Är det feminismhysterin, och medias fruntimmers-överrepresentation, eller nåt annat? Som plågar oss sportälskare att i tid och otid uppleva "damfotboll" i teve?
Så pinsamt uselt. Det krävs logik och styrka för att spela fotboll, en kollektivt organiserad idrottsgren. Därför totalt olämplig för det i detta sammanhang helt korrekta epitetet... "DET SVAGA KÖNET". Där känslor totaldominerar. Ser hellre ett juniorlag av pojkar, ett samspelt juniorlag av sexton/sjutton-åriga grabbar krossar svenska damfotbollslandslaget lätt, redan bevisat. Att dessa damfotbollsutövare är plattbröstade lesbianer gör inte pinan mindre. "Pia Sundhage får mig att kräkas", skulle Dan Eliasson säga, om han skulle uttala sig om damfotboll (förutsatt verkligt ogillande).
Jag är helt säker på att ett eventuellt "Svenska mästerskapen i brodyr och virkning" aldrig kommer att locka en enda man.
Nog sagt. Jämlikhet till en viss gräns, men aldrig feminism. Ett sjukt begrepp i dagens sjuka Sverige.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar