SKA SVERIGE FINNAS?

Rubrikens fråga kan synas omotiverad. Ingen säger öppet att den svenska nationalstaten är illegitim och bör avvecklas. Likväl är det tankebanan bakom den präglande svenska migrationspolitiken. Den erkänner inte grunderna för nationalstaten, att ett folk av medborgare bildar ett demos med en balans av rättigheter och skyldigheter samt ett historiskt arv på ett bestämt territorium.

Migrationsuppgörelsen 2011 mellan Alliansen och Miljöpartiet bar det tydligaste uttrycket för denna hållning. Även utländska medborgare som vägrats uppehållstillstånd i Sverige tillerkändes rätt att gå i svensk skola och få svensk sjukvård, på bekostnad av de svenska skattebetalarna. Detta innebar förstås kaos i rättsstaten; medan en myndighet har uppdraget att verkställa utvisning skulle andra myndigheter ha till uppdrag att skydda från utvisning.

Men det speglade kaos också i synen på vilka som ingår i det svenska medborgarkontraktet. ”Vilka ska omfattas av rätten till fri vård?”, tillfrågades socialminister Göran Hägglund. ”Min utgångspunkt är att alla människor har rätt till vård”, blev hans svar. I klartext: Alla i hela världen bör ha rätt till vård i Sverige, betald av de svenska skattebetalarna. Senare har debattörer hävdat att kommunerna har en laglig skyldighet att försörja alla som vistas inom deras gränser.

Dagens Nyheter argumenterar i en huvudledare (17/3 2013) för att politisk makt i Sverige inte borde begränsas till medborgarna. Även de som vistas illegalt i landet (av medierna eufemistiskt kallade ”papperslösa”) ”har att förhålla sig till en mängd lagar och regler”, noterar DN. ”Även papperslösa påverkas av politiska beslut om sådant som konsumtionsskatter, tillgång till vård och utbildning och annan offentlig service, anslag till brottsbekämpning, bostadsbyggande – ja, en mängd saker som formar vardagen för alla som bor i landet.” Så, ”det kanske inte är medborgarskapet … som ger rätten till demokratiskt deltagande”.

På DN Debatt har många inlägg publicerats kring de romska tiggare som numera sitter på gator och torg, utanför affärer och på tågstationer i svenska städer. Inte ett enda inlägg har, såvitt jag kunnat se, berört hur detta utbredda offentliga tiggeri påverkar livsmiljön och livskvaliteten i Sverige. Allt har handlat om hur vi ska kunna hjälpa medborgare i länder som Rumänien och Bulgarien. Att ens ställa frågan om effekten för svenskarna anses inte legitimt. Och om en kommun utfärdar en lokal ordningsstadga, i lång svensk tradition, som innefattar beteenderegler mot bland annat tiggeri på offentlig plats, då upphävs denna ordningsstadga genast av Länsstyrelsen.

Den demokratiska nationalstaten har tillkommit som den praktiskt möjliga gemenskapen för ett fungerande ”demos”. Inom ramen för en historiskt framväxt gemenskap, i Sverige också ett gemensamt språk, har det visat sig möjligt att etablera institutioner som på ett rimligt sätt balanserar rätt och plikt. En sådan stat bildar ett starkt kontrakt mellan dess medborgare. Du utser representanter i val och Du följer de lagar de utfärdar. Du betalar skatt till det gemensamma. I gengäld erhåller Du skydd för landets gränser, liksom för inre ordning och fred. Välfärdsstaten ger trygghet för olika livssituationer, men byggd på ett långt och mödosamt skapat arv av välstånd, också på att Du bidrar med arbete och skatt.

Nationalstaten är, per definition, exkluderande men ingen har kunnat visa någon annan fungerande politisk organisation med större folklig förankring.

Källa: http://magasinetneo.se/artiklar/ska-sverige-finnas/


- Det märks att skribenten är "f d chefredaktör" i DN. Hade han fortfarande varit, så hade denna krönika varit "oskrivbar", alt renderat sparken per omgående vid ev publicering.