Vad som nu står på tur i invandringsdebatten är att medelklassen börjar berätta om vad som sker i landets skolor, sjukhus, socialkontor, domstolar och högskolor. De har hittills tigit och lidit i en missriktad medkänsla med de s.k. ensamkommande, EU-migranter, flyktingar utan flyktingskäl, illegala utlänningar utan uppehållstillstånd och vad nu medierna valt att kalla de grupper som utsetts till offer.
- Medelklassen har tagit ansvar för dessa stackare och undervisat dem, vårdat dem, delat ut medicin gratis och handlagt deras eventuella aktiviteter i Arbetsförmedlingen/Försäkringskassan/Socialförvaltningen i tron att dessa personer som valt att komma till Sverige är kraftlösa och utan eget ansvar. Som behjärtansvärd socialliberal eller medkännande socialist är den svenska medelklassen rädd för att beskriva dessa s.k. svaga grupper som något annat än offer, men en gräns nåddes nyligen i de kommunala biblioteken, av alla ställen.
Där beskrev till sist en lokal bibliotekarie i Hässelby Villastad hur gränslösa unga män tagit över lokalerna. Inlägg efter inlägg bekräftade att dessa sysslolösa invandrarpojkar och män fanns i fler städer och orter. Själv hade jag hört talas om just biblioteksstök från en biblioteksanställd som menade att hans kollegor aldrig skulle erkänna vilka som stod bakom, men Paulina Neuding lyckades få några att berätta. Sedan kom vittnesmålen och en märklig debatt där bråkmakare blev offer enligt kulturvänstern.
Själv väntar jag på att skol- och barnläkare ska berätta om inaveln i vissa muslimska släkter och dess påverkan på intelligens, skolgång, kondition och sjukdomar; att poliser och brandmän berättar om sina duster med invandrargäng i förorterna; att fler jurister än Rolf Hillegren och Ulf Wibäck berättar om missförhållanden i rättsprocesser; att lärare vågar säga ifrån om vilka som stör lektioner, försvarar antisemitism och vilka som drar ned skolresultaten; att universitetslärare inte känner sig hotade från rasistbeskyllningar av att underkänna odugliga uppsatser pga. dåligt språk och faktaredovisning; att akutmottagningarna vågar redovisa våldtäktsstatistik på de kvinnor som berättar om utlänningar som förgripit sig på dem och så vidare.
Medelklassen är känslig för att uppfattas som hård och fientlig till utlänningar och invandrare. De är starka företrädare för den svenska mesigheten och för att undvika konflikter. Men nu verkar till och med den berömda svenska konflikträdslan ha övervunnits just för några av dem, något som varje svensk borde välkomna men icke så för Ulrika Kärnborg, som skriver i vänstertidskriften Dagens Arena:
“Jag sätter mitt hopp till den svenska konflikträdslan.”
Att en vänsterdebattör skulle sjunka så lågt att lita till denna pinsamma, räddhågsna och konservativa hållning är i sanning märkligt. En vänster som inte kan mer än att lita på nedärvd lantlig skygghet och nationellt och provinsiellt konfliktundvikande är ingen vänster alls. Bara rädd, ja rädd för vad de allt starkare rösterna inom medelklassen kommer berätta om landets läge.
För vad vi har hört hittills är bara början. Sveriges utsatta läge är värre än vad Avpixlat och SD har framställt det som. Ekonomiskt, socialt, kulturellt. SD skulle tappa röster om de sa sanningen för partiet skulle framstå som ett extremparti. Men om medelklassens alla insatta och välutbildade personer skulle uppamma lika mycket mod som våra modigaste kommunala bibliotekarier gjort de senaste veckorna skulle ingen tvivla på den beska sanningen om vårt läge.
Allra sist kommer journalisterna att berätta om vad som sker, men då har medelklassens bästa och tappraste företrädare redan avslöjat deras lögner. Proppen är ur som Ulrika Kärnborg så rätt skriver om den svenska debatten och skyller på Per Gudmundson och Alice Teodorescu.
Tack för dem säger jag och hoppas att fler är lika kamplystna som de är. Äntligen kan berättelserna börja höras från alla och envar.
Källa: http://avpixlat.info/2015/07/04/varre-medelklass/
Ref: http://avpixlat.info/2015/07/05/vad-ar-problemet/
Ref: http://detgodasamhallet.com/2015/07/06/det-fanns-en-tid-da-vi-sag-ljust-pa-framtiden/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar