Korkade argument om invandring

Det finns solklart utrymme för ett antal rimligt hedervärda och hyfsat argumenteringsbara uppfattningar och åsikter om sådant som invandring och migration.

- Det pågår också en tämligen livlig och till stora delar offentlig debatt där dessa argument och uppfattningar torgförs och nagelfars. För min egen del kan jag förlika mig med huvuddelen av ståndpunkterna som diverse personer och organisationer intar och försvarar. Det betyder inte att jag nödvändigtvis delar alla uppfattningar. Men går tankekedjan att följa på så sätt att A ger B som skulle kunna leda till C så är ett grundläggande lackmustest passerat.

Jag kan till exempel på goda grunder se att sambanden mellan asylsökande familjer och förekomsten av sjukdomstillståndet ”apatiska barn” kan ha med förhoppningar om ett positivt asylprövningsbesked att göra. Här finns en logisk och fullt förstålig tankekedja.

Jag anser också att det är fullt möjligt att på goda grunder hävda att risken med att ”normalisera” främlingsfientliga attityder i politik och debatt är att samtalsklimatet och politiken förråas och att gränser flyttas närmare avgrundsargumenten.

Jag kan utan problem följa med i tankeprocesserna hos de som kritiserar mediernas användning av begreppet ”papperslösa” för människor som befinner sig illegalt i landet. Här kan utan tvekan anföras att detta ofog kan leda till en verklighetsuppfattning där papperslös blir ett mänskligt tillstånd som bör lasta svenska myndigheter med skuld och skam.

Jag kan likaså utan stora problem följa med i tankegångarna hos de som hävdar att invandringen berikar och förmerar Sverige på sikt. Här kommer människor som inte behöver utbildas i skattefinansierade ungdomsskolor att sju års väntan på att få det första jobbet faktiskt är ”billigare” för skattekollektivet att finansiera än de minst tolv års skolgång som svenskfödda svenskar ska ha.
Som sagt. Jag delar inte alla de åsikter som framförs ovan. Min poäng är att visa några exempel på hur en rimligt argumenteringsbar åsikt kan te sig.

Två av invandringsdebattens mer vanligast förekommande argument är dock allt annat än intellektuellt hållbara. Dessvärre är dessa två argumentslingor tämligen frekventa inte minst inom de regeringsbärande kretsarna i landet. Vilket dag för dag sänker trovärdigheten för regeringen.

1. Argument: ”Sverige kan inte påverka strömmarna av asylsökande som söker sig hit från världens alla hörn.” Argumentet är korkat. De allra flesta länder i vår närhet tar emot betydligt färre asylsökande än Sverige. Länderna vi talar om lever under samma internationella konventioner och avtal som Sverige. Det går alltså inte att skylla mängden asylsökande i Sverige på krigen och konflikterna. Sverige har inget eget Syrienkrig, egna oroligheter i Somalia, i Afghanistan och i Eritrea eller ett eget Medelhav fullt av flyktingar. Att det ser ut som det gör i Sverige beror enbart på den svenska politiken i sig. Om detta kan vi tycka mycket och mycket olika. Den som hävdar att så inte är fallet faller emellertid och med all rätt i väljarnas aktnings- och trovärdighetsrankningar.

2. Argument”: ”Antalet asylsökande är ingen huvudfråga. Här handlar det om solidaritet. Tänk om det var ditt barnbarn som stod och knackade på Sveriges dörr.” Argumentet är mer än korkat. Den utbredda rädslan inom framförallt S, MP och M att ens tillstå att antalet asylsökande har betydelse har skapat ett krondikesbrett dike av misstro mellan politiken och medborgarna. Oavsett vad vi tycker om antalet som kommer till Sverige så förstår varje människa att antalet naturligtvis har en avgörande betydelse. Om det kommer 50- eller 100 000 asylinvandrare/anhöriginvandrare/ensamkommande pojkar per år styr helt kvaliteten på mottagandet och avgör den framtida svenska egennyttan av invandring.

En nationell och generös välfärdsstat som Sverige med relativt sett högt beskattade medborgare kan kort sagt inte låta kostnaderna för invandringen skena iväg. Varje politiker av rang vet att det gäller att hålla ett strängt öga på de system som ger betydande förmåner åt människor som inte arbetar. Sådant som invandring och sjukskrivningar behöver vara reglerade och ganska hårt hållna. Dessa utgiftsområden i staten kan inte tillåtas att bli vad de blir.

Widar Andersson

Källa: http://detgodasamhallet.com/2015/07/10/korkade-argument-om-invandring/