För det första kan vi konstatera att i stället för att nå i kapp de inrikes födda har invandrare tappat mark ytterligare i termer av inkomst:
”De utrikes föddas position i inkomstfördelningen har försämrats mellan 1995 och 2013 (se tabell 2.3). En orsak till detta är att invandringsstrukturen har förändrats över tiden. Från att nästan helt ha dominerats av arbetskraftsinvandring har flykting- och anhöriginvandring sedan 1990-talet kommit att utgöra en allt större del av invandringen.”
En annan spännande nyhet är att invandrares inkomströrlighet sjunkit något samtidigt som övriga befolkningens mobilitet ökat. Normalt tenderar de med lägre inkomster att ha större potential för inkomströrlighet uppåt. I stället för högre mobilitet i takt med att gruppen integreras har invandrares inkomstmobilitet sjunkit.
”Resultaten tyder på att rörligheten kan ha ökat marginellt för flera grupper under den studerade perioden 1995–2013. För utrikes födda är dock rörligheten aningen lägre under periodens senare del. [not] Förskjutningen mot ökad flyktinginvandring under 2000-talet har sannolikt bidragit till detta. I denna grupp är sysselsättningsgraden lägre och inkomstutvecklingen sämre än genomsnittet inom gruppen utrikes födda.”
Nationalekonomer mäter tillväxt i välstånd med BNP per capita. Jag påpekade för några månader sedan att Anders Borg hade tagit det oortodoxa beslutet att helt enkelt inte redovisa standardmåttet BNP per capita i sin budget. Uppgifter om BNP per capita går heller inte att hitta i regeringens redogörelse för perioden 2006-2014 som Alliansen gick till val på. Ander Borg skämdes väl för att visa att tillväxten i BNP per capita mellan 2006-2014 låg på föga imponerande 0.3%. Mätt från 2007 var tillväxten negativ. Magdalena Anderssons budget är till hennes förtjänst inte fullt så oseriös som Anders Borgs och redovisar återigen BNP per capita.
”BNP per capita är ett mått på ekonomisk levnadsstandard som bättre visar hur ökad produktion fördelas per genomsnittlig invånare. Trots en viss återhämtning efter finanskrisen var BNP per capita inte högre 2014 än 2007.”
Sju år med negativ BNP-tillväxt saknar motstycke i svensk efterkrigstid. Det finns på samma sätt ingen åttaårsperiod med lägre BNP-tillväxt än åren 2006-2014. Det är ett fascinerande tecken i samtiden på att Reinfeldt och Borg tilläts utmåla den sämsta perioden i mannaminne som någon sorts gyllene tillväxtepok. Att kolla upp detta är trots allt inte mer invecklat än att klicka på en tabell på SCBs hemsida och se hur BNP i fasta inflationsjusterade priser utvecklas.
En viktig förklaringen till den negativa tillväxten i BNP per capita är en katastrofal utveckling av produktiviteten. Vårbudgeten skriver:
”Produktivitetstillväxten i näringslivet (kalenderkorrigerat) var i genomsnitt 0,2 procent per år fr.o.m. 2007 t.o.m. 2014.”
Det finns återigen ingen sjuårsperiod med så svag produktivitetsökning i svensk efterkrigstid. Liksom BNP per capita har produktiviteten utvecklats sämre i Sverige än OECD-snittet. Förklaringen till att BNP per capita utvecklats ännu sämre än produktivitet per arbetat timme är att de senaste årens befolkningsökning inte har lett till en proportionerlig ökning av arbetade timmar:
”Den svaga utvecklingen av BNP per capita sedan 2007 beror således på att produktiviteten har utvecklats svagt samtidigt som befolkningsutvecklingen har varit stark. Befolkningsökningen har emellertid inte motsvarats av en lika stor ökning av antalet arbetade timmar.”
En glädjande nyhet i budgeten är samtidigt att flyktinginvandringens kostnaderinvesteringar i välfärdens finansiering fortsätter skena iväg. Kostnader för initial asylmottagning redovisas i budgetposterna “Migration” och “Integration och jämställdhet”. Dessa asylrelaterade budgetposter ökade från en historisk nivå runt knappt 10 miljarder per år till beräknade 49 miljarder kr 2018.
Låt er för övrigt inte luras av namnet av budgetposten “Integration och jämnställdhet”. Endast ca en procent består av kostnader för jämställdhetsrelaterade utgifter medan resten består av utgiftsposter såsom kommunersättning och det som i vardagsspråk kallas socialbidrag. En nyhet i budgeten är att regeringen tänker byta namnet på kategorin till “Jämställdhet och nyanlända invandrares etablering”.
Vi kan i sammanhanget notera att det nyss avslutades intensiva försvarsförhandlingar. Fredrik Reinfeldt påpekade ofta att vi lever i en mer osäker omvärld än på länge, och underfinansierade följaktligen Sverige försvars. I försvarsuppgörelsen ökade anslagen med 10.2 miljarder på fem år, det vill säga ca 2 miljarder per år. Bara upprevideringen av kostnaderna för asylmottagning det senaste halvåret är dubbel så stor som de ökade anslagen till försvaret till år 2020.
De senaste åren har varit de sämsta Sverige upplevt under efterkrigstiden i term av produktivitetsutveckling och tillväxt av BNP per capita. Detta har sammanfallit med den snabbaste invandringen i Sveriges historia. Detta bevisar inte i sig att rekordinvandringen orsakade den dåliga ekonomiska utvecklingen, post hoc ergo propter hoc. Det går att indirekt räkna ut att invandring troligen bara är en bidragande förklaring för den usla tillväxten. Andra förklaringar inkluderar krisen i omvärlden, svag exportutveckling samt en restriktiv penningpolitik relaterat till ohälsosamma tecken på bostadsmarknaden. Framtiden får utvisa om en mer expansiv penningpolitik och återhämtning av konjunkturen i omvärlden kommer att lyfta BNP-tillväxten igen.
Det är samtidigt viktigt att känna till hur pass dåligt det faktiskt har gått för Sverige. En orsak är att varianter på myten att Sverige har starkast ekonomi i Europa används för att hävda att invandringspolitiken inte kan ha medfört negativa samhällsekonomiska konsekvenser.
Ett exempel är den moderata riksdagsledamoten Fredrik Schulte. I en artikel för fyra månader sedan skrev han: ”Sverige har sedan 2006 haft den starkaste ekonomiska utvecklingen bland jämförbara länder. Vi har undantaget råvarudrivna ekonomier som Norge och Australien haft bland den starkaste tillväxtökningen och den högsta produktivitetsökningen. På samma sätt har vi bland den högsta sysselsättningsökningen (och den högsta sysselsättningsgraden i EU), haft en omfattande minskning av utanförskapet, ökat resurserna till välfärden och har som ett av få länder minskat vår statsskuld. Sverige har inte bara gått bättre än jämförbara länder utan är också ett rikare och ekonomiskt starkare land än vi var för åtta år sedan – även i förhållande till att befolkningen ökat. Huruvida detta är oberoende av, tack vare eller trots invandringen är föremål för diskussion, men det är otvivelaktigt så att Sverige som ett av världens mest mottagande länder också är världens mest framgångsrika.”
Den verklighetsbild som Nya Moderaterna använder för att försvara sin migrationspolitik liknar mest fria fantasier. Shulte pratar exempelvis om “högsta produktivitetsökningen” bland jämförbara länder trots att produktivitetsökningen låg på patetiska 0.2% och var under OECD-snittet.
AMS-rapporten baseras på samma sätt på bilden att integrationen signifikant förbättras. AMS undanhåller att ökningen i sysselsättningsgraden på redan blygsamma 2 procent i praktiken motsvaras av fler i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Arbetsförmedlingen talar inte om och känner måhända inte till att det redan skyhöga inkomstgapet mellan invandrare och inrikes födda växer. Välfärden finansieras med inkomster och skatter, inte med fler i AMS-åtgärder.
Att ”vi blir fler som jobbar” eller att Sverige får “fler skattebetalare” genom befolkningsökning ökar inte välståndet. Orsaken är som redan lärs ut på gymnasienivå att nationers välstånd inte avgörs av hur stor deras befolkning är utan av dess genomsnittliga produktivitet. Sverige har de senaste åren uplevt en stor befolkningsökning, ett fenomen som många u-länder är väl bekanta med. I stället för att fokusera på att öka produktiviteten satsade Alliansen på att öka befolkningen, något som de med diverse grumliga resonemang låtsades var synonymt med “tillväxt”. Att ha Bangladesh och Nigeria som förebilder i den ekonomiska politiken gjorde dock inte Sverige till ett rikare land.
De senaste åren har som sagt varit de sämsta Sverige upplevt under efterkrigstiden i termer av tillväxt i välstånd och produktivitet. Detta stod dock inte i vägen för den hopdiktade bilden av att Reinfeldtåren var någon sorts gyllene tillväxepok. I stället för att granska makthavarnas påståenden hjälpte journalisterna till att ända in i valrörelsen 2014 okritiskt sprida Alliansens fantasier. Exempelvis frågade inga journalister såvitt jag vet Anders Borg varför statsbudgeten inte längre redovisade standardmåttet BNP per capita.
Magdalena Andersson har dock inget intresse av att dölja Reinfeldt och Borgs fiasko, vilket gjort att finansdepartementet har återigen börjat redovisa BNP per capita. Det finns trots detta fortfarande många som envist håller fast bilden att det går bra för Sverige. Vem som helst med kompetens att klicka på en länk till SCB eller OECD hade långt tidigare kunnat kolla upp att det inte stämmer att Sverige skulle ha bäst tillväxt och starkast ekonomi. Ändå upprepades myten som ett mantrat i en ekokammare för att andra också upprepade det. “It is known” som Dothrakis skulle ha sagt.
Många journalister och makthavare tycks uppriktigt tro att de senaste åren har präglats av snabb tillväxt i BNP per capita och produktivitet. En tänkbar förklaring är att Sveriges statsfinanser främst tack vare saneringen av statsfinanser efter 90-tals krisen klarat sig bättre än många kontinentala länder och att journalister blandar samman statsskulden med hur det gått för ekonomin i stort. En annan förklaring kan vara för att de i ledande positioner tenderar att vara höginkomsttagare och har sett sina egna inkomster växa. Allt detta är i viss mån humoristiskt och vore lätt att håna. Att dessa vanföreställningar överlevt i debatten visar samtidigt att många makthavare själva är illa informerade och inte vet vad de gör. Sverige har slagit in på en radikal, aldrig av någon välfärdsstat testat invandringsexperiment, och tycks dessutom ha gjort så i blindo.
Källa: tino.us
Ref: http://www.exponerat.net/tino-sanandaji-det-gar-inte-bra-for-sverige/
Källa: http://www.exponerat.net/tino-sanandaji-det-gar-inte-bra-for-sverige/
Ref: http://www.exponerat.net/trots-miljarder-till-utlanningar-en-pa-20-far-jobb-utan-bidrag/
Ref: http://erixon.com/blogg/2015/04/novus-valjarna-flyr-fran-s/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar