Även om dessa idéer startade tidigare, så börjar vi med SVT, Striptease, maj 1997 då sade Ulla Hoffman (V) att svenska folkets åsikt inte skall respekteras i invandringsfrågan. Hon var/är absolut inte ensam om denna åsikt bland politiker, men hon sade det högt.
Vid denna tid visade SOM-institutets mätningar att 54 % av svenskarna tyckte att det var ett bra förslag att minska flyktinginvandringen. Denna “von oben”-attityd gäller i dag också bland många politiker. Detta är inte demokrati, utan ren maktarrogans.
Dagens Samhälle gjorde i mars i år en undersökning bland 192 st KS-ordföranden och då sade 9 % av dem att förslaget var bra mot 44 % av folket, så gapet mellan folk och valda kvarstår.
Under åren har det gjorts en hel del statliga utredningar, som skulle visa på det positiva med mångkulturen, men inga som fick vara kritiska. I några fall har det ändå kommit fram något kritiskt, då har man bara formulerat om det så det passar in i den gällande bilden eller så har man helt enkelt plockat bort det.
I december 2004 presenterade Maurico Rojas, integrationstalesman för FP, sin kartläggning av Sveriges “utanförskapsområden”, som 1990 var 3 och detta år hade de vuxit till 136 stycken som ett resultat av den stora invandringen. Han varnade också för att något måste göras annars “kommer de här områdena att bryta sig loss, Kravaller kan uppstå, människor kan bli skjutna, vi kan inte blunda för det här längre”.
Blunda var precis vad man gjorde och resultatet har alla sett; kriminalitet, kravaller, bilbränder och skottlossning.
Samma månad och samma år sade Angela Merkel att “multi-kulti funktioniert nicht”. Flera andra länders ledare har uttryckt samma åsikt. Flera olika undersökningar har visat att människor i mångkulturella miljöer har svårt att känna tilltro till varandra och känner sig mycket otryggare än människor från mer homogena samhällen.
Vi har redan fått de så efterlängtade mångkulturella samhällena, parallellsamhällen kallas de också för och där skipar klanledare och imamer “rättvisa” och svensk lag gäller inte fullt ut.
Om man kan ta till sig dessa fakta, så finns det mångkulturella lyckoriket bara i drömmen. Det är dock svårt för de styrande att ta till sig information, som inte stämmer med tron, så det tar lång tid innan verkligheten tränger igenom och når fram.
Sedan 2008 har Merit Wager publicerat redovisningar på sin blogg från handläggarna på Migrationsverket om hur det dagliga arbetet förlöper. De hinner inte kolla asylsökande ordentligt, nästan inga har pass, och de släpper in många som de egentligen inte vill, för cheferna pressar på.
Vi har fått in tusentals människor som vi inte vet vilka de är. Detta har Wager berättat för migrationsministrar och andra regeringsföreträdare vid flera olika tillfällen. Hon har bara mötts av en reaktion …… tystnad.
De generösa försöker få oss att tro att invandringen skulle vara en vinst för Sverige. Ställ dig då bara denna enda fråga: Om det nu är så lönsamt varför tar då inte övriga EU-länder emot lika många som Sverige?
De senaste åren har det kommit flera rapporter om kostnaderna/intäkterna och man har räknat på många olika sätt. Beräkningarna kan sammanfattas med att den eventuella vinsten försvann i slutet på 1990-talet och sedan dess så har det bara kostat. Enligt den senaste, Joakim Ruist, så kostar det bara i år drygt 50 mdr. Jag undrar om inte denna kunskap trots allt så sakta börjar sippra in hos en del av de styrande.
Enligt Reinfeldt gjordes migrationsöverenskommelsen med MP efter valet 2010 för att visa att effekten av att rösta på SD var en politik i rakt motsatt riktning, en ännu generösare invandringspolitik, en sorts bestraffning mot väljarna alltså. Hur kan man som statsminister kritisera en del av Sveriges väljare? Även detta är maktarrogans.
Migrationsöverenskommelsen innebär att illegala invandrare har rätt till sjukvård och skola för barnen. De har fått avslag på sin asylansökan, men kan ändå stanna. Staten sätter alltså utlänningslagen ur spel med en annan lag. Det är fullständigt rättsvidrigt och går inte ihop med en rättsstat som ju Sverige vill vara. När de illegala har varit här några år och barnen lärt sig svenska, så kan de på nytt söka asyl och hävda anknytning och därmed fullt lagligt få asyl. Fullständigt obegripligt!
Konformismen har en lång tradition i Sverige, så de styrande har haft hjälp av en stor del av medieeliten att framföra sitt budskap om den generösa politiken och mångkulturens välsignelse. Trots detta så har många kritiserat den förda invandringspolitiken. De har ignorerats, blivit kallade rasister eller främlingsfientliga och några har blivit av med jobbet.
Vi har fått ett polariserad debatt i invandringsfrågan. Ansvaret för detta lägger jag på de styrande och medieeliten, som inte har haft förmågan att sakligt bemöta kritik och det beror nog lite på att de är medvetna om att deras tankar inte fullt ut tål en kritisk granskning och att konfronteras med verkligheten.
2013 sade Assar Lindbeck att “fri invandring till ett rikt land i en fattig värld är en omöjlighet och att antingen begränsar vi starkt invandringen eller så reformerar vi bostads- och arbetsmarknaden om vi vill behålla välfärdsstaten”. Han framförde ungefär samma tankar på ett särskilt föredrag för Centerpartiet, men det avsatte inte några som helst spår där och inte hos några andra frälsta heller. Folkpartister, nyliberaler och vänstern kritiserade hans analys. Ja, det är ju klart de förstår ju bättre…
Efter valet 2014 så gick FP, KD och M ut med olika förslag, som skulle kunna innebära att vi bättre anpassar invandringen efter vad landet klarar av. Sedan dess har M och FP lagt motioner om språkkrav och svenskkunskaper för att bli svensk medborgare, utvisning av utlänningar som begår grova brott, översyn av försörjningkraven vid anhöriginvandring, översyn av utlänningslagen m.m. Längre än så har insikten inte nått. Att omvärdera tar lång tid.
Ett mycket intressant förslag kom från Mats Edman i Dagens Samhälle den 12 mars i år, där han föreslår att man tillsätter en parlamentarisk kommission om invandringen. En utmärkt idé som skulle kunna ta bort många låsningar och leda fram till en någorlunda gemensam verklighetsbeskrivning, men det förutsätter att alla partierna är beredda att samsas med SD. Jag tror inte att de har hunnit så långt i sin utveckling ännu, tyvärr.
Den 25 mars visade Uppdrag granskning att över 10.000 asylsökande med uppehållstillstånd suttit och väntat, många mer än ett år, på bostäder, som inte finns. Migrationsverket packar nu in mer än dubbelt så många på boendena. Boverket föreslår regeringen att bygga baracker och att asylsökande skall ha förtur i bostadskön. Jag undrar vad de som stått i kö flera år tycker om det.
Det finns varken jobb eller bostäder till de hundratusentals som väntas hit de närmaste åren, ja inte annan samhällsservice heller. Systemet har helt enkelt brakat ihop. Detta är en mycket brutal påminnelse om hur verkligheten ser ut nu med alla som inte får plats. Det är inget fel att vara god, men nu är vi så väldigt goda att det bara blir dåligt för både invandrare och svenskar.
Efter detta TV-program har många olika medier reagerat och tagit upp de akuta problemen. Jag tar två exempel nedan.
Bertil Torekull (MP), som tidigare varit för generös invandring, har nu kommit till insikt och gjorde avbön i Expressen den 7 april och föreslår ett tillfälligt invandringsstopp och att partierna tillsammans skall ta fram förslag till att lösa den akuta krisen. Fler borde göra som Bertil och ta bladet från munnen!
Samma dag hade Lars Stjernkvist (S), en sann troende, en krönika i Skånskan, där han tillstår de akuta problemen och pekar på baracker, som en lösning. Det är ju bra att han har sett verkligheten, men det räcker inte.
De styrande är förmodligen medvetna om de akuta problemen nu, men det är tveksamt om deras noja i frågan har släppt. För att det skall ske, så behöver SD få 20-25 % av rösterna, först då kanske de börjar inse att de har levt på en lögn i åratal.
/Caspar Nilsson
Källa: http://avpixlat.info/2015/04/14/langvarig-kollektiv-noja/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar