med hundra procent kvinnor.
Så satt vi där och genomled den ena enkönade enfrågediskussionen och expertpanelen efter den andra. Och det finns inga skämskuddar stora nog när vi exempelvis tvingades ta del av SVT:s kvinnliga utrikeschef intervjua någon av hennes underordnade kvinnliga utrikeskorrespondenter som fick berätta hur det är att vara kvinna i all oändlighet.
Och så gick det på, hela veckan lång. Alla på SVT med rätt könstillhörighet tycktes ha garanterats en plats i solen, hur pinsamt det än kunde te sig i sändning. Vad kostnaden landar för årets lika generösa som irrelevanta uppsättning från public service vågar man som licensbetalare knappt tänka på.
Till och med det så kallade humorinslaget var kvoterat veckan till ära. Jag märkte aldrig vid något enda tillfälle att denna handplockade lyckades locka fram så mycket som ett pliktskyldigt leende, undantaget då förstås Anne Lundbergs flatskratt när skändningen av det motsatta könet överskred smaklöshetens yttersta gräns. Det hjälpte inte ens att ta fram säkra feministiska trumfkort som att ha prövat den nya kisstratten och urinerat jämställt i buskarna efter rosévinsrundorna i Almedalen.
Med detta på inget sätt sagt att det skulle saknas kvinnor med humor. Tvärtom, det har vi sett många lysande exempel på genom åren. Men hur gärna man än vill går det inte att kvotera in heller denna egenskap grundad på kön och politisk korrekthet. En självklarhet för var och en kan tyckas men så inte fallet för de styrande kön- och hudfärgsstrategerna på SVT. Där fortsätter man gång på gång att genom detta missbruk göra sina medsystrar en riktig björntjänst.
Listan på magplask med tillhörande skämskuddbehov kan göras lång från Marianne Rundströms gullande vid frukostmenyn med rätt politiker till Belinda Olssons pinsamheter och tillkortakommanden som kvällarnas slutpunkt och därmed befriare. Sannolikt fungerade dessa och övriga kollegor bättre senare på krogkvällarna som av allt att döma ägnades åt någon form av dans- och DJ-tävlingar mellan parhästarna media/politiker. Som om trohetsbanden dem emellan skulle behöva knytas hårdare än vad som redan är fallet genom arrangerade jippon som dessa. Här pratar vi inte skämskuddar längre utan om ett uppenbart hot mot demokratin som för övrigt hela Almedalsveckan numera är att betecknas som.
Som om inte detta var illa nog kom i dagarna en SCB-rapport som visar att den redan stora kvinnodominansen inom journalistisk och medievetenskaplig utbildning blir än värre i framtiden. Från dagens 66 procent kvinnor väntas den öka till 71 procent 2035. Lägg därtill kvoteringshysterin och ambitionerna inte minst hos SVT-ledningen så förstår vem som helst vart vi är på väg.
Men om denna demokratiska slagsida kommer det sannolikt att talas lika lite om som den forskningsrapport som bekräftar bilden av den förödande vänsterdominansen inom journalistkåren. Den blir som vi vet också om möjligt än värre med ökad kvinnodominans. Dessa demokratiska haverier har av kända skäl ingen plats i vare sig Almedalen eller någon annanstans i den offentliga debatten i Sverige.
Men för att mitt inlägg inte ska bli en total dystopi på området vill jag avrunda med en av de få ljuspunkter som trots allt fanns. SVT begick nämligen ett stort misstag genom det man säkerligen såg som ännu ett alibi utan att för den skull rucka en millimeter på kvinnolinjen. Man bjöd in den rakryggade och befriande klara debattören och ledarskribenten Alice Teodorescu som konstant vägrar acceptera rollen som inkvoterad, vare sig som kvinna eller invandrare.
Hennes verbala slakt av såväl panelsammansättning, SVT-chefen som hennes främsta samarbetspartner, kön- och hudfärgsräkneverkens förlovade organisation Rättviseförmedlingen, var utan tvekan veckans behållning för demokrati- och yttrandefrihetsvänner. Ja, Teodorescus uppvisning i rättvisa på riktigt var värd hela veckans dyrköpta entré framför teven i form av riskerade hälsoproblem fullt i klass med Knutssons.
Så nej nya SVT-chefen, det håller inte att med hjälp av dina och Rättviseförmedlingens kufiska kulramar försöka fylla luckan efter högkvalificerade politikerreportrar som exempelvis Orup-Ortmark-Olivecrona, de legendariska Tre O:na, med trettio kvoterade 0:or bara för att dom råkar ha fötts med ”rätt” kön. Er ansvarslösa lek med såväl demokrati, skattemedel som tramsiga måttstockar kring etnicitet, hudfärg och kön är inte bara pinsam, utan direkt samhällsfarlig. Det gäller i Almedalen såväl som i alla andra sammanhang.
Källa: http://avpixlat.info/2015/07/05/almedalsveckan-arets-hojdpunkt-for-feministiska-systerskapet-svt-f/
Ref: http://avpixlat.info/2015/07/03/ett-statligt-pekfinger-i-svenskens-underliv/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar